Hemma, var ligger det nånstans?

Nu har vi landat på Orust.

I onsdags kväll flög vi från USA till München där vi träffade min bror. Vi hade en 20 timmars layover som bestod av ca 14 h hänga med brorsan, och 6 h transport + sömn. Nu är vi äntligen framme hos min mor i stugan på Orust, men det känns ändå som att det var rätt prioriterat.

När vi åkte i onsdags kände jag mig rätt krasslig, som om en halsfluss var på gång, så jag var lite orolig att jag inte skulle orka ordentligt i München, men det gick bra. Först fick vi se Emils lilla lägenhet ovanpå teatern där han jobbar, sen drog vi ut på stan och kollade på julmarknader. Till kvällen hade han fixat biljetter till en cirkusshow med Cirque Éloize. Från början var det tänkt att Emil skulle ha jobbat och vi skulle ha sett hans show, men sen fick han huxflux ledigt just den kvällen vi skulle komma, och dessutom fixade fribiljetter till en annan show, så det var ju väldigt trevligt. Vi drack glühwein, åt tysk mat och fick umgås med min bror, så det var en mycket bra tillbringad layover.

Nu är jag så trött, så trött men för att bli av med jetlagen får man inte sova förrän kl 21. Så är det.

Jultradition och julbrunch men inget julväder

Idag har vi haft julbrunch på jobbet. Vi fick typ matpaj, bagels och fika. Dricka till var apelsinjuice och mousserande vin. Framför allt pajen kändes konstig för mig, men det är tydligen inte helt ovanligt att det serveras vid jul här i USA, eftersom det är enkelt att göra till många.

Sen var det någon slags julklappsbyteslek som heter White Elephant. Jag deltog inte utan stod vid sidan av och lät mig underhållas. Sedan var det prisutdelning till årets "Rising Start" samt två utmärkelser som är namngivna efter medarbetare som varit här länge. Och pris för fulaste "ugly christmas"-sweater.

Jag har med andra ord fått ta del av flera nya amerikanska traditioner idag. Något annat som kännts ovant, också för mina amerikanska vänner är vädret! Vi hade 20 grader och sol i helgen och både igår idag har det varit över 15. Solen skiner men det är lite blåsigt, tänk typ försommar dag i Göteborg. Knasigt. Men i morgon bär det av mot Europa och då hoppas jag på kyla, mörker och rusk! Hoppas ni kan leverera!

Konsert!

Årets julkonsert avklarad! Så här såg det ut i kyrkan där vi hade konserten. Fast det var mycket mer folk där då, men det kunde jag så klart inte ta någon bild på. Kolla in julgranen också, jag tror aldrig jag har sett julgransdekorationer som passar så bra med lokalen!


Allt gick bra, det var många av mina och våra vänner som kom på konserten och det är alltid roligt att se bekanta ansikten i publiken. Flera av Johans (och mina föredetta) körkompisar och min kollega och hennes pojkvän var där. Lauritzens O Magnum Mysterium blev fin, Christmas Cantata var rolig, och det blev inga större fadäser i något av styckena. Lite långt blev det kanske och vi kunde ha skippat en (av tre) allsånger och kanske någon av lull-lull-sångerna (dvs stämmningsfulla julsånger typ stilla natt som är fina men inte så intressanta och relativt lika varandra). Barnkören var duktig och musikerna likaså. Vi hade brass-kvintett, harpa, cello, piano, orgel och timpani med. Johan sa att musikerna (kanske inte harpan och cellon då) var lite i starkaste laget jämfört med kören ibland, men det kunde varit värre.

På det stora hela är jag nöjd och nu pågår förberedelser med städning och packning inför julresan!

Lussebullsbak och konsetförberedelse

Bara en vecka kvar tills vi styr kosan mot Europa!

Idag har vi bakat lussebullar. I morgon, på lucia, sjunger jag julkonsert. Dock utan luciatåg. De gör inte så här. Idag var det extrarep inför och det känns bra! Ikväll blir det gig, vi ska sjunga julsånger på Luxemburgs ambassad, eller "caroling" som de kallar det här. Sen drar jag på julfest hos en kompis, tillsammans med Johan och våra lussebullar.




Allt tyder med andra ord på att det lackar mot jul. Att vädret bestämde sen sig för att vara 20°C och sol idag var bara märkligt. Det går nog över tills imorgon igen.

Julfest med jobbet

Igår var vi på julfest med mitt jobb. Jag jobbar ju på företagets huvudkontor med gissningsvis ca 1000-2000 anställda. Och även om kanske inte precis alla var där så hade de flesta av de som var där med sig en gäst, så det var rätt mycket folk. Jag hade så klart med mig Johan.

Så här, som på bilden till höger, såg vi ut innan vi lämnade hemmet. Det var roligt att få klä upp sig!

