Halloween-chili

Som sagt är Johans föräldrar på besök och ikväll har vi bjudit hit dem på middag. I tisdags var det 25°C och sol, och det verkar ha varit sommarens sista suck även för oss och nu är det kallare och blåsigt (okej, inget jämfört med rusket och kylan i Göteborg men ändå). Därför bestämde vi oss för att göra ett långkok, en Texas Chili. Vi har gjort den ett par gånger innan och det har varit supersmarrigt varje gång. Den ska stå och puttra några timmar men om man ändå tänkte vara hemma sköter den sig ganska bra själv. Det är värsta halloween-maten också för det är döda djur i den!

Vi brukar äta den som tortillas – inlindat i ett bröd med grönsaker och sås. Döda grönsaker också!

Det är öl i maten och vi dricker samma öl till. Idag blev det en Brooklyn Lager men andra gånger har vi kört på mer lokal öl. Tillbehören blir avocado, tomat, rödlök enligt UnderbaraClaras syster, majs, koriander så klart och crème fraîche (minns fortfarande hur vi satt och väntade på bussen på Orust och Hannah lärde mig stava det för jag minns inte hur många år sedan).

Sen får vi se om det kommer några utklädda barn och knackar på. Vi bor ju högst upp, längst in i ett lägenhetshus men det bor ju några barn här i huset. Kanske. Eventuellt kan svärmor ta sig an barnen och berömma dem för deras fin/söta/läskliga kostymer och ge dem godis. Johan och jag kanske borde öva in skräckskål och sjunga för dem? Synd att vi inte kan sjunga två stämmor var – kören jag saknar er!

Nya gardinerna på plats

Jag har försummat er! Jag har istället sytt gardiner, läst bloggar, letat jobb och handarbetat. Dessutom är svärmor är på besök och idag har Pottermore släppt nya texter. Det är ingen hejd på eskapismen. Inte särskilt mycket bloggmaterial där inte heller.

På den mer "måste" göra-listan står skaffa skype-betal-konto och ringa skatteverket, samt ansöka om amerikanskt personnummer. Jag ska bara blogga klart först...

Jag fick mig i alla fall ett ryck och plockade undan på köks- och skrivborden efter gardinsömnaden och tänkte här visa vardagsrummet och matplatsen. Vi har inte fått upp tavlorna än men nu orkar vi inte vänta längre.

Så här ser det alltså ut hemma hos oss. Dessutom bjöd vår hyresvärd på bagels att ta med till frukost idag. Jag tog med den och en kopp kaffe upp till lägenheten. Mycket gott!

Badrummet!

Vi har äntligen fått upp hyllorna i badrummet! Badrumsskåpet är litet så det var helt nödvändigt med mer förvaring, men när vi skulle sätta upp hyllorna var det el och bjälkarna var... inte där man förväntade sig. De gick längs halva väggen, sen inte alls, eller längre in, eller lite mer till vänster. Till slut fick vi i alla fall upp hyllorna och de verkar sitta bra. Risken är väl bara att hela väggen rasar ner istället.

Här presenterar jag i alla fall första rummet rundvisningen av lägenheten – jag ger er badrummet!


Jag kan dessutom meddela att jag testat självrengöringsprogrammet på vår ugn – det hettar upp ugnen så att alla matrester förkolnas, och sedan kan man torka ur askan med en fuktig trasa. Det fungerade förvånansvärt bra!

Konstmuseet – en lördagsutflykt i en akt

Helgens kulturella upplevelse var konstmuseet som egentligen består av två museer: American Art Museeum och Porträttgalleriet. Jag var mest intresserad av konstdelen och det var också den jag tyckte var mest intressant – speciellt tredje våningen med modernare konst. Det var också där vi började.

Som vanligt på konstmuseer så hade de flesta verken allt för lite förklaring för att vi noviser ska kunna ta till oss innehållet till fullo. Jag vet att det är för att konsten ska få tala för sig själv och man inte vill skriva någon på nästan. Men det förutsätter ändå att man vet något om konstnären, tidsandan, samhällsklimatet som verket kommenterar och i slutändan blir avsaknaden av information snarare elitistisk.

Jag uppskattade i alla fall den moderna konsten väldigt mycket och därför är alla bilderna i det här inlägget därifrån. Jag rekommenderar ett besök!

Porträttgalleriet var på ett sätt ganska lamt. Det var en massa kända (och för mig okända) människor som var avporträtterade och så fanns det fakta om dem, när de levt, vad de gjort och varför de var kända.

Jag önskar att de istället hade tagit en mer konstnärlig vinkel på porträtten. Istället för att förklara varför någon var känd hade jag velat veta varför de var avbildade så som de var avbildade. Vilka drag ville konstnären framhäva och vad säger det här porträttet om den porträtterade? Som det var nu kändes det mest som introduktioner till en massa wikipedia-artiklar.

