I lördags gick vi förbi
Newseum – ett nyhetsmuseum – och det visade sig vara fri entré hela helgen (normalt $25 per person) så vi gjorde raskt om våra planer och tillbringade lördag eftermiddag och söndag förmiddag med ett besök.
Ett museum om nyheter, nyhetsrapportering, nyhetsbärande media, journalister och pressfrihet, det blir också ett museum om nutidshistoria. Det är stort – sex våningar. Och väl uppdaterat – bland annat fanns Ukraina-krisen omnämnd med fakta och bilder från våren och sommaren. Vi tyckte båda att museet höll en hög kvalitet, var intressant och väl disponerat, och när man började bli lite trött i benen fanns det nästan alltid en liten kortfilm att sitta ner och titta på innan man fortsatte gå.
Det jag upplevde som negativt var den extrema mans- och USA-centreringen. En, i vår värld, stor nyhet som vi saknade var Utøya. Något jag saknade var kvinnorättskampen – handlar 90-95% av utställningen om män är det lämpligt att göra en kommentar. Annars är det lätt att tro att det är ett helt normalt tillstånd. För som museet skriver är nyheter när historia skapas – och i det här fallet blir det amerikanska mäns historia.
Men tillbaka till det som fanns. Jag kan inte skriva om allt de visade – jag vet knappt var jag ska börja – så det blir ett urval. Jag börjar med pressfriheten.
Givetvis är det här en förenklad bild – varför och hur kan man få veta via skärmen nedanför kartan. Där finns en mer detaljerad redogörelse för de olika länderna. Sverige, Norge och Nederländerna innehar tillsammans förstaplatsen – ingen av oss får ändå full pott.
Vidare på samma tema är
the First Amendment – första tillägget till konstitutionen. Här har de försökt det lite lustigt med en seriestripp men det är alltså yttrandefrihet, pressfrihet, mötesfrihet, religionsfrihet och förslagsrätt. Mycket av det här innebär frihet från de förtryck som fick Mobergs utvandrare att utvandra.
Sen kan jag tycka att det är rimligt att man i Sverige har en hets-lagstiftning som väger tyngre, så att det
inte är okej att gå till någons begravning och propagera för att Gud hatar homosexuella. Det är lite av charmen med det här museet – den väcker väldigt mycket tankar och åsikter. Så tänkte du gå – ta med någon som du vill diskutera med.
Jättefin utställning om de fotografier som fått Pulitzerpriset och historien bakom flera av dem.
Emellanåt kan det bli lite väl mycket missär – många nyheter handlar ju om krig och när det blir samlat på ett ställe blir det överväldigade.
Ändå – enastående fotografier.
Man kan prova att göra ett eget nyhetsrepportage och ta foton framför kulisser så att det ser ut som att man är i en riktigt nyhetsstudio.
Det kanske är främst för barn. Varken Johan eller jag kände att vi riktigt kunde uppbåda intresset som krävs för att vara reportrar och vi nöjde oss med ett foto. Tjo-ho!
Här ser ni en vägg med förstasidor från tidningar världen över, dagen efter terrorattacken mot World Trade Center, 9-11.
Metallgrejen i mitten är en sändingsantenn från toppen på ett av tornen. Här fanns också en film där de reportrar som var först på plats upplevde det hela och hur rapporteringen gick till. Det var väldigt intensivt.
Det känns lite som kollektiv chockterapi för det amerikanska folket. Jag är inte målgrupp. Jag klarade inte av att se klart hela filmen.
De hade även en utställning om tidningar och annan nyhetsmedia för minoriteter samt den här utställningen om den amerikanska medborgarrättsrörelsen. Återigen är det nästan bara män som får komma till tals.
Det fanns dessutom en FBI-utställning, en om serierestrippar i dagstidningarnas betydelse med politisk satir till vardagsliv, en om Berlinmuren o.s.v. allt med fokus på nyheter och nyhetsrapportering.
$25 är mycket pengar, men jag skulle nog säga att det är värt det – om man tar sig tiden. Vi spenderade närmare 8 h på museet, fördelat på två dagar. Vi igenom utan att stressa men också utan att läsa allt i detalj. Alla biljetter gäller även dagen därpå och det är nog bra, det blir så mycket information att ta in. Allt som allt: jag rekommenderar ett besök.
När vi var där var det ganska mycket folk. Jämfört med den botaniska trädgården i Berlin, som vi var
Idag tänkte jag bjuda på några bilder på huset vi bor i, eftersom det kanske dröjer innan ni har möjlighet att se det i verkligheten. Lägenheten lovar jag att visa en annan dag, när vi fått upp lite gardiner och sånt.
Det finns fyra hissar så man behöver sällan vänta särskilt länge. I hissen sitter ett månadsschema över aktiviteterna för de boende. Bland de återkommande aktiviteterna finns yoga, zumba, möten för folk som vill jogga eller promenera, något slags sammankomster för folk med hund och så spelkväll respektive handarbeteskväll en gång i månaden. Vi är lite nyfikna på om spelkvällen är typ biljard, poker, schack eller ungefär sådana sällskapsspel vi brukar spela.