Festen hölls på National Museum of American History, och amerikanskt var även ett tema som kom igen i maten som serverades. Jättegod mat. Framför allt potatismoset med getost. Och svamppizzan.

God dricka också. Jag drack mest champagne. Och så har jag för första gången åkt rulltrappa samtidigt som jag druckit champagne. Det kändes väldigt glamoröst. Senare på kvällen tog vi en drink men det var mer sprit än groggvirke, så man fick dricka försiktigt. Min gin och tonic smakade som om man ramlat med huvudet före i en enbärsburk. Inte helt optimalt.

De hade också en avocadobar där man kunde få sig en avocadohalva med en klick skaldjursröra i. Udda men roligt och ganska gott.

Vi träffade så klart många av mina kollegor. På bilderna nedan ser ni först en utkik från tredje våningen mot dansgolvet på andra, och min kollega Raj tillsammans med Johan.


Ibland klagar jag ju på mitt jobb, men ordna fester det kan de! Dessutom står de för taxi hem. Plus i kanten på det!

Morgonöverraskning

Vi vaknar med ett ryck. Ett starkt tjutande ljud, vafan? Det är mörkt ute. Brandlarmet. Har gått i hela byggnaden. Vi bor på 18 våningen. Inte läge att chansa, dessutom ät ljudet så öronbedövande att det knappt går att vara kvar inne. Vi drar sömndruckna på oss kläder, halsdukar och mössor, grabbar tag i telefonerna och beger oss mot trapphuset. Visst är hemförsäkringen betald?

Så började min dag kl 05.30. Som tur var var larmet falskt och vi kunde gå in igen efter bara tjugo minuter. Somna om gick det sämre med och nu sitter jag på jobbet och orkar knappt hålla ögonen öppna. Jag hade behövt den där 1,5 h som berövades mig.

Så klart är jag jätteglad att det inte var på riktigt, att inget blev förstört och ingen blev skadad. Men alltså, det ska ju bli skönt att få gå hem igen och gå och lägga sig i kväll om man säger så.

Smörgåsfunderingar

Vad är egentligen skillnaden på en "burger" och en "sandwich"? Jag har frågat kollegor och googlat. Bästa svaret verkar vara "A burger is the meat between the buns. A sandwich has anything between two pieces of bread."

Viktigt att komma ihåg som svensk här är att "sandwich" bäst översätts med "dubbelmacka", och det vi kallar för smörgås eller macka bäst översätts med "open sandwich".

Alltså är även en "bagel" en sandwich, bara med en speciell sorts bröd. Det är troligen också så att detta skiljer sig mellan olika delar av den engelsktalande delen av världen.

Skönt att ha det utrett. Nu återgår vi till jobbet.

First in flight

På nummerplåtarna i North Carolina står det "First in flight", eftersom det var här bröderna Wright gjorde de första lyckade flygningarna med flygplan. Att luftballongen uppfanns redan på 1700-talet ignorerar de. Bröderna Wright var från Ohio men de kollade på väderdata för att hitta en blåsig och avlägsen plats, med ett mjukt underlag t.ex. sand att landa på. Så hittade de Kitty Hawk med Kill Devil Hills som uppfyllde alla deras krav. Det råkade också vara en plats som låg på vår väg till thanksgivinghelgens minisemester. På vägen dit i torsdags stannade vi och kollade på ett stort blåsigt fält med ett monument på en kulle.


De byggde en hangar och bodde i tält. De var där tre sensomrar/höstar. Efter någon säsong byggde de ett större hangar och kunde då flytta ha det första hangaret som bostad och verkstad. Det fanns ett litet museum också med en modell av själva flygplanet, men vi var mest sugna på att sträcka på benen efter den långa bilresan och då passade fältet bättre.

Minisemester

Thanksgiving betyder inte bara kalkon och stor rea, utan framför allt fyra dagar sammanhängande ledigt från jobbet. Vi ville passa på att åka någonstans men eftersom så många passar på att åka och besöka släkt och familj är flygbiljetter jättedyra. Så pass att flyga till Florida, som jag först hade på förslag, skulle kosta nästan lika mycket som att flyga till Sverige. Johan tittade då på hur långt man skulle kunna komma med bil och hittade – Hatteras! Det är en liten sandö vid North Carolinas kust. Det är den är den långa smala ön på bilden till höger.

Det tar ungefär 7 h att köra dit från DC. De har hav och stränder och färsk fisk. Vi har tagit långa promenader på stranden, tittat på havet, åkt färja till nästa ö (Ocracoke), badat – fast bara på inlandssidan eftersom det var för mycket vågor på atlantsidan – ätit god mat och bara slappat. Det har varit väldigt sköna dagar.


Det fanns flera konstnärer på ön, framför allt keramiker och vi köpte med oss en fin skål så vi kan byta ut fruktskålen från IKEA som vi haft tills nu. De hade även "face mugs", alltså koppar med knasiga ansikten på, som tydligen är typiska för regionen. Mycket trevligare än det mesta annat "Black Friday"-handlande.

