tisdag 30 september 2014

Att vara eller inte vara – en hipster

Innan vi flyttade hit trodde vi att alla amerikanska mataffärer bara hade halvfabrikat och färdigmat och ingen frukt eller grönsaker. Ekologiskt skulle man bara kunna hitta i obskyra specialbutiker. Men vi hade hört talas om Whole Foods som skulle vara vår räddning. Extremt hipster med amerikanska mått mätt men helt normalt i svenska ögon. Vi flyttade till Silver Spring, här fanns en butik som skulle rädda oss från den amerikanska färdigpizzan.

När vi väl kom hit insåg vi att det kanske inte var riktigt så illa som vi föreställt oss. Vår närmaste affär är en av de vanligaste i delstaten och är en, med mina svenska vanor, en bra och rätt normal mataffär, med ekologiskt alternativ av de flesta varor. Whole Foods visade sig vara, ja, en aning hipster. Förutom ett stort utbud av "fina" märken kan man även se hur de lägger upp sina frukter och grönsaker.




måndag 29 september 2014

Bland tryckpressar och pressfrihet

I lördags gick vi förbi Newseum – ett nyhetsmuseum – och det visade sig vara fri entré hela helgen (normalt $25 per person) så vi gjorde raskt om våra planer och tillbringade lördag eftermiddag och söndag förmiddag med ett besök.


Ett museum om nyheter, nyhetsrapportering, nyhetsbärande media, journalister och pressfrihet, det blir också ett museum om nutidshistoria. Det är stort – sex våningar. Och väl uppdaterat – bland annat fanns Ukraina-krisen omnämnd med fakta och bilder från våren och sommaren. Vi tyckte båda att museet höll en hög kvalitet, var intressant och väl disponerat, och när man började bli lite trött i benen fanns det nästan alltid en liten kortfilm att sitta ner och titta på innan man fortsatte gå.

Det jag upplevde som negativt var den extrema mans- och USA-centreringen. En, i vår värld, stor nyhet som vi saknade var Utøya. Något jag saknade var kvinnorättskampen – handlar 90-95% av utställningen om män är det lämpligt att göra en kommentar. Annars är det lätt att tro att det är ett helt normalt tillstånd. För som museet skriver är nyheter när historia skapas – och i det här fallet blir det amerikanska mäns historia.

Men tillbaka till det som fanns. Jag kan inte skriva om allt de visade – jag vet knappt var jag ska börja – så det blir ett urval. Jag börjar med pressfriheten.



Givetvis är det här en förenklad bild – varför och hur kan man få veta via skärmen nedanför kartan. Där finns en mer detaljerad redogörelse för de olika länderna. Sverige, Norge och Nederländerna innehar tillsammans förstaplatsen – ingen av oss får ändå full pott.

Vidare på samma tema är the First Amendment – första tillägget till konstitutionen. Här har de försökt det lite lustigt med en seriestripp men det är alltså yttrandefrihet, pressfrihet, mötesfrihet, religionsfrihet och förslagsrätt. Mycket av det här innebär frihet från de förtryck som fick Mobergs utvandrare att utvandra.


Sen kan jag tycka att det är rimligt att man i Sverige har en hets-lagstiftning som väger tyngre, så att det inte är okej att gå till någons begravning och propagera för att Gud hatar homosexuella. Det är lite av charmen med det här museet – den väcker väldigt mycket tankar och åsikter. Så tänkte du gå – ta med någon som du vill diskutera med.

Jättefin utställning om de fotografier som fått Pulitzerpriset och historien bakom flera av dem.

Emellanåt kan det bli lite väl mycket missär – många nyheter handlar ju om krig och när det blir samlat på ett ställe blir det överväldigade.

Ändå – enastående fotografier.

Man kan prova att göra ett eget nyhetsrepportage och ta foton framför kulisser så att det ser ut som att man är i en riktigt nyhetsstudio.

Det kanske är främst för barn. Varken Johan eller jag kände att vi riktigt kunde uppbåda intresset som krävs för att vara reportrar och vi nöjde oss med ett foto. Tjo-ho!

Här ser ni en vägg med förstasidor från tidningar världen över, dagen efter terrorattacken mot World Trade Center, 9-11.

Metallgrejen i mitten är en sändingsantenn från toppen på ett av tornen. Här fanns också en film där de reportrar som var först på plats upplevde det hela och hur rapporteringen gick till. Det var väldigt intensivt.

Det känns lite som kollektiv chockterapi för det amerikanska folket. Jag är inte målgrupp. Jag klarade inte av att se klart hela filmen.
De hade även en utställning om tidningar och annan nyhetsmedia för minoriteter samt den här utställningen om den amerikanska medborgarrättsrörelsen. Återigen är det nästan bara män som får komma till tals.

Det fanns dessutom en FBI-utställning, en om serierestrippar i dagstidningarnas betydelse med politisk satir till vardagsliv, en om Berlinmuren o.s.v. allt med fokus på nyheter och nyhetsrapportering.