Allt som allt är konstmuseet en fint museum – fina lokaler, mycket intressant konst och på grund av inriktningen på konst relativt lugnt (inget för småbarnfamiljen). Och om ni inte har något särskilt intresse av skulpturer av nakna kvinnor, svulstiga landskap eller tråk-söta änglar kan ni ju, precis som vi, främst sikta in er på våning tre.

Okej, ett porträtt gillade jag, men det hängde inte ens i porträttgalleriet. Det är den här kvinnan. Jag noterade inte varken hennes eller konstnärens namn.

Jag vet inte om det syns på mitt foto här men hon ser så sur ur. Riktigt sur. Som om hon ber hela världen att dra åt helvete. Det kändes uppfriskande bland alla gulliga änglar och lätt pornografiska statyer.

Och, ja, det här galleriet gillar svulstiga ramar.

Turistlördag med brunch och monument

Vi började dagen (klockan 11, haha) med att träffa några NASA-postdoc'ar för brunch på en pub nere i stan. Mycket trevligt. Maten var också god och jag insåg att jag borde göra lagad frukost oftare. När jag ändå är hemma så mycket kan jag ju ta mig tid att göra till exempel äggröra på morgonen.

Sedan hade vi tänkt att gå på Museet för Amerikansk Historia, men ramlade istället in på Konst- och Porträttmuseet. Mer om det i morgon.

Efter museet tog vi en tur till bokhandeln för att göra några ärenden (fika och köpa böcker). Men inte nog med det, utan sedan ville Johan traska upp till obelisken och sen till Spegel-dammen och Linconmonumenten.


Vi har fortfarande fantastiskt väder och även de som bott här längre säger att det är ovanligt bra för att vara snart november. Vid obelisken var det utmärkt drakflygningsväder och vid monumentet ganska mycket folk. Men vi klagar inte – det är skönt att inte behöva ha mer än t-tröja på överkroppen!

Gardintyg från Virginia

Okej, så jag kanske åkte till Virginia, två timmar enkel väg, för att få tyget till mina gardiner nu och inte vänta till Thanksgiving. Men det är perfekt – rosa och orange med älgar på! Jag har redan hunnit sy den första soffkudden. Här med filten vi fått av svärföräldrarna i födelsedagspresent.

Jag har även sytt en lite smart grej som håller våra vertikala persienner. De slamrar nämligen om man öppnar fönstren för att vädra. Så först löste vi det med presentsnöre, som på bilden till höger. Men det är inte bara fult utan måste göras om om man velat dra för sedan förra gången man ville öppna fönstret. Jag kom därför på den geniala lösningen att sy band som fästs med ett gummiband och på så sätt håller ihop gardinen. Nu har vi sådana som matchar våra framtida gardiner!




De faktiska gardiner kommer när vi har veckband och fåglar Svärmor lovade att ta med sådana när hon kommer på besök nästa vecka. Yay!

Nya möten

På första repet med kören fick jag frågan om jag också hittat dit via meetup. Min första reaktion var förvirring och förnekelse. Sen lärde jag mig att meetup är en fantastisk sak när man flyttar till en ny plats – man skriver in var man bor och vad man är intresserad av och så hittar den grupper som man kan träffa. Utanför datorn. Igår var jag på min första meetup-träff – en handarbetesträff. Jag packade mitt broderi och tog bussen till Rockville.

Det var en jättetrevlig grupp! Jag hade en jättebra kväll och samtalsämnena var allt mellan himmel och jord. Dessutom fick jag massor av bra jobbsökningstips. Så himla skönt att komma ut och träffa folk också. Johan hade nog det bra med att vara ensam i lägenheten för en gångs skull också – de här fyra timmarna är nog det längsta hittills.

Blod och sprit

Jag får inte lämna blod här, för jag är från Sverige.

"If you spent a total time that adds up to five or more years in Europe since Jan. 1, 1980, you cannot donate blood."

Källa: http://www.centralbloodbank.org/donate-blood/eligibility/travel-history

Det verkar ha att göra med galna ko-sjukan, kanske. Det känns skumt, jag har ju fått lämna i Sverige sen jag var 19. Nu har jag i alla fall erbjudit mig här och det viktigaste är ju ändå patientsäkerheten. Näst viktigast är att man erbjuder sig, och lämnar ifall det bedöms att man är lämplig. I alla fall om man som jag vill att det ska finnas blod om man själv eller någon närstående behöver någon gång. Och det har jag ju som sagt också gjort nu.

Här får man för övrigt lämna redan som 17-åring, 16 i vissa delstater. Men man får inte köpa alkohol förrän man är 21.