Nu är vi i alla fall hemma igen, vi har ätit middag, tvättat och kollat på sista avsnittet av Bron. Det blir tidig sänggång ikväll – det är utmattande att ha semester.

Psykedeliska baletthoppor

I onsdags inledde vi thanksgiving-helgen med att gå på balett. Det var en födelsedagspresent från Johan. Vi såg Nötknäpparsviten. Det var så klart originalmusik av Tjajkovskij, men koreografin var en amerikansk variant från 1987.

Det var mycket bra men det kan eventuellt vara det mest psykedeliska jag har sett på en scen någonsin. Som en feberdröm som bara blir värre och värre.

Som vanligt får man inte ta foton, varken före, under eller efter föreställningen, men här i alla fall ett foto från terrassen när vi tog lite luft i pausen.

Frukostseminarium om Hållbarnet och Innovation

I morses besökte jag House of Swedens frukoststeminarium om Hållbarhet och Innovation. Gäst var minister Mehmet Kaplan som först höll ett kort anförande och sedan var det frågestund med en panel bestående av ministern, två näringslivsrepresentanter och en person från Business Sweden.

Det var så klart en del intressanta punkter som om upp men när man hör dem diskutera inser man varför vi inte kommit längre i arbetet för ett hållbart samhälle.

Vi fick i alla fall väldigt god frukost. :D

Fullspäckad söndag

Ursäkta radiotystnaden på den här kanalen. Livet rullar på.

I går, söndag, hyrde vi en bil och åkte till Great Falls, ett friluftsområde/park på gränsen mellan Maryland och Virginia. Den stora attraktionen är så klart the Great Falls men det är väldigt fint med naturen och floden. Det var runt 13 grader, soligt och skönt. Vi hade packat med oss matsäck med äggmacka, kaffe (te till Johan då) och kakor.


På vägen tillbaka såg vi några som körde forsränning nedför fallen. Läskigt!

Efter promenaden körde vi till IKEA eftersom vi ändå hade bilen hela dagen. Det blev mer galjar, värmeljus och lite mat. Tyvärr hade de inte någon vettig glögg! Vi måste nog sätta vår egen, är det för sent, tror ni?

Sista stoppen blev en till en asiatisk matbutik som har mycket bättre sortiment än vår lokala butik. Johan har inte varit där innan eftersom jag bara åkt tid när jag varit hemmafru. Det tar typ 30 min med bussen och kanske 15 min med bil att åka dit. Men nu har vi något som kallas zipcar, det är lite som en bilpool men drivs av ett företag. Johan har skaffat amerikanskt körkort nu och kan därför vara medlem. Det är inte så mycket billigare än hyrbil men mycket smidigare. Allt ingår nämligen, och hämtning och lämning är mycket närmare. Igår var första gången vi provade och det känns bra!

Väl hemma igen var vi jättetrötta. Ändå, en synnerligen produktiv söndag.

Ny repertoar!

Här är det fortsatt förkylt och full rulle. Dålig kombo. Eller egentligen är det väl inte fullare rulle än vanligt men förkylningen suger musten ur mig. Men kolla vilka fina födelsedagsblommor vi fick av sväronen!

I tisdag masade jag mig i alla fall iväg till kören. Eftersom vi hade konsert i helgen skulle den gamla musiken återlämnas och vi få ut en ny repertoar -- julmusik! Vi fick en röd pärm med traditionella julsånger för carolling det vill säga gig med julmusik. Så kul att få gigga! Måste kolla i kalendern, hoppas jag kan. De fyra vi fått veta hittills är i alla fall innan vi åker till Sverige, så det finns hopp. Jag trivs social sett bra i min nya kör, och jag tror lite giggande kan vara bra för att få sjunga ihop sig lite mer. Om ni bra visste vad allt det där efterkör- och festsjungandet gör för den musikaliska sammahållningen.

Julens repertoar består i alla fall av något gammalt, något nytt, något traditionellt och något mer modernt. För er som är nyfikna hittas hela repertoaren hittar ni som en youtube-playlist här. Irriterande nog sjunger vi också tre stycken som inte finns på youtube!

Det blir i alla fall väldigt vackra O Magnum Mysterium, Pärts Bogoroditse Devo och en Stilla Natt. På det stora hela är jag postiv, och jag kanske kan uttala mig mer nyanserat när jag har sjungit lite mer. I tisdags gick jag hem i pausen, så det blev inte så mycket med det. Men nu: lyssna lyssna lyssna på musiken. Så sätter den sig snart.

Byta grejer: körkonsert mot halsinfektion!

Jag skulle ha sjungit konsert i lördags, men i torsdags, strax före lunch, behagade en förkylning av modellen halsinfektion träda in i mitt liv. Riktigt usel tajming. Jag var osjungbar fredag, lördag, söndag. Idag hade det nog gått fint.

