När jag skulle lära mig läsa så hade vi en läsebok om Ola, Elsa och Leo och jag ska helt ärligt säga att dess handling inte satt några större spår i mig. Jag minns nämligen bara en enda episod: Det handlade om att någons, jag tror det var Olas, pappa skulle deklarera. Han satt och svor över papperna och var nog rätt irriterad. Mina föräldrar påpekade att det faktiskt inte gick till så längre, att det var förlegat och numer var det lätt att deklarera. Jag fattade inte vad deklarera var, förutom att det var något som var nödvändigt för vuxna men inte kul, men troligen inte så svårt längre som det varit innan.
När jag själv har deklarerat har det oftast skett med ett SMS till skatteverket. Jag har oftast inte ens orkat kontrollräkna med de där uppgifterna en fått från arbetsgivaren på sommarjobbet ett drygt halvår tidigare. Men nu förstår jag Olas (eller vem det nu vars) pappa. För här sitter vi (okej, mest Johan) och sliter med att fylla in alla dessa j_la blanketter som är så allmänna att de blir obegripliga. Det är nästan som ett hån – vi vill inte bara ha dina pengar utan du ska behöva lida också. Jag har normalt inget emot att betala skatt, men allt detta huvudbry, är det verkligen värt det? Vilka blanketter ska fyllas i? Hur betalar vi skatt på den del av sjukförsäkringen som arbetsgivaren betalar? Kan vi göra några avdrag? Vad gäller för non-residence? Inkomst som man fått utanför USA innan man flyttade till USA, hur räknas den? Frågorna är oändliga.
Att amerikanska motsvarigheten till skatteverket anställer folk som inte kan något om skatt gör ju inte saken lättare. När Johan var där och frågade kände de inte ens till det formulär som vi skulle använda. Inte heller arbetsgivare kan ge några som helst besked om hur mycket skatt som ska betalas. De flesta privatpersoner använder en mjukvara som gör skatten åt dig, men den fungerar inte om man är non-residence, som vi är. Då kan man istället betala en skatte-kunning person att göra det åt dig – det går bara på några hundra dollar. Så för mig, som brukar deklarera genom att svara på ett sms, känns det helt sjukt att betala någon för att kunna betala skatt. Som automationsingenjör blir jag dessutom orimligt provocerad av denna ineffektivitet, när det hade kunnat vara automatiserat och supersmidigt. Man kan bli på dåligt humör för mindre.
Som tur är har jag en snäll dam i vår handarbetesgrupp som jobbar med skatt och hon har kunnat ställa upp och svara på en del frågor. Johans kollega sa att de gör det så krångligt som möjlighet för då är det alltid något som blir fel och staten har en anledning att sätta dit folk som man vill sätta dit. Jag vet inte om jag är riktigt så konspiratorisk, utan tror snarare att det är ett system som man vuxit ur och som inte uppdaterats med teknikutvecklingen. Så när du nu ska göra din svenska deklaration – var tacksam för skatteverkets kompetens och att automationen har nått Sveriges skattebetalare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar