fredag 30 januari 2015

De är här!

Idag dök det upp ett mycket slitet och mycket efterlängtat kuvert. När jag tog studenten och sökte till Chalmers 2006 (för att sen få uppskov för militärtjänstgöring och faktiskt börja 2008) kändes den här dagen oändligt långt borta.


Då hade jag ingen aning om vad jag faktiskt ville jobba med. Jag kunde definitivt inte svara på frågan Vad gör en ingenjör? Det gick bra ändå och nu vet jag bättre.


Men nu är den här. Lite vemodigt. Tanken om det är något jag har missat att göra under min studietid har så klart slagit mig, men det är bara att se till att inte göra samma misstag två gånger. Jag gillar att göra nya saker. Som att vara ingenjör till exempel. Civilingenjör.

torsdag 29 januari 2015

Om diskriminering och lika möjligheter på arbetsmarknaden

I princip alla företag jag har tittat på jobb hos skriver att de är en Equal Opportunity employer och har en text som beskriver att de inte diskriminerar med avseende på ras, ursprung, funktion, veteranstatus, sexuell läggning, könstillhörighet o.s.v. Jag har inte riktigt fått någon klarhet i om detta är något som följs upp av någon extern myndighet eller organisation. Vid varje jobbansökan som inte sker med ett webformulär får man även möjlighet att registrera kön, ras/etnicitet, funktion och veteranstatus. Detta ska sparas separat från ansökan och inte påverka ens möjlighet, men jag tror att tanken är att de ska anställa i proportion till hur många som söker. Exempel: Om 40% av de som söker är synskadade bör detta reflekteras i att ca 40% av de som anställs är synskadade. Det är som sagt väldigt oklart hur detta följs upp. Jag har inte hittat någon som skyltar särskilt tydligt om sin statistik och jag vet inte om det finns någon som kan förbjuda en från att kalla sig Equal Opportunity employer.

Samtidigt vet vi att det pågår en diskriminering mot vissa grupper i samhället. Lyssna gärna på Agnes Wolds sommarprat från 11 augusti 2014, eller läs om någon av de otaliga försök som gjort där samma CV har presenterats med mansnamn eller kvinnonamn och hur olika de har bedömts. De fördomar som diskrimineringen bygger på är inget vi bara kan sluta ha. Vi diskriminerar inte här längre. Det är inte så enkelt.

Jag läste idag en artikel om hur rasifierade kvinnor inom STEM (Science, Technology, Engineering, Mathematics) bemöts. De trycks konstant in i stereotyper och upplever en mångfacetterad uppsättning av diskriminering där fördomar om ursprung och kön samspelar. Enligt artikeln slutar ungefär hälften av kvinnorna inom STEM ungefär halvvägs in i karriären. De pallar inte mer. Att hela tiden behöva parera för fördomar tar energi och många upplever att det är inte värt det. Det hjälper knappas i toppen att rekrytera jämnt bland nyutexaminerade då.

Om man menar allvar med att vilka erbjuda en diverserad arbetsplats med lika möjligheter för alla, då är det dags att göra mer än skriva fina policy-dokument.

måndag 26 januari 2015

House of Cards

Jag har snart sett första säsongen av tv-serien House of Cards. Den utspelar sig i Washington DC och handlar om politiker, politik och fula maktspel. Jag tycker den är bra. Inte livsviktig eller djup. Men smart är den. Lite som Sherlock, fast med politik istället för mord, politiker istället för poliser. Och kanske lite fler kvinnor. Snygga, smarta människor som utnyttjar varandra. Okej, en del mord också.

I avsnitt 8 har jag dessutom först första gången hört en version av USA:s nationalsång som inte känns för långsam (ca 35 minuter in). Inte så pjåkigt faktiskt. Manskör också. Synd att det bara var en snutt.