Johan och jag var i alla fall och lyssnade på konserten, och efteråt var det bubbel och cupcakes för att fira in körens 40-årsjuileumsår. Alla i kören var hemskt rara och sa att de hade saknat mig och att jag skulle krya på mig. Förhoppningsvis kan jag vara med på julkonserten den 13 december!

Boston dag 1 och bröllop

Vi kom fram till Boston, kanske inte riktigt så utvilade som vi hade hoppats. Vi bor på ett Air B&B i Sommersville, som är väldigt trevligt. Han som bor här är biolog.

På förmiddagen tog vi en promenad längs någon som heter Freedom trail. Vi köpte en liten guidebok och guidade oss själva längs denna rutt kantad av platser viktiga för USAs frigörelse från britterna. Höjdpunkten trodde vi skulle vara en bokhandel, men den hade blivit en snabbmatsrestaurang.

Istället såg vi viktiga hus där de hållit mötet innan det blev Boston Tea party, en kyrkogård där folk låg begravda (jättegamla folk), en fin mosaik utanför en kyrka och en staty av frihetskämpen (och ölnamngivaren) Samuel Adams. Johan hittade en ny hatt också.

Sen åkte vi tillbaka till vårt boende för att fixa oss i ordning inför festen, men först sov vi en timme och då inte sittandes i ett tågsäte. Det var skönt.

Själva bröllopet var också väldigt trevligt och det bjöds på venezuelanska mat, eftersom bruden spenderat mycket tid där och uppskattade deras mat. Det var mycket gott.

Sen fick vi en lektion i dansen the Virginia Real. Det påminde lite om square dance och var svettigt. Men kul! Sen hade vi förtjänat både ett glas vatten och en tårtbit.

Festen slutade ganska tidigt. Tidigt som i vid 8.30. Men vi hade trevligt och är ändå rätt trötta. God natt!

Bulgarer och ett tåg till Boston

Det ser ut som att Johan har skrivit det här inlägget, men det är bara för att jag lånar hans dator för att blogga när jag inte har med mig min egen.

Igår, fredags, hade Johan konsert med sin kör på ett arrangemang med bulgariska kulturföreningen. De sjöng två sånger – en bulgarisk (bra) och en amerikansk (meh). Det var flera andra som uppträdde också, bland annat en jätteduktig bulgarisk damkör. Ja, de var inte bulgarer, utom deras musikaliska ledare, men de sjöng traditionell bulgarisk musik och hade traditionella bulgariska dräkter på sig.

Efter konserten skyndade vi oss till Union Station och hoppade på ett tåg till Boston. Nu är klockan 7.17 och vi har kört i in Massachusetts. Det är inte ett speciellt sovvänligt tåg: inga liggplatser, tutat har det gjort hela natten, kall AC och högljudda stationsutrop. Vi bokade i alla fall business class och har haft gott om plats. Mysigt med tåg men hem blir det flyg.

Inte ett monument men nära på

Igår innan våra respektive körrep sågs vi för middag på berömda Ben´s Chili Bowl. Det är ett landmärke i stan och både Obama och Bill Cosby går hit. Deras grej är snabbmat, burgare och korvar, toppade med en fantastiskt god chili. Vi delade även på en korg pommes med ost och, just det, chili.

Det var mysigt och mumsigt. Trevlig personal och bra läge från Johans kör. Deras rep börjar en kvart innan vårt och det är ungefär en kvart att gå från hans rep till mitt.

Jag var lite tidig så jag tog en sväng förbi afro-american civil-war memorial på vägen. Det ligger i närheten. Det var också fint, men kanske inte så spännande. Så lite monument blev det ändå.

Svensk sill på tyskt café

Hittills går det bra med påven. Jag kom faktiskt till jobbet ovanligt snabbt i morses, på grund av tur med bytena. Jag noterade också att det finns t-tröjor med påven på att köpa här.

Igår innan kören hade jag rätt mycket tid så jag lyxade till det med middag på Café Mozart. En tysk pub/restaurang/café/matbutik/kondis i DC. Mycket gott och trevligt, även om jag avstod från öl den här gången. På väg ut kikade jag lite i butiken och vet ni vad? De har Klädesholmens senapssill. För er som inte känner till denna eminenta sill så kan jag berätta att det är den bästa senapssillen. Efter att ha provat den kommer all senapssill du äter bara inte vara som Klädesholmens. Jag önskar att jag vetat detta till midsommar. Well, bättre sent än aldrig. De hade dessutom (rätt dyr) mjukost och kalles kaviar. Och en massa tyskt så klart. Jag får bestämt gå hit igen, kanske med Johan i sällskap?

Tysk mat är god men inte så snygg så istället för en bild får ni föreställa er hur gått det var.

Påven, kunde du inte besöka typ inre Arizona eller nåt istället?

