Elaynes sjal

Äntligen ha jag gjort klart sjalen som jag fick garn av mamma till i julklapp och som jag la upp till redan i början av januari. När raderna blev för långa tog jag en paus men för några veckor sen tog jag tag i den igen. Några längre metro-resor och ett par teveseriekvällar senare så var det klart. Idag har jag maskat av och ångblockat. Fy vad mycket smidigare det var att ångblocka än att våtblocka när man inte behöver vänta på att det ska torka. Fler bilder och detaljer och länk till mönstret finns på min ravelry-sida.

Det var svårt att hitta ett underlag och ljus som gav en korrekt färgåtergivning, den är inte riktigt så gul-aktig som på bilden. Namnet Elaynes sjal är en blinkning till alla er som gillar Wheel of Time-böckerna. Mönstret heter Romandas sjal eftersom den från början stickades upp i gult, och denna i grönt är således Elaynes sjal.

…hela världen / i sin famn!

Igår var jag på Eastern Market med några kompisar för att fira en av tjejernas födelsedag. På vardagarna är det en saluhall men på helgen kommer massor av hantverkare och loppisar dit också. Detta var dessutom sista gången Katrina, hon som startade vår handarbetesgrupp, ställde ut för hon ska flytta till Minnesota. Katrina är textildesigner och arbetar med import av rättvisemärkta tygprodukter främst från Indien, både som hon trycker själv med blocktryck och egna designer som sys upp av kvinnor i Indien. Hon kommer nog få det bra i Minnesota där hon har stora delar av sin familj, det är billigare att leva och de har en stark tradition av att uppmuntra konstnärer från alla olika discipliner. Men det är så klart tråkigt att se henne åka. Det är redan på gång att planeras en road trip!

Jag hade inte tänkt att köpa något på marknaden, men det gick så där. Jag sprang nämligen på en jättefin jordglob! Den är förvisso från 80-talet men kontinentalplattorna har i alla fall inte flyttat på sig sen dess. Vill man kolla de geopolitiska detaljerna rekommenderas google maps, men kolla så fin den är! Den har till och med små upphöjningar för bergskedjor även om det är lite sliten vid Nepal.

Felande färska kryddor

Efter den långa vecka hade jag äntligen en hemmakväll i går. Svenskar som vi är bestämmer jag att tacos är den perfekta middagen. För att sätta lite guldkant på den ska det vara både avocado och färsk koriander till. Avokadon är tyvärr slut och när jag kommer hem från affären inser jag att det är inte koriander jag köpt, utan bladpersilja. Jag ringer till Johan som lovar att kvista in på affären och köpa koriander. När han sen kommer hem inser vi att det är inte alls koriander han har köpt utan kruspersilja. Så, vad gör man med två stora buntar persilja?

Nätverka genom informella intervjuer

Det här med att bygga ett nätverk är rätt roligt när man väl kommer ut. Jag är precis hemkommen från en kvällsfika med David på Skanska USA, mitt tredje personliga möte med en intressant person i industrin och mitt femte nätverksevent den här veckan.

Jag inser mer och mer nyttan med ett bra nätverk och detta med att fråga folk om de har tid för kaffe är verkligen ett sätt som fungerar bra. I morgon ska jag bara möta folk via telefon och e-post. Här mina tre favoritartiklar för nätverksinspiration:

How to Get a Coffee Meeting With the Busiest Person in the World Oftast behöver man inte jobba riktigt så här hårt, men det är ändå en inspirerande artikel på hur man tar några steg extra för att få till mötet som man så gärna vill ha.

The ‘250 Coffees A Year’ Technique And The ‘Get Your Dream Job’ Technique

How to ask for an informal interview (and get a yes) <-- Hemlis: Jag har ett färdigformulerat brev som är byggt utifrån den här artikeln där jag ändrar vissa nyckeldata och sedan skickar till de jag är intresserad av att träffa.

När man väl har bokat där mötet kan det vara bra att förbereda sig lite. Jag brukar kolla på personens LinkedIn, vad de har för utbildning, vad de har jobbat med tidigare, nuvarande position och vad för projekt de jobbar med eller har för ansvarsområden om det framgår. Sen googlar jag dem lite allmänt för att se om jag hittar en twitter eller youtube-video från någon konferens eller liknande. Utifrån detta och allmän info om företaget sätter jag ihop 7-10 frågor på sådan som rör personens jobb specifikt och sånt som inte går att få veta genom hemsidan.

Jag har insett att det säger mycket om företagskulturen att fråga folk vad som är de gillar bäst med sitt jobb och vad som är den största utmaningen. Det är också väldigt enkelt att googla "questions informal interview", t.ex. här finns en lista med förslag på frågor.

Jag gillar att höra när folk berättar om sina jobb, och det underlättar så klart. Att folk hittills har varit otroligt trevliga och hjälpsamma gör att det dessutom känns meningsfullt. I morgon ska jag sätta mig och följa upp och skriva tack till de som tagit sig tid att träffa mig – kanske den viktigaste delen. Men först sova. God natt!