Ja, det är väl det mest kulturella jag har gjort i helgen. Johan däremot har börjat i en orkester. De repar samtidigt som jag har mina jobbsökningsmöten på lördag förmiddag. Jag måste erkänna att de där mötena gör mig rätt osugen på att gå ut på museer på söndagarna. Jag får helt enkelt se till att de bär frukt och att jag får ett jobb snart, så att jag kan vara ledig hela helgen i fortsättningen.

torsdag 22 januari 2015

Visitkorten är här!




Åh, mina visitkort! Efter att ha funderat och valt och frågat om smakråd både här och där, och sedan väntat och väntat kom de äntligen! Så här blev det:

Minimalistisk design och några olika baksidor. Strikt utan att vara tråkigt. Seriöst men visar på viss kreativitet. Något som förhoppningsvis passar både mig och branschen jag ska verka i.

Pappret är något tjockare, ekologiskt och med en matt finish. Jag tycker de blev riktigt snygga. Jag kan knappt vänta tills på lördag när jag ska mingla och få börja dela med mig av härligheten!

Så lite "smygrekam" för moo som jag beställde ifrån. Lite dyrare men mycket snyggare än t.ex. Vistaprint. Som jag då – lite dyrare men också lite bättre. Varsågod att hylla mitt val i kommentarsfältet! Och tack till er som hjälpte till med tips och smakråd!

Amerikanska semlor

Jag bakade semlor igår och bjöd min handarbetesgrupp på. Utom hon som är glutenintolerant. Jag hittade till och med mandelmassa i affären och var så nöjd. När jag sen såg att det stod Made in Denmark with Californian almonds var jag inte lika nöjd längre. Sicket slöseri på transport.

Föreställ er en snygg bild på mina nybakade semlebullar här.

När jag ställde fram dem sa de "Oh, they are like cream puffs!". Så semla = cream puff. Cream puffs brukar ha vaniljkräm istället för mandelmassa (som i Finland) och bullen är normalt något sötare (det här är ju USA) men i övrigt samma koncept.

Jag vet inte om jag skulle våga köpa en cream puff när jag var sugen på semla, jag gillar mandelmassa, men det känns bra att veta att vi inte är så himla unika små snöflingor som vi tror.

onsdag 21 januari 2015

Försenad juleklapp

Jag fick en försenad julklapp av Johan. Jag har önskat mig den sen den kom ut i höstas, och letat efter den på tre kontinenter utan napp. Nu är jag glad. :D



tisdag 20 januari 2015

Jobbsökningstips

Jag tänkte försöka sammanfatta det jag tyckte var mest hjälpsamt av de jobbsökningsråd jag har fått hittills.

Vad kan jag tillföra marknaden?
Denna rubrik har jag sedan underdelat i tre kategorier: Kunskap, erfarenhet och förmågor.

Vad vill jag göra?
Alltså vad jag skulle vilja jobba med om jag fick välja fritt. Vart vill jag sträva och göra om några år. För mig handlar det om att jag vill sträva mot en projektledarroll för det tycker jag verkar roligt.

Vilka företag står högst upp på din önskelista?
Välj ut dem. Fokusera på att lära dig mer om dem. Gå på event/möten som de sponsrar, fråga ditt kontaktnät om någon känner någon där de kan presentera dig för.

Målet är att få möten, inte att maila CVn.
Det här kanske är larvigt men jag har verkligen blundat för detta faktum och det är något jag behöver ta tag i.

Skriv din presentation, t.ex. på LinkedIn och liknande, som om du vore "kvällens talare".
Jag tycker det gjorde det lättare att få ett utifrån-prespektiv. Dessutom får jag en framgångssaga. Så hur skulle någon utan skruppler formulera sig för att sälja produkten dig?

Skriv ditt CV för ditt drömjobb. Det är ok om det är lite längre så länge allt är relevant för tjänsten du söker.
Jag har numera ökat typstorleken, strukit jobbet på Burger King, skrivit allt i punktlistor istället för löpande text, samt låtit hela baletten sväva ut på en tredje sida. Jag känner mig fri. Jag ska e-posta iväg det för feedback i dag, får se hur fri jag känner mig efter det.