Min chef har nackspärr och är inte på kontoret.

Påven är på besök i DC och det förväntas störa ut stora delar av trafiken i stan -- biltrafik såväl som kollektiv dito, i ett par dagar. Jag har körrep i kväll och tänkte inte bli försenad. Tur att chefen inte är på kontoret så jag kan smita iväg lite tidigare idag.

Metron här är en anledning till att jag nog inte vill bo kvar här "för alltid". Det finns två websidor, utöver den officiella, för att kolla hur den går. Den ena heter "How fucked is the Metro", de andra "Is the Metro on fire". Japp, de är berättigade båda två. Och för detta betalar jag motsvarande 500 SEK i veckan. Precis -- i veckan. Tur att jag gillar att sticka. Mycket stickat blir det.

På en lite mer positiv not så kan jag berätta att jag har engagerat mig i fund raising för US Friends of Chalmers. Här i USA får man schyssta skatteförmåner om man donerar pengar (istället för att betala skatt bestämmer man själv vart pengarna ska gå, typ). Det kan vi tycka vad vi vill om men nu är det som det är och vi tycker de ska skänka pengar till forskning på Chalmers eller till stipendier för amerikanska studenter att göra sin mastersutbildning på Chalmers. Vi får se hur det går. Jag tror det kan vara lärorikt i alla fall.

Uppdatering: Något har tagit initiativ till en namninsamlig för att påven ska välsigna metron under sitt besök. Vi är desperata nu.

Hemligheter och småkryp

Nu har Johan åkt iväg för konferens igen, men det blir nog sista gången han åker för den här säsongen. Kalifornien, Schweiz, Baltimore, Hawaii och nu… *drum roll* West Virginia! Inte så långt med andra ord. Vallfärd till världens största radioteleskop i USAs största radiotysta zon. Spännande. *gäsp*

Innan han gav sig av ägnade vi en stor del av förmiddagen åt att städa ur skåpen i köket, då vi upptäckte att några objudna smågäster hade krupit in i knäckebrödet jag tänkte käka till frukost. Hua. Slänga och packa in allt i plastpåsar. Ger de sig inte får vi väl bjuda hit Anticimexs amerikanska kollegor. Inte farligt men äckligt, och tråkigt att städa.


Igår gjorde vi roligare saker då vi besökte en tillfällig utställning på Postmuseet. Känner nu till sidan Post Secret? Folk skickar in vykort med sina hemligaste hemligheter och så publiceras de på sidan. En del av samlingen har nu blivit en utställning som visas månaden ut i DC. Även om ni inte har möjlighet att besöka utställningen tycker jag ni ska besöka websidan. Det är verkligen högt och lågt, sorgligt och glatt, argt och överraskande i en fin blandning. Många skriver också väldigt fint om hur de har blivit hjälpta av sidan, eftersom de inser att de inte är ensamma om att känna som de känner eller vara i den situationen de är, de har vågat leva ut sina drömmar och ta steget som var nödvändigt för att komma vidare. In och läs med er!

Kräftskiva

Igår vad det kräftskiva med svensk-amerikanska handelskammaren i House of Sweden. Trots att snapsen som bjöds var norsk (Linie är den som går att få tag på här) är jag rätt seg idag.


Maten var fantastisk god och jag orkade inte alls mingla lika entusiestiskt som jag borde. Det var massa viktiga typer där som ambassadören, en kongressledarmot och Volvos executive director. Såå... ganska stelt för att vara en kräftskiva, med kostym och slips på de flesta. Vi hade i alla fall en trevlig kväll. Nu ska jag gå och hämta en kopp kaffe till.

Kortsiktiga insikter i höstrusk

Jag brukar säga att jag försöker förstå det amerikanska samhället, och igår när vi satt vi köksbordet kom jag ett steg närmare. Jag fråga ofta, både mig själv och andra, varför det är som det är här, varför folk gör som de gör och varför samhället är organiserat som det är. Svaret är osmickrande, otrevligt, kanske orättvist, men det gav mig insikt. Svaret är dumsnål. Varför har vi enkelglasfönster, det är bullrigt för oss och dyrt för energiräkningen -- det sparade pengar i just då när beslutet togs. Varför är det så dyrt att åka metro, de gör ju bara att folk tar bilen istället -- det ger intrycket av att ge större inkomster. Varför röstar så många för sänkta skatter för de rika när de själva inte är så rika -- om de skulle bli så rika skulle de tjäna på det. Varför tar ingen ut semester även om de har, det leder bara till att de blir trötta på sitt jobb -- det ser bra ut för chefen just nu. Alla dessa saker verkade helt ologiska för mig tills jag insåg kortsiktigheten i tänkandet. Nu försöker jag bara acceptera att de flesta nöjer sig med att tänka ett och endast ett steg.