Alkohollagarna här är förresten ett virrvarrr. Förutom att man måste vara 21 för att få köpa. De är glasklart. Gäller i alla delstater, i butik så väl som på pub och restaurang, och oavsett alkoholhalt. Men vem som får sälja vad var och hur skiljer sig mellan olika delstater och olika grevskap, county. Här i Montgomery county där vi bor säljs sprit enbart av grevskapsägda butiker. Öl och vin säljs i butiker som har inget eller mycket begränsat utbud av andra varor, och ingen alkohol säljs i mataffären.

Undrar om man får öppna en butik som har icke förtärbara varor utöver alkoholen? Till exempel en kombinerad kläd- och vinbutik. Eller juveler och champagne, det skulle kanske bli en hit. Det är i alla fall inga problem att ha rea eller mängdrabatt på alkohol och många öl säljs enbart i sexpack.

Vi har inte många hundra meter in till D.C. som inte bara är ett annat grevskap utan också en annan delstat. Där får man sälja öl och vin i matbutiken. Vidare finns det ett antal grevskap som inte tillåter försäljning på söndag och andra som helt förbjudit alkholförsäljning. Inga av den senare sorten finns dock i närheten av oss.

Sen kommer reglering av vilka tider butiker och pubar får servera alkohol och hur gammal man måste vara för att arbeta med alkholförsäljning, distribution eller som bartender. Oftast är öppettiderna generösa för en som är van vid svenska förhållanden. Jag måste ändå säga att jag saknar systembolagets service. Och ibland deras utbud. Men det finns riktigt bra öl som produceras här i Maryland men mer om det en annan dag.

Uppgraderad tvättkorg

Efter att i flera år bara haft en tvättkorg och sen stått i tvättstugan och sorterat den rätt sunkiga smutstvätten i 40° och 60° slog vi nu på stort och skaffade två behållare till den nya lägenheten! Kostnaden måste ändå pressas och det blev en rätt trist modell grått plasttyg. Eftersom de bara fanns i grått köpte vi två lika dana och sen har vi haft ett sjå med att inte lägga tvätten i fel korg – då försvinner liksom hela poängen med att ha två.

Jag försökte sätta fast papperslappar med tejp för att indikera vilken som var vilken. Tejpen ville inte fastna och lapparna trillade av när man lyfte på locket. Bummer. Så insåg vi att materialet de var gjort av påminde ganska mycket om aida-väv – ett fint rutnät som lämpar sig utmärkt för korsstygnsbroderi. Så nu är det inte bara enkelt att se vilken som är vilken, utan också lite snyggare!

Det blev en ganska sportig look på det, som nummer på en lagtröja men det får duga. Det är helt klart bättre än pappersskyltarna! Okej, jag har inte gjort den andra tvättkorgen än, men min rygg måste få vila. Inget broderi främjar en god hållning men det här var om möjligt värre än vanligt. Det här är i alla fall mitt första "IKEA-hack" och jag är riktigt nöjd!

Kometglass

Oj! Jag har ju helt glömt bort att blogga!

Vi var på NASA:s besökscentrum i söndags. Det var familjedag och Johan med kollegor illustrerade hur kometer bildas, och gjorde kometglass (flytande-kväve-glass med krossade oreo-kakor i).


Forskaren på bilden till vänster satte upp en fin show i kategorin "galen forskare". Barnen och föräldrarna (det är vad som utgör en familj) verkade glada. Det hölls några föredrag också. Jag orkade inte gå på något av dem.

Jag kollade lite på utställningen också.

Helt ärligt så var jag nog ganska oengagerad under dagen, jag hade redan på morgonen känt mig krasslig, så när vi kom hem fick Johan ta hand om maten. Men redan i går kände jag mig bättre, så jag vet inte vad för tillfällig dipp det var.

Borrlördag

Lördagar brukar vara vår kulturdag men idag var det arbete på metron med ersättningsbuss halva vägen. Dessutom ska vi iväg i morgon, söndag, så istället passade vi på att borra!

På det svenska möbelvaruhuset hade vi köpt gardinskenor, hyllor och krokar och idag var det dags för montering! Googla, knacka i väggen, fundera och prata med Johans pappa. Sedan åka till byggvaruhandeln och köpa mollyplugg samt en pryl som här hemma går under namnet piparen. Jag tror det officiella namnet är regel- och kabeldetektor. Borra, köra fast (bildligt), prata med min pappa, fundera lite till, borra lite till.

Nu är hatthyllan, handdukshängaren och hälften av fästena till gardinstången uppe. Mer hann vi inte med innan middagen var klar. Och alltsammans helt utan skador på elektriciteten eller klagomål från grannarna! Hoppas bara inte vi vaknar i natt av att alla jackor och halsdukar dråsar i golvet.

