Kulturhistoria genom musik

Så har vi börjat med en ny repertoar med kören. Det blir konsert i början av juni och jag hoppas jag slipper magsjuka den här gången. Vi sjunger amerikanskt den här gången, låtar arrangerade och komponerade av en kompositör som kören har haft samarbete med i flera omgångar. Det vi började sjunga på i tisdags var en suite av gudstjänstsånger från den religiösa rörelsen Shakers. Självklart fick jag gå hem och kolla upp dem på Wikipedia. Så här står det:

Shakers från engelskans shake. Shakers är en särpräglad asketisk protestantisk frikyrkorörelse eller sekt som ursprungligen uppstod i England. […] Shakers fick sitt namn eftersom de under sina böner kom i skakningar eller extatiska tillstånd. […] Deras lära antar sexuell dualism hos Gud, uppenbarad i Jesus och moder Ann. Celibat fordrades, likaså kristlig kommunism och tro på Kristi andra återkommande.

År 1776 köpte de mark i Watervliet i delstaten New York, och grundade där ett samhälle. […] Eftersom shakers levde i celibat kunde rörelsen bara fortleva genom nyrekrytering. Det förekom att shakers adopterade föräldralösa barn, men det förbjöds 1960. Under 1900-talet var det färre och färre som anslöt sig, och i dag finns det bara några enstaka shakers kvar. 2010 var de tre till antalet, bosatta i Sabbathday Lake i Maine.

Detta var några av de tidiga nybyggarna, och ett exempel på några som flyttade till det nya landet för att få religionsfrihet. Att de ändå var en protestantiskt samfund tycker jag märktes ganska tydligt i musiken, det kändes lite så där lagom tillknäppt och enkelt som vi tycker det ska vara.

Detta är alltså en del av det amerikanska kulturarvet och jag har för första gången faktiskt blivit uppmanad att sjunga på amerikansk engelska. Förvisso en prydlig, neutral sådan, men ändå.