Vi fick föresten höst nu i veckan. Det är "bara" 20-25C på dagen, och i natt var det bara 12, vilket i alla fall jag räknar som höst. Det är så härligt! Jag övervägde till och med att ta på mig jacka idag, men insåg att det skulle bli bökigt i eftermiddag när jag ska hem och det är varmare. Istället blev det sjal och mina nya, tunna, vantar. Äntligen!

Återvinning

Den här mosaiken har inget med texten att göra, 

men visst är den snygg?

Jag vet vad jag kan lägga i behållaren märkt "papper", jag förstår vad "metall" betyder. Även "plast" är relativt självförklarande. Men vad fasen lägger jag i en låda märkt "återvinning"? Detta är något som tillämpas i vissa delstater här (jag tror både Virginia och DC, men åtminstone en av dem). Tanken är att det ska vara enkelt och att det sorteras på återvinningscentralen istället. Det används t.ex. på vårt kontor (utom för pappersåtervinningen vid kopiatorn). Allt jag slänger på kontoret är återvinningsbart -- matrester och kaffesump är kompost, en överbliven kesoburk är plast, en gratistidning jag fick med mig från metron är papper, och så vidare. Men "återvinningsbart" är inte riktigt så, för ibland finns det skyltar som säger vad som är återvinning och inte -- typ hårdplast och kartong. Ibland metall. Oftast inte matrester. Vidare brukar de här kärlen vara ganska dåligt uppmärkta så jag har oftast ingen aning om vad som är återvinning och vad som är sopor. Jag vill gärna källsortera, jag tycker det är bra och viktigt, och ändå lyckas jag inte. Till de som frågar sig varför amerikaner är så dåliga på att sopsortera -- jag tror jag har kommit på svaret.

Höstens repertoar

Höstens repertoar med Thomas Circle Singers består främst av amerikansk 1900-talsmusik. Vi sjunger flera verk av både Stephen Paulus, Aaron Copland och Randall Stroope. Jag har gjort en spellista på youtube att lyssna på som övning. Jag hittade alla utom ett stycke med tonsatta dikter av Emily Dickinson. Över lag tycker jag bra om repertoaren - vackert och stämmningsfullt blandas med mer fartfyllt och svängit utan att vara allt för dansant. Men man kan inte älska allt och som vanligt är det ett stycke som jag ogillar. Den här säsongen är det "Stomp your foot" av Copland. Inte nog med att den är klämkäckt och dansant (det finns en anledning till att jag aldrig övervägt att sjunga barbershop) utan dessutom nedvärderas allt kvinnligt arbete.

"Men must labor to be happy,
Plowing fields and planting rows.
But ladies love a life that's easy:
Churning butter, milking cows,
Gathering eggs, feeding sows.
Mending, cooking, cleaning, ironing, raising families.
Ladies love their fine amusement,
Putting patches on a quilt,
But men prefer to bend their shoulder
To something that will stand when built."

Att kärna smör, mjölka kor, samla ägg, mata suggor, laga mat, laga kläder, städa, stryka och uppfostra en familj, det låter inte som ett "a life that's easy" för mig. Ovanpå detta tokdissas kvinnligt handarbete som "fine amusement". Well, eller så såldes det fina hantverket till rika typer och man kunde sätta mat på bordet. Enligt texten så gillar tydligen män att bygga något bestående, till skillnad från lapptäcken som faller sönder när man tittar på dem då, eller?

Och precis när man har sjungit att kvinnors arbete inte är något riktigt arbete så ska man ska man "stampa sin fot och dansa runt i rummet". Nej, tack. Tur att sången är relativt kort i alla fall.

Verktygsbibliotek

Jag har tänkt på att det här skulle vara en så himla smart lösning – att man kan dela på saker man inte använder så ofta och som är relativt dyra i inköp, som typ verktyg. Och så har vår hyresvärd börjat med det – toppen juh! Synd att vi redan köpt alla verktyg vi behövt och satt upp allt vi tänkt sätta upp. Men bättre sent än aldrig!

Såå... tanden blir det inget foto på, men det är lagad nu i alla fall. Det är inte för att jag är pryd eller nåt, det är bara så svårt att fota en kindtand med mobilen. Jag provade när den var trasig och satt på jobbet och ville visa Johan. Nu ser den ändå ut ganska precis som en tand brukar göra. Inget att se – cirkulera.

Däremot ny frisyr är lite mer att visa, förutom att jag inte är så bra på det här med selfies. Lite kan skyllas på den ur usla kvaliteten på selfie-varianten av min mobilkamera, resten kan skyllas på bristande övning, så jag vet inte hur bra det syns på bilden här. Jag tog ingen före-bild heller. Men det var för långt. Nu kan i alla fall beskrivas som kort. Det är skönt. Det var 29°C när jag vid 20.30 gick till biblioteket och lämnade tillbaka några böcker. Höst snart, snälla?