Vi beställt gardintyg till sovrummet också. Det här med fåglar i gult och blått blev det:

Bra att hitta något som båda är nöjda med. Det var på erbjudande hos Fabric Worm, så det blev ett bra pris. Det är ju så långt till Göken härifrån!

Troligen blir det ett i rosa och orange med älgar på från IKEA i vardagsrummet. Det fanns inte inne när vi var där sist, så det blir ytterligare en tur när det kommit in i slutet av månaden. Jag har ju tagit med mig min blommiga vardagsrumsgardin från Sverige också, vi får se om den kommer till användning. Om inte annat kan jag ju sätta upp den medan jag väntar på att få ordning på det nya.

En ganska produktiv lördag med andra ord. I morgon, då ska vi till NASA Visitor Center och Johan ska göra koldioxidglass till alla barnen!

Uppdatering om hem och jobb

I onsdags var vi på IKEA igen. Det var fjärde gången. Och eftersom de inte hade det gardintyget vi ville ha inne lär väl i alla fall jag åka dit igen. Vi tänkte det ett rosa med älgar på. Vårt hem är lite av en IKEA reklam, men det är relativt billigt och passar vår skandinaviska smak. Andrahandsmarkanden här är tyvärr inte riktigt vad vi är vana vid. Dessutom verkar de flesta gillar mörka och klumpiga möbler. Det gör inte vi.

Så i går, torsdags, var det "Food Truck Evening" här i området så vi gick ner till ett av de andra husen och käkade jamaicanskt. Dessutom var det dragning i lotteriet "vem av de som flyttat in i augusti eller september vinner en årshyra". Tyvärr var det inte vi som vann.

Idag har i alla fall mitt arbetstillstånd kommit! Jättefint är det!

Nu ska jag bara ha examen och jobb också. I alla fall så kan jag ha det som förevändning att ringa dem och säga att min status är uppdaterad – jag väntar inte längre på arbetstillstånd utan har faktiskt ett. Jag ska bara hitta folks nummer först, många skriver helt enkelt inte ut någon kontaktuppgift i annonsen. Eller på sin hemsida. Suck.

Ny kör och julsångsfunderingar

Jag behöver komma ut och träffa folk så igår var vi på körrepetition. Jag letade efter en passade kör och hittade en som jag kunde börja i direkt, och Johan ville hänga på. De har ingen provsjungning för antagning men verkar vilja att sångarna ska utvecklas. Vi får se vart det tar vägen. Jag kanske inte var jätteimponerad av sångkvaliteten i nuläget men de verkar snälla och trevliga och dirigenten entusiastisk så det får duga terminen nu. Den fyller funktionen "träffa folk" och troligen även funktionen "komma igång med sjungandet så att jag är i form för seriösare provsjungning i januari". Jag har verkligen legat av mig över sommaren – så varför inte ta arbetslöshetstillfället i akt och lägga lite tid på min försummade sångröst?

Kören vi repade med igår kallas sig Washington International Chorus, och har som sin grej att sjunga musik från olika delar av världen. Igår på repet sjöng vi en arabisk sång, den walesiska nationalsången på walesiska, vi fick noter på något franskt och sjöng en tysk aftonvisa som de gjort tidigare. Det är väldigt roligt när en amerikan ska förklara hur man uttalar tyska ö. Tydligen är också diftong ett väldigt roligt ord på engelska. Tyvärr kanske det blir lite väl mycket tid på att gå igenom text och uttal och lite för lite på att sjunga. Men jag kanske inte ska döma allt för hårt efter bara ett rep.

Jag har också lärt mig skillnaden mellan Choir, Chorus och Choral. I min naivitet trodde jag att det som på svenska heter kör – människor sjunger organiserat i grupp – hette choir på engelska. Nja. Både Choir och Choral indikerar att det är en religiös, oftast kyrklig, kör. Chorus är det som doa-doa-körer kallas men även andra icke-religiösa körer. Så var det med det. En Chorus är det vi har hittat oss nu i alla fall.


Varning, det här stycket innehåller interna referenser till Chalmers Sångkör.

Givetvis fanns det önskemål om något på svenska, kanske en julsång inför julkonserten. Johan och jag skämtade om att varför inte låta dem slakta Jul, jul, den är ju redan förstörd. Det kanske inte är så dumt? Den är fin men har inte allt för mycket text (inte som Tipp Tapp). Sen tänkte jag på psalmer i folkviseton, kanske Bereden Väg eller Den Signade Dag (som Veronica har gjort ett jättefint arr till, Julkonserten 2010). Det ska ju gärna vara något som känns typiskt svenskt, lagom lite text, lagom svårt, och jag ska tycka lagom mycket om det så att jag inte pajar ett stycke jag tycker jättemycket om ifall det blir kass. Åsikter? Ha gärna ett schyst arr på lut i så fall och skriv i kommentarsfältet!