Nätverksvecka med app-tips

Jag har funderat på vad jag gör för fel med mitt jobbsökande. Inte på det där uppgivna "Vad gör jag för fel?!" utan instrumentellt "Det jag gör leder inte till jobb, vad behöver ändras?". Svaret jag har kommit fram till är nätverka och träffa folk. Här förmedlas jobb på det viset. Denna vecka har jag, förutom de vanliga kören, handarbetesgruppen och jobbsöksseminarium, också klämt in LeanIn cirkel-träff, kaffe/lunch med tre personer i industrin, en jobbmässa och två telefonmöten. *klappar mig själv på axeln och berömmer min initiativförmåga* Vart och ett av dessa möten ger sedan upphov till mail som ska skickas, kontakter som ska (upprätt-)hållas, företag och tjänster att kolla upp – allt detta är mycket bra! Alla jag har träffat hittills har inte bara varit väldigt trevliga utan också mycket hjälpsamma. Nu ska jag bara försöka orka också. Igår var jag tvungen att gå hem lite tidigare från kören för att jag var för trött för att hålla tonen. Men allt åkande gör också att jag får tid till stickning! Snart kanske sjalen jag började på i januari blir klar (ja, jag är fortfarande ganska långsam).

För att hålla ordning på allt jag ska göra, mail jag ska svara på o.s.v. använder jag att-göra-lista-appen any.do [Apple, Android]. Tidigare har jag använt deras mobilapp men just nu använder jag främst web-gränssnittet. Jag tycker de båda är bra men fyller för mig olika funktioner beroende på hur mina uppgifter ser ut.

Lätt att lägga in uppgifter och sortera antingen på kategori (hemma, jobbet, nöjen…) eller när det ska göras (idag, i morgon, på sikt, någon annan gång). Apropå svara på mail finns också ett gmail-plugin till any.do. Sa jag att den är gratis också?

Dags att fila sina taxar

När jag skulle lära mig läsa så hade vi en läsebok om Ola, Elsa och Leo och jag ska helt ärligt säga att dess handling inte satt några större spår i mig. Jag minns nämligen bara en enda episod: Det handlade om att någons, jag tror det var Olas, pappa skulle deklarera. Han satt och svor över papperna och var nog rätt irriterad. Mina föräldrar påpekade att det faktiskt inte gick till så längre, att det var förlegat och numer var det lätt att deklarera. Jag fattade inte vad deklarera var, förutom att det var något som var nödvändigt för vuxna men inte kul, men troligen inte så svårt längre som det varit innan.

När jag själv har deklarerat har det oftast skett med ett SMS till skatteverket. Jag har oftast inte ens orkat kontrollräkna med de där uppgifterna en fått från arbetsgivaren på sommarjobbet ett drygt halvår tidigare. Men nu förstår jag Olas (eller vem det nu vars) pappa. För här sitter vi (okej, mest Johan) och sliter med att fylla in alla dessa j_la blanketter som är så allmänna att de blir obegripliga. Det är nästan som ett hån – vi vill inte bara ha dina pengar utan du ska behöva lida också. Jag har normalt inget emot att betala skatt, men allt detta huvudbry, är det verkligen värt det? Vilka blanketter ska fyllas i? Hur betalar vi skatt på den del av sjukförsäkringen som arbetsgivaren betalar? Kan vi göra några avdrag? Vad gäller för non-residence? Inkomst som man fått utanför USA innan man flyttade till USA, hur räknas den? Frågorna är oändliga.

Att amerikanska motsvarigheten till skatteverket anställer folk som inte kan något om skatt gör ju inte saken lättare. När Johan var där och frågade kände de inte ens till det formulär som vi skulle använda. Inte heller arbetsgivare kan ge några som helst besked om hur mycket skatt som ska betalas. De flesta privatpersoner använder en mjukvara som gör skatten åt dig, men den fungerar inte om man är non-residence, som vi är. Då kan man istället betala en skatte-kunning person att göra det åt dig – det går bara på några hundra dollar. Så för mig, som brukar deklarera genom att svara på ett sms, känns det helt sjukt att betala någon för att kunna betala skatt. Som automationsingenjör blir jag dessutom orimligt provocerad av denna ineffektivitet, när det hade kunnat vara automatiserat och supersmidigt. Man kan bli på dåligt humör för mindre.

Som tur är har jag en snäll dam i vår handarbetesgrupp som jobbar med skatt och hon har kunnat ställa upp och svara på en del frågor. Johans kollega sa att de gör det så krångligt som möjlighet för då är det alltid något som blir fel och staten har en anledning att sätta dit folk som man vill sätta dit. Jag vet inte om jag är riktigt så konspiratorisk, utan tror snarare att det är ett system som man vuxit ur och som inte uppdaterats med teknikutvecklingen. Så när du nu ska göra din svenska deklaration – var tacksam för skatteverkets kompetens och att automationen har nått Sveriges skattebetalare.