Ny tand, ny frisyr

Jag jobbar hemifrån idag. Det är inget jag normalt gör. Jag har aldrig gjort det innan. Vi gör inte så på mitt jobb. Men det har gått en flisa ur min tand och jag måste träffa en tandläkare. Så när den enda tid de har är mitt på dagen vilket betyder att jag mest skulle spendera tid i metron, snarare än på jobbet om jag försökte åka och arbeta, och min chef dessutom är på jobbresa så var det den bästa lösningen. Jag har ägnat min "morgonpendling" åt sovmorgon och "kvällspendlingen" blir hos frisören, där ett besök också är tämligen akut.

Alltså, tanden, jag fattar inte hur det hände. Jag sitter och äter en mjuk och fluffig bagel när jag plötsligt skär mig på tungan. Först tror jag att det är ett fröskal (inte för att bageln innehöll något fröskal då) eller något som har fastnat mellan tänderna, men sen inser jag att det är en rätt stor bit av min ena kindtand som lossnat. Utan att jag märkt det. o-O. Men det gör inte ont i alla fall. Förutom när jag kommer emot med tungan på den vassa kanten. Vi får se vad tandläkaren säger.

Och så frisyren. Jag behöver seriöst något roligare. Kanske går jag wild'n'crazy och gör en undercut. Vi får se vad det blir.

Roadtrip

Idag har vi varit på road trip till Delaware! Syftet med resan var att hämta upp vår vän och Johans extra-mormor Carla som varit på bröllop i södra Maryland, men vi passade på att åka en extrasväng till havet först. Bad i Atlanten, vågmaskinen var på och gissningsvis 24°C i vattnet.


När vi klätt på oss och var påväg därifrån såg vi delfinfenor sticka upp ur vattnet en bit ut. Det var mest som gråa, trekantiga fläckar på havet, men för mig som aldrig sett vilda delfiner var det häftigt. Till lunch åt jag fisktacos och Johan fick soft-shell crab, det vill säga krabba som precis skiftat skal och vars skal därför inte hårdnat än.

På vägen hem, efter att vi plockat upp Carla, körde vi förbi ett litet lokalt mejeri som sålde hemgjord glass. Självklart stannade vi på ett sådant här ställe. Vi det här laget hade våra mobilbatterier dött eftersom vi använder dem som GPS så det blev inga bilder, men glassarna var stora och goda och med DC-mått oförskämt billiga.

Nu har vi landat in hemma, Johan är iväg och återlämnar hyrbilen och vi har bestämt att vi inte orkar gå ut för middag utan beställer hem. Dumplings blir det.

På det hela taget en mycket bra söndag.

Call-back till Six degree singers

"Cute accent!" Det är verkligen skummaste komplimangen. Ibland är det inte "cute" utan "intresting". men det är ändå något jag får höra såå ofta. Amerikaner är besatta av dialekter och accenter och tycker det är superspännande. Johan har också fått höra att han borde förstärka sin för att framstå som mer intressant. Jag tycker att det är jättemärkligt.

Jag var i alla fall på call-back för kören jag provsjöng för förra veckan. Vi fick vara med på ett rep och jag vet inte exakt vad de kollar efter men de skulle höra av sig i alla fall.

Det är en ganska ung kör, den har funnits i sex år och folk verkade vara ungefär i min ålder. Vi sjöng Engelska folksånger och Brahms kärlekssånger och valser från höstens repertoar, samt låtar från gigpaketet. Det burkar främts vara bröllopsgig som jag förstår det, så mycket smöriga kärlekssånger.

Generellt klingade det fint om kören. Det är så klart svårt att avgöra när alla sitter och läser direkt från notbladet men jag är inte avskräckt än i alla fall. 35-40 sångare, vilket är en ganska lagom storlek. Namnet, Six Degree Singers, hade fått från den här teorin och att mycket av rekryteringen har varit för att någon känner någon som känner någon som vill sjunga.

Något som dock var lite läskigt var när vi skulle börja på en ny sång och istället för att bara sjunga utan ord skulle vi sjunga på doremifasolatido, med do på grundtonen. Jag har förstått att det är ganska vanligt att man använder den här metoden i USA och det är möjligt att den förenklar, men för mig gjorde den allt hundra gånger svårare och jag satt mest och tänkte på vilken stavelse jag skulle sjunga istället för på hur musiken lät. Att det var halvvägs in i repet och att huvudet redan började bli ganska fullt av nya noter och nya människor gjorde inte saken bättre. Uj uj. Tur att vi inte gjorde så med de andra låtarna.

Så nu sitter jag här och väntar på att få vet om det blir en eller två körer i år.

Nu är det bara att vänta

Provsjungning igår igen. Rätt nöjd med hur jag presterade på gehör, tonhöjd, avistaläsning och så vidare. Eventuellt hade jag lite platt klang pga nervös och den torra AC-luften jag andas dag och natt har gjort mig lite öm i halsen. De skulle återkomma under veckan och de som var intressantast skulle få provsjunga med kören under repet nästa vecka.