Födelsedag igen!

Igår var det min födelsedag också. Jag fyllde 3^3 och USA "firar" Columbus Day – det vill säga ledig dag. Perfekt för oss för då var Johan också hemma.

Vi var båda rätt trötta så det blev en slapp dag med muffins till fikat. På kvällen var vi ute och åt libanesiskt med en kompis från Göteborg (~) och hennes fästman. Fästmannen bor också här i området och vår kompis var och hälsade på. Det var jättetrevligt! Vi tre fyller alla dagarna efter varandra 11-12-13 oktober så vi skojade om ifall fästmannen fyllde 10 eller 14. Haha! Han fyller den 11 oktober han också. Så det blev lite som en extra födelsedagsmiddag för oss alla fyra.

Dessutom fick jag fina blommor av min mor och i november ska Johan ta med mig på symfonikerna. De spelar Våroffer. Det ska bli häftigt.

I kväll ska vi iväg och prova en kör – Washington International Chorus – och det ska bli så kul att komma ut och träffa lite folk.

Som luckorna i en adventskalender

Igår var det Johans födelsedag och idag är det min. För att fira gick vill ut och åt. Vi gillar fancy restauranger, fancy mat och avsmakningsmenyer, och den här kvällen landade vi på Rogue 24. Det anses av många vara en av stans bästa restauranger för den här typen av experimentellt kök.

Deras avsmakningsmeny består av 24 små rätter. Det är oklart vad som kom först – menyn eller namnet.

För att komma till restaurangen åkte vi metron in till D.C. och sen promenerade vi något kvarter, och så in på en bakgata. Hade det inte funnits en skylt hade vi aldrig trott att det var rätt väg. Men så plötsligt var vi framme.

Jag tog inte jättemånga foton under middagen – jag vill inte vara en sån där mupp som sitter uppe med mobilen istället för att njuta av att vara där och då. Men några bilder knäppte jag i alla fall.

Vårt generella intryck var "friskt vågat hälften vunnet". Alla rätterna var väldigt experimentella och vissa var riktigt goda. Tyvärr fanns det ingen riktig röd tråd och det nådde inte alltid hela vägen fram.

Vi inser att vi har blivit bortskämda av den nordiska matlagningen. Kan amerikanerna matlagning bortom hamburgare och pommes frites, som de gör bra men som inte är särskilt raffinerat?

Vi hade i alla fall en väldigt trevlig kväll med många intressanta smakupplevelser – och de får pluspoäng för att de löst Johans choklad-avesion med bravur. Men vad är grejen med att servera amerikanskt blask-kaffe på en restaurang som i övrigt är så inriktad mot det europeiska köket? Jag får starkare kaffe på Dunkin Donuts!

Söndagspromenad i parken

Idag är det Johans födelsedag! Så i kväll ska vi gå ut och äta på en (förhoppningsvis) trevlig restaurang, men först tog vi en tur till parken. När jag säger park kanske du tänker på en sån där med jämna, välfriserade gräsmattor och asfalterade vägar, typ Slottsskogen. Det är här är inte en sån, utan mer som ett friluftsområde. Den heter Rock Creek Park och ligger en dryg kilometer hemifrån oss, inne i D.C. Jag hade bara med mig mobilen och ingen riktig kamera men här är i alla fall några bilder.


Först födelsedagsbarnet i solregnet! Det var är var en riktigt härlig dag att gå ut – hög och klar, höstig luft och solen som sken! Nu har det mulnat på lite med i förmiddags var det riktigt härligt.





Efter det medhavda kanelbullefikat hittade vi de här bären och funderade på vad det är. Turkosa vinbär? Någon som vet? Jag är ju ingen botaniker men…







Sen hittade vi den här galet snygg bron. Som ni ser är det höst även här.

Allt som allt blev turen ungefär en svensk mil lång och nästan två timmar spenderades ute i naturen.

Hit tänker vi gå fler gånger!

Post-postmuseet-uppdatering

Både Johan och jag har jobbat på posten – Johan som brevbärare och jag som säsongsarbetare på terminalen med sorteringen – och idag bar det av till Postmuseet, Postal Museum.

Bara huset är värt ett besök! Det har varit posthuset i D.C. en gång i tiden men när volymerna blev större flyttade posten ut utanför stan där all sortering sker automatiserat nu för tiden. Men kolla på de här lokalerna – wow!

Museet är inte så stort – två våningar med utställning om brev och frimärken på entréplan och om postväsendet i källaren.