Mataffär – pros and cons

Det tog ett tag för mig att lära mig vår nya mataffär, och jag har ännu inte lyckats helt anpassa min matlagning till utbudet. Hur irriterad jag än är nu så vet jag att det finns saker som jag kommer sakna när jag flyttar hem. Så, det här med listor var ju kul – här kommer mera!

Sånt jag INTE kommer sakna när jag flyttar:

• Vanliga fryspåsar i ungefär storleken 2-3 liter finns inte. Antingen är de en kvarts gallon (knappt en liter) eller en hel gallon (kappt 4 liter).
• I princip all yoghurt är fettfri och det finns ingen fil. Vad är grejen med att ha fettfri översötad vaniljyoghurt med snickers-smul? Varför inte bara kosta på sig lite naturlig stabilisering också i kalorifesten? Jag vet, det är efterrätt. TUR att vi lyckats göra filmjölk själva nu!
• Dåligt utbud av gryn, kli, kross och udda mjöl – jag saknar till exempel rågflingor.
• Chipsen är förvånansvärt äckliga med tanke på hur mycket av det folk här äter. Men det kanske är som med sillen i Danmark – folk äter ändå och produktutveckling överflödig.
• Amerikansk hamburgerdressing, någon?
• Det känns som att allt är sötat – till och med kallskuret.

Bra grejer jag uppskattar:

• Jos med mycket fruktkött och framför allt framgår det tydligt på förpackningen om det är inget, lite eller mycket fruktkött.
• Bra utbud av mexikansk mat och texmex.
• Relativt billiga färska örter på bunt istället för på sådan där löjlig kruka.
• Nästan alltid bra-mogen avokado för $1/st!
• Pilgrimsmussla tillhör standardutbudet i fiskdisken.
• Mycket välsorterad rishylla och jag har gjort min första risotto.
• Turkeybacon. Det kanske finns i Sverige också men det är superenkelt att få knaperstekt!

Givetvis saknar jag vissa svenska grejer som inte finns på IKEA och som inte får importeras som leverpastej och fläskkorv men de flesta svenska maträtter går ju att laga här med – köttbullar och kroppkakor till exempel. Och annat, som Eiderns kaviar och svampbuljong, har vi fått våra vänner och familj att ta med oss, så förhoppningsvis ska vi klara oss. Och jag förstår helt och fullt behovet av de ofta små och privatägda butikerna som säljer livsmedel som är vanliga i andra delar av världen.

Kvinnor som kodar

och dricker kaffe. Eller Cola. Programmering sker dock inte bara i Java. Kod-intresserade kvinnor träffas och kodar på sina respektive projekt och det finns alla möjligheter att diskutera och tipsa varandra.

Jag måste säga att jag mer och mer börjar uppskatta separatistiska forum. Den här xkcd-strippen sammanfattar det rätt bra.

Är man kass på grund av sitt kön är det svårt att göra något åt. Men det är ju sällan folk är kassa på något på grund av sitt kön. Oftast beror det främst på hur mycket man har övat och ibland kanske lite på fallenhet. När man kodar utgår sällan de andra tjejerna från att man är kass bara för att man är tjej och det blir mer avslappnat när risken för att man ska behöva hävda sig minskar.

Jag sitter här med mina försök att lära mig python. Jag har bestämt mig för att knata mig igenom codeacademy's kurs. Den är mycket bra, men något för grundläggande när man har kodat tidigare. Jag tycker att deras steg-för-steg-instruktioner tar bort lite av det jag gillar med kodningen – att filura ut en smart lösning. Samtidigt är den en bra introduktion där man får testa på de grundläggande funktionerna. De har även kurser i andra språk så det är dagens tips. Gratis är det också!

Har du förslag på något skojigt program jag kan bygga i Python så hojta till!

De 8 bästa sakerna med att vara ofrivilligt arbetslös

Här kommer, som utlovat, de enligt mig bästa med att vara ofrivilligt arbetslös. Det handlar mycket om att man får tid över till annat, och att det är en chans att tänka efter. Men, seriöst, det är inte så himla kul, så det blev bara åtta punkter här.

1. Flexibilitet. Man har ingen chef som säger att det inte passar att vara ledig en viss dag, eller arbetskamrater som planerar in möten på vissa tider. Vill jag gå på museum på min lediga dag men inte orkar med allt folk – då jobbar jag på helgen och tar tisdagen ledig istället.


2. Tid över för att lära sig nya saker som man inte haft tid för. Själv har jag lärt mig sticka, något jag har funderat på rätt länge.


3. Tid för förkovran inom sitt eget fält. Python är det som stått på agendan för egen del. Dessutom lär jag mig en massa om att söka jobb. I morgon blir det kaffe och kod med gruppen Kvinnor som kodar. Gôtt att det blev bra allitterationer på svenska också.