Frivilligarbeta på jobbmässor.

Givetvis har en massa andra tips av olika typ dykt upp men dessa är de som jag främst kommer använda mig av nu till att börja med.

Vi grottutforskar!

Helgdag = utflyktsdag! Tillsammans med ett gäng från NASA spenderade vi Martin Luther King-dagen med att åka till Virginia och kolla på deras grotta! Detta fick även tjäna som veckas (för förra veckan) kulturupplevelse.

Den guidade turen var ca en timme (om jag minns rätt?). Det var intressant och grottan var väldigt vacker. Massor av stalaktiter, stalagmiter, kolumner och andra formationer. De hade dessutom något som såg ut som gardiner. Fast i sten. Det var lite smålurigt att fota där inne men jag har försökt fånga fenomenet på bilden nere till vänster. Det är som stalaktiter men som bildats där taket lutar, så att vattnet med mineralerna runnit lite. Devis var de så tunna att de var lite lätt transparenta.


På båda de två andra bilderna har jag fotat "sjöar". Vid den översta exemplifieras spegelblank värdigt en ordbok. Den nedre är "önskedammen" och den är grönaktig på grund av de kopparmynt folk har kastat i.

I anslutning till grottanläggningen fanns även ett litet Bil- och vagnmuseum. Det är inte riktigt lönt att åka 2 timmar för att bara kolla på bilarna om man inte är extrem intresserade men eftersom det ändå ingick i entrébiljetten till museet så tog vi oss en titt.


Grottorna ligger alltså ungefär 2 timmars bilväg från D.C., i Virginia och det var en rolig tur. Grottorna var verkligen vackra och det var lagom för en endags road trip.

Uppdatering: Det fanns en "orgel" (mer som ett klockspel) också! Den spelades genom att små mekanismer slog på stalaktiterna. En snubbe hade spenderat 3 år för att hitta rätt toner, samt reserver till dem. Vi fick höra en automatisk uppspelning och Johan tog en video! Det slamrar lite för, öh, människor men om ni lyssnar noga kan ni höra tonerna från berget!

video


Här finns en youtube-video där ni kan höra en guide berätta om instrumentet och även höra (eventuellt lite tydligare) hur det låter.

fredag 16 januari 2015

Jag har stickat en mössa!

Här är den! Mitt första projekt med rundstickor och även det första med ett lite mer avancerat spetsmönster. Själva mönstret är Foliage hat (gratis, Ravelry download) och det var superenkelt att följa. Väldigt tydligt och mönstret presenteras både i skrift och grafiskt. Garnet är ett jättemjukt alpacka garn från Japan som jag köpte i Tokyo. Det här är en perfekt mössa för lite småkalla dagar. Och trots vissa missar på vägen är jag väldigt nöjd.


Jag insåg att detta är första gången jag använder selfie-moden på mobilen. Men vilken dålig upplösning den blir! Ni kan i alla fall se hur det blev.

Toadörrsfunderingar

Det är helt normalt att inte ha lås på toadörren. Det verkar i alla fall en stor del av amerikanerna tycka. Istället har man ett system där man lämnar dörren på glänt när den är ledig. Stängd dörr betyder upptaget. Det systemet tillämpas till exempel på toaletten nere i gymmet här i huset, och det var så även hos dem vi besökte på Thanksgiving.

Här hemma har vi oftast toadörren halvöppen eftersom vi inte har någon uppvärmning på toa och isoleringen är sådär. Därför blir det annars jättekallt där inne. Till sommarn få jag ha stängt igen, det kan knappast bli för varmt i ett rum som man ska klä av sig i.

torsdag 15 januari 2015

Sista körstycket

Här är det sista stycket i vårens körrepertoar. I alla fall av de vi fått ut. Eventuellt kommer det ytterligare ett, beroende på hur det gå. Jag tycker det är både vacker och intressant musik. Och lite svårt. Speciellt svårt är det att sjunga andra sopran för första gången, det är lite luriga klanger ibland. Men en utmaningar är väl vad jag behöver körmässigt just nu, och det är också vad jag har fått.