Vår granne som vi mötte i hissen på väg ut gissade att vi skulle vara klara på 45 min – vi tog två och en halv timme på oss. Underskatta inte vår förmåga att intressera oss för museer!

Vi började med utställningen om frimärken och brev. Här fanns frimärken från hela värden och från alla möjliga tidsepoken.


Jag kommer aldrig bli någon frimärkssamlare men jag tyckte helt klart att det här var den roligaste delen – alla fina frimärken från alla världen hörn med olika motiv. De hade till och med en del om Amelia Earhart och hur hon tog med sig brev över Atlanten när hon ändå flög.

Undre våningen tyckte Johan var roligast. Här fanns en film om hur postväsendet i U.S.A. fungerar  och vi jämförde med Sverige. Främsta skillnaden verkar vara hur de delar in brev och paket samt att posten här även finsorteras på terminalen. Rent logiskt borde jag ju tycka det är var störtintressant – automatisering är ju min grej. Men det gäller att skilja på arbete och nöje och idag var vi ute efter det senare.

Det fanns även utställningar om hur posten har (och inte har) fungerat tidigare. Här ser ni en postvagn som man kunde gå in i och klämma och känna. Snygg färg på inredningen men kanske inget drömjobb precis.

Självklart fanns det även en del roliga feltryck – här en biokemist med fel kemisk formel tryckt på frimärket. Någon som kan säga vad det är för ämne?

Postmuseet är ett välgjort litet museum som man kan traska igenom på en förmiddag. Även detta museum är gratis. Det finns ingen restaurang men det ligger jättenära Union Station som har massor av olika matställen. Är man väldigt intresserad av postväsendet eller bara har ett par timmar över så är det här absolut inget dumt ställe att lägga sin tid på.

Äckliga, älskade heltäckningsmatta

I vårt hyreskontrakt står det att vi måste täcka minst 80% av vår golvyta med mattor inom en månad, om det inte redan är gjort när vi flyttar in.

Men det är redan löst för vi har heltäckningsmatta här. Inte i badrummet, inte i hallen och inte i köket – där är det klinkers – tack och lov. Men vid matplatsen, i vardagsrummet, sovrummet, klädkammaren och i alla garderober har vi heltäckningsmatta. Som en beige liten (okej jättestor) korthårig pudel lagt sin päls över hela golvet. Okej, det här blev äckligare än jag tänkt. Mattan är i alla fall kort (tack och lov igen) och beige (meh).

När jag var barn och ansåg att hygien var något som krånglade till livet tyckte jag att heltäckningsmattor var mysiga. Nu är jag stor och förstår att heltäckningsmattor är äckliga. Äckliga, fulla av damm och bakterier. Speciellt i badrummet. Jag ryser bara av tanken. Lurvig badrumsmatta som inte går att rengöra. Hua!

Men jag har börjat tänka om heltäckningsmattan. Inte angående heltäckningsmatta i badrummet, och troligen inte i köket, men i övrigt. Okej, det är fult men annars. Det bildas inte dammråttor lika snabbt till exempel. Det är nog dåligt om man spiller något på, typ tomatsoppa, rödvin, chokladmjölk eller blod (det här inlägget är redan så äckligt, så varför inte lite kroppsvätskor också? Vi har ju tidigare funderat på vad som finns i en långhårig badrumsheltäckningsmatta som aldrig tvättas).

Men om man tappar hårda saker så går de inte sönder. Sin dator eller mobiltelefon till exempel. Eller glas. Det skramlar heller inte så mycket när man tappar bestick eller annat som kan skramla. Och när man tappar små saker, som nålar, så stannar de där de landar och studsar inte iväg all världens väg så att man inte hittar dem förrän det säger slurp i dammsugaren. Vidare är det inte så kallt för fossingarna. Och man kan trippa så tyst så tyst och halvt skrämma ihjälp någon som inte hör att man kommer tassandes.

Mitt störta problem är nog egentligen att man inte kan skjuta bak köksstolen utan måste lyfta den för att den inte ska fastna i mattan och välta och kanske orsaka att man slår sig. Dessutom ser det lite dumt ut när det blir märken efter att det har stått något på golvet. Men jag antar att det går att leva med.

En vanlig arbetsdag på NASA

Johan gästbloggar

Det har tydligen efterfrågats inlägg om hur mina arbetsdagar på NASA ser ut, så då får jag väl skriva ett sånt. Liten brasklapp: Livet på NASA är kanske inte riktigt så glamouröst som man inbillar sig. Eftersom jag är osäker på NASA:s fotoregler tar jag det säkra före det osäkra och avstår från att lägga upp bilder i detta inlägg.