4. Tid för nätverkande. Även om man borde göra det kontinuerligt så är det nu man verkligen har chansen att ta sig tid för alla de där informella intervjuerna och spännande föredragen. På så sätt underhåller man inte bara det nätverk man har utan aktivt bygger nytt.


5. Mycket hemmatid, och därför kan man köra tvättmaskinen eller handla när "alla andra" är på jobbet. Jag brukar dessutom köra en bensträckare med att plocka ur diskmaskinen eller bädda sängen. Skönt att få det gjort.


6. Ingen pendling. Visst åker man till olika event ibland, men inte varje dag. Det är dessutom inte samma väg vid samma tid utan omväxling.


7. Chans att fundera över vad man egentligen vill göra. Vad som är viktigt i livet och vad man värdesätter främst på en arbetsplats. Eller, man är så illa tvungen.


8. Lära känna nya människor. Nu har jag förvisso flyttat till en ny plats och blivit arbetslös men i och med det nödvändiga nätverkandet får man också en chans att träffa nya, roliga typer. Kanske vänner för livet?

Jag vet att jag har lyxen att vara arbetslös utan att sitta i en trång ekonomisk situation vilket är ett privilegium som är få förunnat. Jag är väl medveten om det och något jag måste vara ödmjuk inför i min relation till andra arbetssökande. Ni får ta min klämchecka lista tillsammans med den bittra jag publicerade igår så kanske det blir något slags balans.

De 10 sämsta sakerna med att vara ofrivilligt arbetslös

Det är grått ute, grått i sinne. Dagen till ära presenteras därför – de 10 sämsta sakerna med att vara arbetslös jobbsökare!

1. Otydliga jobbannonser. Hur ofta är det inte någon som söker en ingenjör men på krav-listan verkar det mest söka en sekreterare? När det överhuvudtaget inte framgår vad för projekt, och knappt vad syftet med tjänsten är – suck.


2. Kassa sökfunktioner. Detta kan manifestera sig på så många sätt, men speciellt om man är ett stort företag som har många lediga tjänster. Oftast är de bara bristfälliga men ibland också direkt felaktiga. Om jag skriver in "Ort: Washington" så vill jag inte ha träffar på Washington state, tack.


3. Företag som inte tydligt presenterar verksamheten för olika kontor. Igen, stora företag som gör många olika saker. Jag kanske är intresserad av en verksamhet men på den ORT jag är intresserad, finns den? Oftast omöjligt att veta. Ibland vet man inte ens på vilka orter företaget finns representerat.


4. Svårkontaktade företag och rekryterare. Er information lämnar frågor, hur kan jag göra för att få svar? Jag är intresserad, hur kan jag berätta det för er?


5. Jobbannonser utan kontaktperson. Igen, jag har frågor, vem ska jag kontakta? Men växeln måste väl också ha något att göra.


6. Balansen mellan att vara intresserad och desperat. Svårt.


7. Tristessen. Jag vill ju jobba som ingenjör och tycker helt enkelt att de "arbetsuppgifter" man har som jobbsökare är urtrista. Ok, nätverka afk är rätt kul men att läsa på om företag och skriva ansökningshandlingar – urk.


8. Cheesy företagsbeskrivingar. Det är inte bra när man läser på lite närmare om ett företag som först verkat intressant och mest tycker de framstår som ytliga. Har ni ens läst era egna råd för hur man skriver personliga brev. Hur jobbar ni för jämställdhet? På vilket sätt märks det att hållbarhetsarbete är viktigt för er?


9. Ensamma fikastunder. Ingen arbetsplats att gå till, inga arbetskamrater att hänga med. Det blir lite ensamt ibland för en extrovert som jag.


10. Peppen. Orka vara peppig. Orka lägga energi på att låtsas att det är kul. Det är bara att göra. Allt det här att man inte bara kan säga arbetslös, utan måste säga att man är på marknaden och att man letar efter möjligheter. Vafan. Ett jobb letar jag efter för jag är arbetslös. Sluta skamma.

All pepp undanbedes. Låt mig bara få tycka att det är skit. Det är okej. Allt är inte roligt jämt. Det finns andra bra saker med mitt liv.

Till i morgon ska jag försöka knåpa ihop en lista med det bästa med att vara arbetslös. Eventuellt kommer den att bli lite lamare.