Detta var den vettigaste inspelningen jag kunde hitta på youtube, de flesta körer sjunger helt andra When Music Sounds trots att jag specifikt sökte på Stephen Paulus. Den här kören verkar ha en oroväckande tendens att kompositörer tenderar att dö när de planerar att sjunga deras musik. Paulus gick bort i höstas. I alla fall: ett stycke modern amerikansk körmusik, var så goda!

onsdag 14 januari 2015

Körsång och religiösa extremister på snabbmatsrestauranger

Igår var jag på CV-skrivar-workshop. Det var givande och jag har ni gjort om hela min resumé. Förhoppningsvis kan jag få lite feedback på mötet på lördag.

I går var även andra repet med kören. Jag är helt vilsen. Det är bra med utmaningar. Jag satt bredvid en stark förstasopran och att då sjunga andrasopran för första gången, dessutom på ett rätt svårt styck, ja, det var inte så lätt. Jag vet inte vilka som är vilken stämma än, inte heller exakt var de olika stämmorna sitter, så det är svårt att välja en plats "mitt i andra sopranen". Kören är så stor, det kanske är därför jag inte hör mig själv? Ovan vid dirigenten är jag också. Hans tråkiga humor kan jag väl stå ut med, men måste han använda dirigentpinne? Och varför är basarna så mycket sämre än alla andra? Vi måste stanna och gå igenom deras stämma specifikt oftare än för övriga stämmor tillsammans. Eller är det extremt svårt att vara bas? Ibland är engelska svårt. Dirigenten, Fred tror jag han heter, vill t.ex. att vi sjunger ett luftigt chouen, istället för when, i Paulus-stycket. Igår var jag lite mosig efter workshopen också. Klockan ringde kvart i sex för att jag skulle hinna till Virginia innan nio. Hej och hå kollektivtrafik. Jag vänjer mig nog vi kören så småningom. Jag tror jag kan lära mig mycket här. Och jag gillar styckena.

Idag har jag stickat klart min mössa och den ligger på våtsträckning nu. Jag fotar och lägger ut i morgon. Medan jag skulle skriva klart mitt CV surfade jag lite och hittade en sida om hur en snabbmatskedja här var emot att personer med samma könsidentitet skulle få gifta sig. Sen kom jag till den här, ganska skämtsamma, artikeln "Vilken snabbmatskedja är mest religiös?"

De senaste dagarna har det kommit en strid ström av typiskt amerikanska företeelser: Först vittnesbörd på jobbmötet, sedan kunde man köpa girl-scout cookies av någons dotter på kören, och så idag hittar jag artikeln om religiösa snabbmatskedjor. De mexikanska kedjorna verkar ändå rätt förskonade och de är våra favoriter, vilket känns bra. Jag har definitivt inte något emot religion, men jag tänker inte bidra till att människor inte får tillgång till att registrera sina relationer, abort och preventivmedel (vilket verkar vara de centrala frågorna för religiösa här). Jag antar att det där med What would Jesus do kan komma i andra hand.

tisdag 13 januari 2015

Modernt minimuseum

Så har det blivit dags för veckans kulturupplevelse. I söndags var vi och Heather, Johans kollega, på konstmuseet Hirshhorn. Trots att det är grundat av konstsamlaren Joseph Hirshhorn är det idag en del av Smithsonian Institute, och således gratis. Utställningarna består av modern och samtida konst, så det passar mig perfekt. Vissa av utställningarna har lite mer information om verken, och det är bra för en konstovetare som jag. Att bara få veta titeln, som oroväckande ofta är Untitled, material och konstnärens namn hjälper föga för att kunna ta in verket till fullo.