[här finns inte en bild för det regnade och jag ville inte vara ute och bli blöt längre än nödvändigt]

Det verkar vara en väldigt trevlig och social kör. De sjunger bara profan musik. Mest västerländskt klassiskt men skojar gärna till det med ett jazz-stycke också i nästan varje konsert. Eklektiskt, kallade dirigenten deras repertoar. Spännande, eller hur?

Innan det var min tur satt jag utanför och väntade lite tillsammans med tre från kören och några andra som också var tidiga (eller i tid, eftersom de var lite sena med provsjungningarna). Vi pratade om vad vi jobbar med, om körsång, om körer, om provsjungningar och om tecknade barnprogram. En av tjejerna sa att hon även provsjunging för Thomas Circle Singers men inte blivit erbjuden en plats. Jag fick lite dåligt samvete för att jag kommit in och nu dessutom försökte roffa åt mig en plats hos Six Grade Singers. Inte så systerligt av mig. Men whatever. Det är ju bara en kör av många. Eller två då.

En dag i taget

I onsdags kom Johan hem från Hawaii. Då hade han med sig den är superfräsiga tröjan till mig.

I går fick jag veta att min chef inte tror att den globala uppvärmningen beror på människors aktivetet. Jisses. Det här är verkligen USA. Jag var dock en lydig anställd och käftade inte emot. Varsågod alla som någonsin sagt att jag inte ska käfta emot så mycket och visa mer respekt.

Idag har jag byggt ett jättefint excel-dokument som automatiskt uppdaterar en graf beroende på några filter man kan välja i en rullgardinsmeny. Mycket fancy fakitskt. Är man automationsingenjör så är det svårt att låta bli att göra saker, ja, automatiska.

Nästa steg vore att sätta upp ett litet program som testar igenom ett antal olika filterkombinationer, sparar ner graferna och publicerar dem i en rapport. Jag vet inte om det är önskvärt, men det borde gå att lösa med ett macro, eller hur?

Mer provsjungning!

Jag fick mail från en annan kör som jag visat intresse för om att de hade provsjungingar och platser även för sopraner och altar om än begränsat. De repar inte på samma dag som den andra kören, så jag tackade ja till en provsjunging. Om inte annat får jag vana i att provsjunga. Six Degree Singers heter den. Det betyder inte att man ska gå i sexan för att sjunga med dem. Det är en vuxen kör och de bor i Silver Spring. Från deras foton på hemsidan får jag intrycket av självdistans. Mycket viktigt. Det är den 20 augusti, så jag kanske ska försöka öva lite innan dess. Insåg på senaste provsjungingen att jag var i hemskt dålig form, i och med att inte ha sjunigt på nästan två månader. Ni som inte är sångvana kan jämföra det med annan fysisk träning -- gör man uppehåll i två månader blir man svagare och konditionen försämras. Ni får hålla tummarna (i sömnen).

Gästblogg: Tropiska äventyr

JesPer - Per och Jes på hajk

Jag har under de senaste 10 dagarna besökt Hawai'is huvudstad Honolulu på ön O'ahu. Sidospår: Det hawaiianska alfabetet består av endast 13 tecken: A, E, I, O, U, H, K, L, M, N, P, W, samt apostrof, som betecknar glottal klusil. Hawai'i uttalas ungefär havaj-i.

Jag befinner mig här eftersom Internationella Astronomiska Unionens vart tredje år återkommande generalförsamling hålls här just nu. Det innebär att 2500 astronomer samlas för att hålla föredrag, träffas och diskutera (och även rösta om olika saker, det var på ett sådant möte 2006 i Prag som det bestämdes att Pluto inte längre skulle vara en planet). Jag är dock inte medlem i IAU och har därmed inte rösträtt, men det har varit många intressanta föredrag att lyssna på och trevligt att träffa gamla bekanta.

Jag har inte bara deltagit i symposiet, utan har också haft lite fritid. Jag har hunnit bada nästan varje dag (det handlar om att prioritera - upp tidigt på morgonen!) och även åkt på lite upptäcksfärd.

I Honolulu har jag besökt ett par museer och tittat på USA:s enda kungliga palats (som dock var stängt pga söndag). Jag har också besökt Pearl Harbor, och igår hyrde Per, Jes och jag en bil ihop och körde ett varv runt ön. Här kommer lite representativa bilder:

Regnbåge vid Diamond Head	Ala Moana beach
Kungliga slottet	Honolulu från Spalding House (konstmuseum)
På väg till USS Arizona i Pearl Harbor	Resterna av USS Arizonas kanontorn
Ovanpå USS Arizonas grav	Bli undervattningsbåtssoldat!
Berg	Strand
Johan på strand vid berg	Hazardous, schmazardous...