Kulturhistoria genom musik

Så har vi börjat med en ny repertoar med kören. Det blir konsert i början av juni och jag hoppas jag slipper magsjuka den här gången. Vi sjunger amerikanskt den här gången, låtar arrangerade och komponerade av en kompositör som kören har haft samarbete med i flera omgångar. Det vi började sjunga på i tisdags var en suite av gudstjänstsånger från den religiösa rörelsen Shakers. Självklart fick jag gå hem och kolla upp dem på Wikipedia. Så här står det:

Shakers från engelskans shake. Shakers är en särpräglad asketisk protestantisk frikyrkorörelse eller sekt som ursprungligen uppstod i England. […] Shakers fick sitt namn eftersom de under sina böner kom i skakningar eller extatiska tillstånd. […] Deras lära antar sexuell dualism hos Gud, uppenbarad i Jesus och moder Ann. Celibat fordrades, likaså kristlig kommunism och tro på Kristi andra återkommande.

År 1776 köpte de mark i Watervliet i delstaten New York, och grundade där ett samhälle. […] Eftersom shakers levde i celibat kunde rörelsen bara fortleva genom nyrekrytering. Det förekom att shakers adopterade föräldralösa barn, men det förbjöds 1960. Under 1900-talet var det färre och färre som anslöt sig, och i dag finns det bara några enstaka shakers kvar. 2010 var de tre till antalet, bosatta i Sabbathday Lake i Maine.

Detta var några av de tidiga nybyggarna, och ett exempel på några som flyttade till det nya landet för att få religionsfrihet. Att de ändå var en protestantiskt samfund tycker jag märktes ganska tydligt i musiken, det kändes lite så där lagom tillknäppt och enkelt som vi tycker det ska vara.

Detta är alltså en del av det amerikanska kulturarvet och jag har för första gången faktiskt blivit uppmanad att sjunga på amerikansk engelska. Förvisso en prydlig, neutral sådan, men ändå.

Svensk mat

Det lyckades! Efter drygt ett dygn på diskbänken blev det filmjölk! Jag tyckte den blev god. Dessutom känner jag mig sjukt husmoderlig. På tal om goda saker så gjorde vi västerbottenostpaj igår av ost Matilda hade med sig till oss (västerbottenost alltså). Till serverads rökt lax. Mums! Fil är inte så roligt på bild så här är en bild på paj och lax istället.

Göra filmjölk?

Första kaffet sedan magsjukan – så gott! Om jag ska se det positivt är det ju tur att jag inte har ett jobb när jag har varit så sjuk eftersom det här med sjukdagar inte riktigt har nått hit än.

Dessutom har jag ett försök på filmjölk på jäsning. Vi bad nämligen Matilda att ta med en del svenska matvaror till oss – Västerbottenost, Eiderns kaviar, Bilar och filmjölk. Innan flytten åt vi filmjölk ofta, Johan åt det till frukost nästan varje dag, och nu blev längtan för stor.

Ibland frågar folk här vad vi saknar från Sverige, "Swedish meetballs, eller?". Men köttbullar kan man ju lätt göra hemma, det är till och med det bästa. Men fil, det måste man köpa, trodde vi. Så sa Matilda att hennes släktin i Kanada brukade göra fil själv och det visade sig inte vara så svårt. I teorin i alla fall.  Jag har googlat och de flesta säger att det bara är att blanda uppkokt mjölk som fått svalna med lite fil (1-2 msk / liter mjölk) och sen får det stå "över natten". Just nu står min fil2B och väntar. Det har den gjort sen halv sju i går kväll. Än så länge är den inte färdig. Fortfarande lös och smakar mer uppvärmd mjölk än fil. Vi får se vad det blir.

Om det blir bra kan vi sedan spara lite av den och ympa på, så kan vi göra mer. Som en surdeg ungefär. (Jag har aldrig haft en surdeg så nu kan alla som har haft det få säga emot mig.)

Frisk friskare?

Matilda hittade nytt jobb här i DC men trivs bättre som
psyk-syrra och har därför åkt hem igen.

Nu har vi sagt hejdå till Matilda. Och kanske så kollar vi på mellon. Okej, helt ärligt så kollar Johan på mellon. Jag satt och verbalt dissade första halvan, sen tog jag fram min dator. Jag saknar Gina Dirawi. Vad är poängen med att välja så tråkiga programledare? Jag "råkade" dessutom kolla twitter och fick ganska snart reda på vem som vunnit (vi var lite sega med att slå på sändningen här).

Annars ägnar jag mig främst åt att kurera mig från magsjukan som drabbade mig i går. Jag har ingen feber längre men hag missar helgens körkonserter. Trist. Så inte mycket ljusning här inte, trots omställningen till sommartid.

Det går väl över men just nu ser jag ett par dag med maraton-tv-serie-tittande framför mig. Det vore skönt att bli helt frisk någon gång.

Sjuk igen :(

Däckad igen – denna gång med feber, illamående och magont. Vi ska inte gå in på detaljer men det är trist att vara sjuk.

Inte en president – ej heller en soldat

Så kom vi äntligen iväg till Martin Luther King Memorial. Det ligger väldigt fint vid floden och en stenstoden av King själv blickar ut över vattnet och bort mot Thomas Jefferson Memorial.