Klockan ringer 06:25 varje morgon. Efter dusch och frukost brukar jag gå hemifrån 07:20. Jag tar först tunnelbanans röda linje från Silver Spring till Fort Totten (5 minuter). Där byter jag till gröna eller gula linjen till Greenbelt (12 minuter). Om allt klaffar någorlunda är jag då framme vid busshållplatsen några minuter innan 08:00. Buss 15X, expressbussen till NASA, går var 40:e minut under några timmar på morgonen och några timmar på eftermiddagen, så de gånger som tunnelbanan inte klaffar får jag sitta en bra stund i Greenbelt och vänta. Klockan 08:00 går så alltså 15X (ibland går den dock upp till 20 minuter senare, förseningar verkar vara minst lika vanliga som hemma, men mer oförutsägbara eftersom det inte finns digitala hållplatsskyltar – första veckan var bussen hem alltid 10 minuter sen, så jag utgick sen ifrån att den alltid var det, och missade bussen veckan efter). Efter 20 minuter är den framme vid NASA Visitors Center (efter ett stopp vid NASA main gate), som ligger 200 meters promenad från Byggnad 34, där jag jobbar. Precis efter busshållplatsen får man passera en vaktkur, där ID kollas på samtliga som passerar. Resan från dörr till dörr tar alltså drygt en timme om allt klaffar. På sikt kanske vi skaffar bil, så kan jag få ner restiden till 20 minuter vid bra trafikförhållanden. Å andra sidan är det länge sedan som jag plöjt Robert Jordan så fort som nu (3,3 böcker kvar).

Framme vid mitt skrivbord i cube farm (alltså ett stort kontorslandskap med cubicles) sätter jag igång min privata laptop, eftersom jag fortfarande inte har tillgång till den workstation som står och puttrar under skrivbordet. Det jobbas tydligen fortfarande på att installera de program som jag bad att få installerade förra veckan. Eftersom jag inte är amerikansk medborgare kan jag inte få administratörsbehörigheter på NASA-utrustning, och därför måste IT-personal installera alla program åt mig - även om det för min jobblaptop ibland inneburit att jag sköter installationen, och så får någon IT-person skriva sitt lösenord en eller ett par gånger.

Måndagar och fredagar kl 10 är det gemensam kaffepaus i andra änden av byggnaden, så då brukar jag vara där för att träffa lite folk och få te. Tyvärr har vi ingen allmän kaffe/te-maskin tillgänglig förutom vid den här kafferasten, så jag har tagit med en vattenkokare till skrivbordet som jag använder när koffeinsuget blir stort. Vid de här kafferasterna har jag träffat en av mina chefer, Anne, som bott i Danmark i halvfjerdserne (70-talet, alltså) och studerat tillsammans med min gamle kollega Uffe. Hon pratar därför flytande danska, det var roligt att dra fram min danska från gömmorna!

Bortsett från Gilles, en annan postdoc som också sitter i cube farm, så sitter kollegorna i min grupp i riktiga kontor en trappa upp. Gilles och jag ska troligen få flytta upp dit i slutet av året. Förhoppningsvis blir det mer interaktion med de andra gruppmedlemmarna då – de är trevliga allihopa, men nu träffar jag dem inte så ofta. Vi har i alla fall gruppmöte varannan vecka, något som jag uppskattar! Just nu jobbar jag med lite olika projekt som jag har kvar från Köpenhamn och Onsala, och skriver proposaler till APEX-teleskopet (deadline på onsdag). När min stationära dator kommit igång är tanken att jag ska börja jobba med kemiska modeller, något som jag aldrig gjort förut - det blir nog intressant och en utmaning. Om ni vill ha detaljer om exakt vad jag jobbar med får ni lämna en kommentar med era funderingar, så kanske det blir fler inlägg. Vi i gruppen arbetar i alla fall på olika sätt med kemiska föreningar i stjärnbildningsområden och kometer – både observationer och avancerade modeller.

För lunch finns det lite olika alternativ. Oftast har jag med mig mat hemifrån som jag värmer i mikro. Tyvärr har köket ingen egentlig utrustning, så bestick har jag fått ta med hemifrån (men det finns plastbestick...). I vår byggnad finns en liten kantin som har soppa för drygt 2 dollar (billigt!) samt smörgåsar, sallader, kaffe och te för överpriser. 10-15 minuters promenad bort finns en vettig kantin som har diverse varm mat som kostar per vikt. Det finns lånecyklar på området, men det är inte så gott om dem, så har man tur kan man cykla ena vägen eller båda vägarna. Cyklarna är av märket Rugged, har helgjutna gummidäck, ingen kedja, inga växlar – tanken är att de ska vara underhållsfria. Tyvärr är de ganska långsamma och gummidäcken ger dålig stötdämpning, och det är lite oklart om man ska köra dem på bilvägen eller gångbanan. De flesta som cyklar tar gångbanan, där är man mindre i vägen. Det märks att de flesta kör bil vart de än ska.