Som på många andra museer skiftar utställningarna och just ni visades främst skulpturer och videoinstallationer. De senare fick man inte fota, men det är en konstform jag inte stött på på så många andra ställen och det var spännande. Precis som inom måleri och skulptur finns många olika tekniker även här. Jag uppskattade främst en video med leksakssnurrur i trä som släpptes ned på ett bräde och man såg hur vissa slogs ut. En annan visade en cellist framför ett berg som spelade duett med sitt eget eko. Häftigt!

Både mer och mindre kända konstnärer fanns representerade – bland annat fanns en klassiska Andy Warhol med munnar på vitt och rosa, övre bilden till vänster. En installation som fascinerade var gigantiska strumpbyxor fyllda med frigolitpellets och ris som hängde i organiska former ned från taket, nedre bilden till vänster.


Det här museet är inte så stort, men är man intresserad av modern och samtida konst värt ett besök. De har ingen restaurang men Museum of the American Indians ligger inte så långt bort och som vi tidigare skrivit har de bra mat där. När vi var där i söndags var det väldigt lugnt och få andra besökare, och det blir en skön kontrast mot stadens brus.

De har även en skulpturträdgård med större verk, men vi sparar den tills det blir lite varmare.

måndag 12 januari 2015

Jobbsökning i ottan

I lördags morse åkte jag på ett jobbsökningsseminarium. Jag hoppas att alla potentiella arbetsgivare ser hur jag offrar min egen bekvämlighet och tid med familjen för att lära mig hur man söker jobb. För att jag skulle hinna dit ringde klockan 06.15. Kör man bli är lördag morgon en bra tid för det är inte så mycket trafik. Åker man Metro är det inte heller så mycket trafik men då är det istället ett problem. Givetvis var metron dessutom 25 min sen så hela min marginal försvann och jag sprang över den isiga trottoaren (yay, det fanns en trottoar!) och kom bara 2 minuter sent… till det som visade sig inledas med 30 min kaffe och mingel. Ingen fara på taket alltså. Föresten, är det någon som har någon bra variant av just det uttrycket fast på engelska? Fasligt användbart men en direktöversättning ger så många konstiga blickar.

Ska man mingla ska man vara i USA. Det är så mycket lättare än här. Jag blev dessutom introducerad för en trevlig herre som heter Bill och som (också) är ingenjör. Han har jobbat i ca 25 år som elektroingenjör och han hade många bra tips samt gav mig även snabb feedback på mitt CV! Guld värt med andra ord. Mötet som helhet var intressant, framför allt för att jag ska bilda mig en uppfattning om hur jobbsökandet i USA skiljer sig från jobbsökandet hemma. Givetvis handlade det en del om att ha rätt attityd vilket jag anser är kass på samhällsnivå men troligen nödvändigt på individnivå. Mötet var gratis, och drivs av volontärer. Dessutom avslutades det med lite kristen propaganda om hur en kille hade mött Jesus. Men det är något jag kan leva med. Jag är ju van vid kyrkan och jag skräms inte av religion. Känns ändå skönt att veta vad "haken är", enligt devisen Ingenting är gratis. Om du inte behöver betala är det du som är produkten. Cyniskt men ofta sant.

Jag tyckte i alla fall att det var givande och jag ska masa mig iväg till ett föredrag om att skriva CVn en rekryterare vill läsa på tisdag. Då går metron lite oftare (med prissättning därefter) men detta ligger längre bort och jag måste ta buss sista biten. Men men, vad gör man inte för en potentiell arbetsgivare?

Tavlor på väggarna

Det här med att blogga har ju gått så där de senaste dagarna. Jag har flera gånger tänkt på saker jag ska blogga om, men sen har jag suttit och stickat istället. Nu ska det bli bättring.