Runt omkring stenstoden finns som en mur med citat från pastorns olika tal, många relaterade till fred. Det är ett fint och stämningsfullt monument. Väl värt ett besök om man ändå är på mallen.

Monument över krig

Det råder ingen tvekan om att det finns många monument i den här stan. Hälften är tillägnade presidenter, den andra halva är tillägnade soldater. Dessutom finns ett tillägnat Martin Luther King. När man har gäster kan man passa på att turista på sådant man inte har tagit sig tid att se än och nu när Matilda är här körde vi en monument-runda.

Först här till vänster ser ni monumentet över de amerikaner som stupade eller försvann i Vietnamkriget. Det är blanka, svarta stenblock arrangerade som ett V med namnen på alla de hedrade ingraverade i ordning efter när de stupade, börjande i mitten, går ut till höger, alltså den sidan där kameran är, och sen fortsätter längst ut på andra sidan och de sista namnen står längst in mot mitten. I vinkeln möts alltså de första och de sista och årtalen för krigets början och slut står skrivna.

Detta var allt för modernt för vissa när det invigdes på 80-talet och en mer traditionell staty över tre soldater – en vit, en afro-amerikan och en latin-amerikan – har rests intill.

Det andra monumentet vi såg, det för de stupade och försvunna från Korea-kriget. Det har också en vägg av högblanka stenblock, dock inga namn, utan antydan till ansikten var ingraverade. Till monumentet hör också en triangulär plantering med statyer av soldater som framrycker. Dessa speglas sedan i stenblocken som syns på bilden till vänster.
Signalisterna syns tydligt med radioantennerna uppstickande ur ryggsäckarna. Hela monumentet var väldigt effektfullt och vår favorit.

Det ljusnar

Idag var första gången det var ljust när jag gick till den här kören. Sommartid och att börja en halvtimme tidigare gjorde susen. Vi började en halvtimme tidigare för att vi ska ha konsert till helgen och idag repade vi med orkestern. Vi fick börja lite tidigare och repa våra egna stycken innan de kom på plats och sen fick vi gå en halvtimme tidigare och de fick repa sitt efteråt. Det passade mig perfekt. Jag är fortfarande trött efter min förkylning och dessutom är jag helt utmattad av allt det här turistandet. Speciell mina museie-vandrade föttter sa "nej tack" till att stå och sjunga hela repertoaren två gånger. Men ibland får man offra sig för konsten.

"De smakar kaka"

I Alexandria köpte vi också våra första Girl Scout Cookies!

Så här: Vi stod i ett soligt gathörn och smaskade på vår glass. "Oj, där säljer de Girl Scout Cookies" säger jag apropå och SWOSH! slänger sig Matilda över gatan. "Jag har längtat efter Samoas i flera år!"

Denna ur-amerikanska företeelse. Jag köpte thin mints eftersom de sägs vara de bästa och Johan fick köpa rah-rah raisins för de innehåller inte choklad.

Efter att ha provsmakat thin mints konstaterar jag att de är goda, men inte så goda att jag gör som en viss college-student och köper en årsförbrukning (ca 50 paket) och förvarar i frysen. Johan är ungefär lika imponerad av sina: "De smakar kaka."

Arlington and Alexandria

Matilda är här! Hon kom rätt sent i går kväll och idag kom våren! I den strålande senvinter-solen traskade vi omkring bland monument och gravar på Arlington-kyrkogården. Här får man ligga om man dött i krig eller på annat sätt gjort stora tjänster för nationen. Och det är många som har dött – området är enormt. Det bara fortsätter och fortsätter med oändligt många av de små vita stenfyrkanterna.

Det finns en del monument också, bland annat det här till vänster som är för kustjägarnas insatser. Dessutom såg vi Kennedy-gravarna och den okända soldatens grav. I den okända soldatens grav ligger verkligen kvarlevorna efter okända soldater. En från varje krig utom från Vietnam-kriget för honom har de identifierat.

Vid den okända soldatens grav fanns också en vakt och vi fick se en vaktavlösning! Först gick en typ chef efterföljd av den nya vakten ut på området vid graven. Eller gick är fel ord, mer skred. Deras huvud rörde sig inte i höjdled. Den nye vaktens vapen och övriga utrusning inspekteras noggrant och på ett sådant sätt att vi starkt misstänker att typ chefen är en robot. Stelt var ordet. Det hela var mycket välregisserat.



Sedan tog vi oss till Old Town Alexandria, en lite äldre stadsdel som ligger vid floden en liten bit in i Virginia. I Alexandria finns det mysiga gator kantade med butiker, gallerier och restauranger. Där fanns det först lunch, därefter en titt på floden. Innan vi åkte tillbaka blev det även en glass i solen. Nu är våren här!

Vem är du, vem är jag?

Att marknadsföra sig själv och stå ut från andra sökande, det har vi prata om idag. Steg ett är att veta vad man gillar att göra och vad man är bra på. Därför gjorde vi en övning med att fylla i diagrammet till höger. Framför allt fokuserade vi på "hårda egenskaper", alltså vad, snarare än "mjuka egenskaper" som beskriver hur.

