Ny kör och julsångsfunderingar

Jag behöver komma ut och träffa folk så igår var vi på körrepetition. Jag letade efter en passade kör och hittade en som jag kunde börja i direkt, och Johan ville hänga på. De har ingen provsjungning för antagning men verkar vilja att sångarna ska utvecklas. Vi får se vart det tar vägen. Jag kanske inte var jätteimponerad av sångkvaliteten i nuläget men de verkar snälla och trevliga och dirigenten entusiastisk så det får duga terminen nu. Den fyller funktionen "träffa folk" och troligen även funktionen "komma igång med sjungandet så att jag är i form för seriösare provsjungning i januari". Jag har verkligen legat av mig över sommaren – så varför inte ta arbetslöshetstillfället i akt och lägga lite tid på min försummade sångröst?

Kören vi repade med igår kallas sig Washington International Chorus, och har som sin grej att sjunga musik från olika delar av världen. Igår på repet sjöng vi en arabisk sång, den walesiska nationalsången på walesiska, vi fick noter på något franskt och sjöng en tysk aftonvisa som de gjort tidigare. Det är väldigt roligt när en amerikan ska förklara hur man uttalar tyska ö. Tydligen är också diftong ett väldigt roligt ord på engelska. Tyvärr kanske det blir lite väl mycket tid på att gå igenom text och uttal och lite för lite på att sjunga. Men jag kanske inte ska döma allt för hårt efter bara ett rep.

Jag har också lärt mig skillnaden mellan Choir, Chorus och Choral. I min naivitet trodde jag att det som på svenska heter kör – människor sjunger organiserat i grupp – hette choir på engelska. Nja. Både Choir och Choral indikerar att det är en religiös, oftast kyrklig, kör. Chorus är det som doa-doa-körer kallas men även andra icke-religiösa körer. Så var det med det. En Chorus är det vi har hittat oss nu i alla fall.


Varning, det här stycket innehåller interna referenser till Chalmers Sångkör.

Givetvis fanns det önskemål om något på svenska, kanske en julsång inför julkonserten. Johan och jag skämtade om att varför inte låta dem slakta Jul, jul, den är ju redan förstörd. Det kanske inte är så dumt? Den är fin men har inte allt för mycket text (inte som Tipp Tapp). Sen tänkte jag på psalmer i folkviseton, kanske Bereden Väg eller Den Signade Dag (som Veronica har gjort ett jättefint arr till, Julkonserten 2010). Det ska ju gärna vara något som känns typiskt svenskt, lagom lite text, lagom svårt, och jag ska tycka lagom mycket om det så att jag inte pajar ett stycke jag tycker jättemycket om ifall det blir kass. Åsikter? Ha gärna ett schyst arr på lut i så fall och skriv i kommentarsfältet!