När arbetsdagen är slut framåt 16-17-tiden tar jag en 15X tillbaka till Greenbelt, och är hemma ungefär 50 minuter efter att jag lämnat kontoret.

Dagens höjdpunkt

Blipp blubb. Skype plingar till. Det är pappa som skriver. "Hej!". Han är hos farmor och farfar med sin dator och ett mobilt internet så om jag har tid kan vi ringa upp. Det klart jag har! Jag har inte sett farmor och farfar sen i somras och inte pratat med dem sen flytten, så det var roligt!

I Invandrarna har de kommit fram till Taylors Falls där de tänkte bosätta sig och Fina-Kajsa får återse sin son – och han sin mor så klart. Det var en annan typ av resa på den tiden. Ett och annat brev kunde man ju skicka hem, men det åkte ju samma väg som utvandrarna, fast omvänt, och man kunde räkna med ett par månaders fördröjning. Dagens teknologi möjliggör verkligen globaliseringen.

Men min kära farmor och farfar har varken dator eller internet. (Jag borde verkligen skaffa ett skypekonto med pengar på så att jag kan ringa billigt till telefoner i Sverige.) Men nu kunde de få se mig och jag dem, och se hur vi har det och så. Yay! Jag fick visat mitt broderi också, bra ego-boost där. Det är skönt att ha teknologi som gör världen lite närmare när man är så långt bort.

Broderiet som blev en kudde

Jag skrev tidigare idag på facebook och beklagade mig över hur otillfredställande det är att ägna sina dagar åt hushållsarbete och jobbsökande. Jobbet som jag skrev om på facebook förra veckan att jag sökt och så gärna ville ha? De hade ändrat sig och tjänsten finns inte längre. Yay. Så nu har jag fått tummen ur monterat mitt broderi istället.

Jag köpte det här mönstret i februari i år och nu är det äntligen klart – broderat och monterat. Det pryder just nu sin plats i vår orange-röda fåtölj. Kanske inte världens bästa ur fotosynpunkt men det passar bra i verkligheten.

På baksidan satte jag en knapp för att hålla ihop kuddvaret ordentligt.

Jag är så nöjd att det äntligen är klart och det blev så fint!

Jag har faktiskt sökt jobb också: ett som Junior Researcher, ett som Assistant Project Manager och ett som Entery-Level Consultant. Heja mig!

Spana skelett och klappa kackerlacka

Naturhistoriska museet besökte vi i söndags och jag höll nästan på att glömma bort att jag inte bloggat om det än. Men här är det fortfarande måndag.

Mitt i museet fanns ett stort, runt torg med en elefant. Den var också jättestor. Uppe på andra våningen kunde man kika ner på torget och elefanten.

Generell kommentar om museet är att det kändes underhållet och välgjort. Min uppfattning är att det är barnvänligt, med diskussionsfrågor att prata med barnen om och saker att titta och peta på som passar även yngre. Dessutom fanns det något som var speciellt för lite äldre barn, men vi kollade inte närmare på det. Barnvänligheten gör ju också sitt till för ljudnivån, men det var ok.


Precis som på andra naturhistoriska museer fanns det massor av uppstoppade djur och skelett. De hade även en utställning om människans utveckling, därav skallarna här nedanför. De hade även ett insektszoo med levande insekter och vi fick klappa både en kackerlacka och en slags vandrande pinne.


Spana in räkan här – hon är från Danmark!

De hade även en mineralutställning, där höjdpunkten var Hope-diamanten! De hade även en hel del andra smycken – det kändes som att se kronjuvelerna.

Vidare fanns det massor av andra mineraler att kika på och läsa om. När jag inte fick allt för mycket vibbar av Fasta tillståndets fysik (som jag fortfarande inte har fått svar på om de kan rätta upp, utan är en poäng ifrån godkänt och examen) var det väldigt trevligt. Tänk att sten kan vara så fint!

Sen fanns givetvis också en (den för naturhistoriska museer obligatoriska?) fotoutställning. Den här till höger var min favorit!

Slutligen en kommentar om restaurangen: mycket bättre! Mycket bättre än de andra museerna vi besökt vill säga. Det fanns lite olika soppa, macka, pizza, burgare, mac'n'chees och så vidare att välja på. Priserna var okej, smaken ungefär samma som man får på IKEA det vill säga helt okej. Ljudmiljön var också acceptable och betydligt bättre dämpad än på Air & Space museeum. Nu hoppas jag bara att andra museer kan ta intryck av detta!