Uppe-höger är sådant vi gillar och är bra på – försök hitta ett jobb med många av de här elementen! Nere-höger är sådan vi är bra på men ogillar – tydligen är det många som blir befordrade här vilket tråkar ut oss, så arbetsgivare kan definitivt ha nytta av att hålla koll på sina medarbetares "fyrkant". Nere-vänster är sådant vi definitivt ska hålla oss borta ifrån eftersom vi tycker det är både tråkigt och vi är dåliga på det (tänk barnskötsel i mitt fall). Uppe-vänster är sånt som vi gillar men är dåliga på, men det kan också sådan vi behöver lära oss för att komma vidare, därav tudelningen.

Sen pratade vi lite om att det kan vara bra att göra olika personlighetstest, som det här, för att lära sig mer om sig själv och på så sätt veta vilka styrkor man kan marknadsföra och vilka områden man bör undvika. Själv blev jag en ESTJ – the executive.

Bokstäverna ska tolkas så här:

• Introversion (I) or Extraversion (E)
• Intuition (N) or Sensing (S)
• Thinking (T) or Feeling (F)
• Judging (J) or Perceiving (P)

och här finns alla personlighetstyperna.

Typisk är att man är målmedveten, envis (strong-willed), pålitlig och gillar ordning och organisation. Tyvärr är man också envis (stubborn) och oflexibel, dömande, har svårt att uttrycka känslor och värdesätter social status. Jag känner ganska bra igen mig i det här, även om jag kanske är mer nöjd med mina positiva sidor än vad jag tycker de negativa är dåliga. Det är nog också en del i min personlighet. Jag är supernyfiken på att få veta vilka personligheter ni testade fram och hur ni tycker det stämmer. Dela gärna med er i kommentarerna!

Min första tanke när jag såg att det stod konservativ och dömande så tänkte jag på sådana där politiskt konservativa som tycker äktenskapet ska vara mellan en man och en kvinna, att man får skylla sig själv om man inte har råd att leva på sin pension eller att svenskar inte kan vara muslimer. Men sen insåg jag att jag är ju rätt dömande mot de som har just precis de där konservativa åsikterna och jag tycker det är viktigt att ens moral är logisk och att man följer den. Så på så sätt kan man se mig som konservativ.

På mötet idag fick jag dessutom pratat med en tjej som jobbar med data analys, något jag har funderat på om jag ska ge mig in i – reglertekniker verkar nämligen allt för få behöva här. Det verkar lovande, så att skriva en "data analyst"-resumé och leta upp några sådana jobb att söka kan definitivt vara ett nästa steg. Data analys = ordning. Me like!

Ring ring!

Jaha, så blev den jobbmässan också inställd på grund av vädret. Och jag ägnar dagen åt att skicka in jobbansökningar online istället. Inte lika roligt, inte lika effektivt men min förkylning tackar för den extra vilodagen.

Men å den roliga sidan – min ingenjörsring har kommit! När jag började på Chalmers lovade min mor mig en sådan i examenspresent. När hon kommer och hälsar på i april kommer den att levereras men jag har redan nu fått en tjuvkik.

Att flytta en stad

Så hette föredraget som svenska ambassaden anordnade. Representanter för White Arkitektbyrå var i stan och berättade om projektet med att flytta Kiruna undan gruvan. Och så bjöds det på en liten smaskig frukost också. Man få alltid god mat på House of Sweden.

De beskrev hur de inte ska flytta husen sten för sten, planka för planka och så småningom få ett nytt men lika dant Kiruna lite längre bort. Istället ses det som en process, där staden får en ny stadskärna mitt emellan de tre, något utspridda stadsdelar som finns idag. Sedan förtätas staden kring detta. Målet är att få en dynamisk flyttprocess och en bättre stad som är tätare, mer gångvänlig men fortfarande med naturen runt knuten.

Bilder från den tillhörande utställningen som beskriver flytten och det nya Kiruna.

Det hela var väldigt spännande. De har verkligen möjlighet att använda sig av nya tekniska lösningar här. Ett exempel på det var dynamisk gatubelysning som inte bara är av eller på utan justerar ljuset efter hur mycket naturligt ljus det finns och även reflektionerna från snön.

Snön och årstidsväxlingarna gör ju Kiruna unikt och man har jobbat en hel del med att hitta bra lösningar för snöupplagring och smältvattenhantering. Bortsett från det kan nog ändå Kiruna vara en föregångare. Man tror att i och med klimatförändringarna och den stigande vattenytan kommer allt fler städer att behöva flyttas och detta är första gången en större stad flyttas på ett demokratiskt sätt.

Och vad kan vi här i DC lära? Kanske lite om grönt boende och energi-effektivisering skulle inte skada. Hälsningar hon i lägenheten med enkelglasfönster.