Det första jag tänkte berätta om var att vi har satt upp lite flera tavlor. Vi har väldigt mycket väggyta eftersom vi inte har några bokhyllor mot väggarna. Men vi har hittat lite tavlor på garageloppisar utöver de vi hade med oss. Dessutom fick Johan en tavla av sin svärmor i födelsedagspresent, som vi äntligen har hängt upp.

Ja, inte snyggaste fotona, men så ska vi ju inte sälja heller utan bara visa familj och vänner hur det ser ut hemma hos oss.


torsdag 8 januari 2015

Kallt kallare kallast

Sen snön kom i tisdag har det bara blivit kallare och kallare, så den ligger kvar. Nu har vi ca -11°C men jag tror det har varit ännu kallare i natt. Luften är relativt torr så det är ok att vara ute, men i natt har det blåst en hel del. Vi har bara enkelglasfönster, så även om uppvärmningen är bra har vi dragit för persiennerna så värmen hålls inne så gott det går. Miljön du vet. Dessutom brummar uppvärmningen när den är igång.

I går var jag på handarbetesmöte. Jättekul att träffa dem alla igen efter helgerna. På grund av allt resande i december har det blivit ett ganska långt uppehåll för min del. På väg hem från bussen på kvällen gick jag förbi platsen där en hemlös brukar sova, och jag undrar hur många hemlösa som fryser i hjäl och varför det accepteras av en modern stat.

Nu skiner i alla fall solen, men på nyheterna sa de att flera skolor håller stängt eller är försenade 2 timmar. Jag litar inte riktigt på folk som kör bil så jag är glad att jag inte behöver ge mig ut. Nere på gymmet var det också kallt. Det gjorde ju inte så mycket eftersom man blir varm när man tränar, men hantlarna var kalla att hålla i! Ytterligare ett ilandsproblem: Trots den låga temperaturen går det inte att få riktigt kallt vatten i kranen. Så vi fortsätter med en dunk i kylen för måltidsdryck. Yay.

onsdag 7 januari 2015

Ny kör

Jag var igår på en extra-audition för Capitol Hill Corale, eftersom jag innan jul fick bakläxa på min a prima vista-sång. Nu har jag skaffat mig ett system, och det gick bra! Jag är glad att jag fick en extra chans, för nu tog jag mig tid att faktiskt lära mig och det var inte så svårt. Givetvis kan jag bli bättre, men uppenbarligen är jag tillräckligt bra för den här kören. Så jag stannade på terminens första rep.

Den repertoar vi fått ut är Song for Athene av John Tavener, Faurés Requiem samt When Music Sounds av Stephen Paulus. Vi hann jobba med de två första igår och här är de inspelningar som jag hitta och tänkte använda mig av för instuderingen. Vad tycker ni?


Vi höll ett betydligt högre tempo än vad jag är van vid vid instuderingen – jag gillar det! Jag hoppas att det här kan bli en kör att utvecklas i. Jag är andrasopran, föresten. Det har inte varit jättestor skillnad hittills, men jag hoppas att jag får möjlighet att sjunga stämmor någon gång och och då.

Men bara det här att vi tar fram en not, har en pianist som spelar orkesterdelen, och sen sjunger vi. Med det mesta av dynamiken. Inte tragglande av stämmor, utan man förväntas lösa det. Och öva hemma. Vi har fått hemläxa, delvis på sådant vi inte hann gå igenom. Och man förväntas delta på alla repetitionerna. Om man missar för mycket kanske man behöver göra en "music check" med dirigenten, för att kolla att man vet. Speciellt så länge jag är arbetslös är det ju inga problem. Jag är fortfarande lite skeptisk till storleken på kören, varför gör man så? Speciellt i sopranstämman känns lätt överväldigande, som om de tar in alla som är tillräckligt bra utan att fundera på vad de behöver. Men jag får väl se hur det känns. Just nu är det kul med utmaningen.