Nya sockor

Bummer. På grund av att det eventuellt kommer snöa i morgon skjuts Women In Technologys mässa upp – till den 16 april! Det är ju evigheter tills dess! Jag har i alla fall fått nys om en annan mässa, på fredag, som jag och en kompis nog ska åka till. Som plåster på såren har jag idag fikat med en alumn jag träffade förra veckan och fått riktigt bra information om Accenture, samt förhoppningsvis en väg in så klart.


Men nog om jobbsökandet och nätverkandet. Jag har gjort något annat – jag har stickat mitt första par sockor! Ett par raggsockor i ett blågrått garn jag köpte i Tokyo enligt det här mönstret. Jag tror garnet är ull, men jag är inte helt säker. Etiketten är nämligen på japanska. Sockorna är i alla fall varma och sköna och ganska jämt stickade. Helt klart godkänt för ett första försök.

Nu har jag väntat länge nog

Nu har jag varit förkyld med varierande intensitet i över två veckor. Det räcker nu! Jag har viktiga nätverksevent att se pigg och fräsch ut på och en körkonsert om mindre än två veckor.

Jag har ägnat dagen åt att genomsöka hemsidor tillhörande potentiella arbetsgivare som dyker upp på mässan på torsdag och sen försökt anpassa mitt CV till det. Sen var jag tvungen att ta en tupplur för att orka till kören. På kören pratade jag med en korist som har en svensk mamma om att jag kanske skulle volontära på svenska skolan som har en vuxenutbildning i svenska. Tyvärr visade den sig vara på lördag förmiddag – samma tid som jobbsökingsseminarierna. De seminarierna som hade valt lördagförmiddagar för att ingen annan hade något då. Kanske samma anledning för svenska skolans val av tid.

Nu ska jag sova. I morgon blir det nya tag. Hoppas våren kommer snart.

Nätverksvecka

Mötet på svensk-amerikanska handelskammaren – SACC – var mycket trevligt. De böjd på svenskt kaffe och jag hade med mig brownies. Vi pratade om hur det var i DC, en av tjejerna som är praktikant där kom hit bara för en månad sedan, och så klart diskuterade vi representationen av det svenska näringslivet. Nu har jag ytterligare några uppslag på företag som jag ska kolla upp. Dessutom tittade vi in hos SACC-USA som har sitt kontor på våningen under och jag fick hälsa på mammas barndomskamrat som jobbar där. Kul att äntligen få träffa henne i egen person!

Resten av veckan ska också ägnas åt nätverkande med ett seminarium på ambassaden om flytten av Kiruna och Women In Technologys jobbmässa med flera intressanta företag och möjlighet till intervjuer direkt på plats. Dessutom är det ytterligare två eller tre jobbmässor som jag funderar på, men jag behöver undersöka ytterligare vilka företag som kommer och möjlighet att samåka med någon eftersom de hålls utanför metro-nätverket.

På lördag kommer sedan Matilda och hälsar på! Slutet på en intensiv vecka! Tur att hon kommer vara jetlaggad första dagarna och vilja gå och lägga sig tidigt. Dessutom har jag antagit utmaningen Blogg100, för att få upp bloggtakten igen. Ett inlägg om dagen i 100 dagar och första dagen var igår. Tur att min förkylning är mycket bättre nu, för jag har inte tid att vara sjuk.

Nätverkande mot förkylning

Här lajvar man arbetslinjen – går på nätverksevent trots en överhängande förkylning – så kommer man hem med feber. Ska det vara så här, regeringen? Ska det inte löna sig att arbeta? Well well, jag är på bättringsvägen nu i alla fall.

Mycket bra väder i tisdags, lite kallt men framför allt soligt.
Här utsikt från House of Sweden över Potomacfloden.

I tisdags var det alltså först jobbmässa med kanske 20 olika företag. Tre av dem hade jag spanat in att de anställer folk som mig. När jag kom därifrån insåg jag att ett av dem inte anställer icke-US-medborgare som ingenjörer, en inte anställer icke-US-medborgare som ingenjörer i DC-området och den tredje var mycket intresserad men främst finns i Florida och inte alls i DC-området. Suck. Jag fick i alla fall personlig återkoppling på hur jag kan vässa min CV ytterligare.

På eftermiddagen åkte jag till House of Sweden där Chalmers i samarbete med insamlingsorganisationen US Friends of Chalmers anordnade en diskussion om hur Chalmers kan marknadsföra sig i USA. Efteråt fanns det möjlighet att nätverka och såväl Chalmersanställda, som alumner och andra intresserade på plats.

House of Sweden är samma lokaler som ambassaden och handelskammaren håller till i. Det är fantastiska lokaler – och arkitekten är såklart chalmerist. Det var ett utmärkt tillfälle för nätverkande och imorgon, måndag, ska jag på fika hos handelskammaren.