Det är liten synd att de repar samma dag som min "gamla" kör, Washington International, eftersom jag gärna hade fortsatt i båda annars. Nåja, nu får Johan en egen aktivitet istället. Det gör nog inget.

söndag 4 januari 2015

Din nya favoritefterrätt

Risgrynsgröten blev jättegod! Och halva påsen med ris har jag sparat till en annan gång. En del av gröten blev dessutom till efterrätt. Jaha, ris a la malta då tänker ni säkert. Nästan rätt – Ris a la Olga. En dessert som min pappas mormor brukade göra och därför ha fått ge namn åt. (Det är även henne jag fått mina andranamn Emelia av, Olga Emelia hett hon). Den stora grejen är att man inte har någon läskig apelsin i, utan mysiga goda katrinplommon.

Jag tror det är första gången jag lagar det själv, eftersom någon äldre (höll på att skriva "vuxen") i familjen brukar göra det annars. Men nu har jag fått instruktioner. Jag skriver här så tappar jag inte bort och så kan ni också göra om ni vill. Det är inte så himla noga men ungefär så här är det:

Ris a la Olga
3 port

1 dl socker och 1 dl vatten kokas upp. 125 g katrinplommon kokas däri i 10 min. Ta ur katrinplommonen och låt svalna på en assiett.

Såsen som blir över späds vid behov och reds av med lite potatismjöl till önskad mängd och konsistens. Man kan också mosa 1-2 plommon genom en sil ner i såsen (eller mosa med en sked i kastrullen och plocka sen ur skalet).

Vispa drygt 0.5 dl grädde och blanda med lagom mycket gröt, kanske knappt 0.5 dl + lite vaniljsocker (en tesked, kanske). Rör sist i katrinplommonen. Servera med såsen.

Tada! Grym efterrätt till jul när man lessnat på gröten, speciellt efter en lättare sillunch som behöver lite guldkant. Varning! Du kommer aldrig vilja äta vanlig Ris a la Malta igen, utan kommer bli besviken varje gång det serveras.

fredag 2 januari 2015

Sätter ribban

Vi inledde året (går) med att sätta standarden för 2015. En standard som lätt kan överträffas gällande produktivitet men kan bli svår att klå med avseende på gôttighet. Hela dagen tillbringades i pyjamas och mjukisbyxor och de främsta aktiviteterna var stickning och spela datorspel. Lunchen var hemkörd kinamat, middagen varma mackor med rester från nyår. Det mest produktiva som gjordes var att köra en diskmaskin med disk från nyårsfirandet. Riktigt bra var det det.

Det här landet har inte uppfunnit varken konceptet "klämdag" eller "mellandagar" så idag är Johan på jobbet igen (precis som i tisdags) men jag är hemma och har bestämt att jag har semester fram tills på måndag. I alla fall från allt som inte är hushållssysslor. Så idag kokar jag tomtegröt. Vi köpte grötris på Svensk-Amerikanska Museet så nu får jag min julgröt. Bättre sent än aldrig. *<- tips på värdinnegåva om man kommer och hälsar på från Sverige.*

Så här gör man risgrynsgröt på engelska med lätt överprissatt grötris. Okej, tillgång och efterfrågan, jag vet, men jämfört vad jag är van vid.




Jag känner mig härligt entusiastisk för vardagen igen – tänk var lite miljöombyte, avklarade utbildningar och planering kan göra! Även om jag varit långt ifrån lika trött som jag brukar vara under hösten har det varit segt att inte vara helt färdig med utbildningen som jag känner att jag borde och inte heller ha något jobb som jag känner att jag borde. Samtidigt som jag vet att jag kunde haft ett jobb om jag stannat i Sverige, vilket har fått mig att ifrågasätta om den här flytten var en så bra idé. Men man måste våga chansa ibland, än har jag inte gett upp. Det känns bra att jag skaffat mig en plan utöver *skaffa ett jobb*, något som jag kan påverka mer själv. Men inte förrän på måndag. Först tar vi julhelg några dagar till.