$25 är mycket pengar, men jag skulle nog säga att det är värt det – om man tar sig tiden. Vi spenderade närmare 8 h på museet, fördelat på två dagar. Vi igenom utan att stressa men också utan att läsa allt i detalj. Alla biljetter gäller även dagen därpå och det är nog bra, det blir så mycket information att ta in. Allt som allt: jag rekommenderar ett besök.

söndag 28 september 2014

Ett inlägg om botaniska trädgården

Botaniska trädgården ligger mitt inne i stan och är inte jättestor. Det finns en park utomhus, som var något överblommad så här års, och dessutom gassade solen så vi drog oss snart in mot växthusen. Där var det, trot eller eller, ett behagligare klimat.




I utomhusträdgården såg vi dessutom sådana här läskiga getingliknade insekter med pansar-bak. Jag vet inte vad det är men jag är glad att de var med intresserade av blommorna än av mig.

Växthuset var indelat i flera olika sektorer, med djungel, orkieer, Hawaii, medicinalväxter och så vidare. Djungeldelen var dessutom i två våningar, där den andra våningen var som en balkong runt växthuskupolen. Det fanns dessutom en hiss för de som inte klarar trapporna (pluspoäng i tillgänglighet).

Jag gillar ju kaktusar. Och köttätande växter. De är lite tuffare än de andra.







När vi var där var det ganska mycket folk. Jämfört med den botaniska trädgården i Berlin, som vi var
mycket imponerade av, är den här mycket mindre. Trädgården har ändå sin charm och har intressant information om varför olika växter är utrotninghotade, samt ett litet område ägnat enbart åt Hawaiis växtliv.

En avdelning för barnen, där de kan klämma, känna, gräva, vattna och springa runt gör det hela ganska familjevänligt.

Jag tror att om man går hit under lågsäsong, till exempel en grå tisdag i januari, kan man nog få en fridfull stund mitt i stadsbruset.


lördag 27 september 2014

Inte ett inlägg om botaniska trädgården

Här borde det vara ett fint inlägg om botaniska trädgården som vi besökte på förmiddagen idag. Men det är det inte.

Efter botaniska tänkte vi nämligen gå till naturhistoriska men på vägen gick vi förbi nyhetsmuseet Newseum som Johan pratat om att han vill besöka. Det visade sig vara gratis inträde den här helgen (normalt $25 per person). Så efter en snabb lunch spenderade vi hela eftermiddagen där och sen drog vi till Bethesda och gick på pub.

Jag drack Flying Dogs Pearl Necklace, en Dry Oyster Stout. Producerad här i Maryland. 

Newseum var väldigt intressant så vi han bara halva och tänkte ta resten i morgon (som sagt, gratis hela helgen). Så blogginlägget om botaniska får vänta. Nu ska vi göra middag.

torsdag 25 september 2014

Jobbsökande hemmafru

Idag har det regnat här – riktigt Göteborgsväder! Men de som vet säger att det varit sol i Göteborg. Kanske för att det riktiga Göteborgsvädret var här.


Prognosen säger att det är tillbaka normalt i morgon igen med +25°C och sol.

Själv har jag lekt hemmafru: först bakade jag popcorn-knäcke och nu står en äpplekaka i ugnen. Äpplekakan är det recept som UnderbaraClara bloggade häromdagen, varför använda något beprövat när man kan prova något nytt? Även middagen idag och i tisdags var rätter som jag inte lagat innan. Men nu när jag har så mycket tid över är det perfekt att passa på att utöka repertoaren lite.

Förutom stickningen har jag börjat med jobbsökandet också så smått. Det är ju inte så jätteroligt att klämma ur sig käcka (men utan klyschor!) personliga brev. Och hur gör man för att framställa sig själv som prestigelös och ödmjuk i en jobbansökan? Omöjligt! Om jag får iväg ett par stycken rullar det säkert på bättre sen.

Jag tycker i alla fall att det är ganska roligt att surfa runt, läsa på företags hemsidor och kolla på alla tjänster som finns ute. Dessutom har jag nästan nästan klarat alla tentor. Jag saknar ett poäng på sista tentan (fasta tillståndets fysik, må du brinna) och har skrivit ett vädjande brev till examinatorn. Håll tummarna för mig, okej?

Åååå-åka pendeltåg!

... eller buss och metro i alla fall. Det finns pendeltåg här men de har vi inte haft anledning att prova än. Däremot har vi provat andra delar av kollektivtrafiken. Vi har bosatt oss nära en metrostation eftersom vi inte vill vara beroende av att ha bil. Nära metron ligger också en stor busstation.

På metro-kartan här till höger ser ni att vi bor längs röda linjen. Bethesda som jag besökte i går ligger inte så långt bort, men i andra änden på röda linjen. Så skulle jag ha åkt metro dit hade det varit utan byten, men tagit dubbel så lång tid som med bussen eftersom jag varit tvungen att åka via centrala D.C. Bussen är också utan byten.

Bussen kostar alltid $1.75. På metron betalar man olika beroende på hur långt man åker. Vi använder ett så kallat Smart Card. Man laddar pengar på det och sen blippar det när man går in och ut genom spärrarna och så drar den rätt belopp – högre i rusningstrafik. Det finns stora tabeller vid varje station hur mycket det kostar att åka till olika ställen.





Metron här är fräsch men det märks att det inte är överdrivet prioriterad i samhällsbygget. T.ex. är rulltrapporna till och från plattformarna jättelångsamma, på alla stationer. Många av stationerna inne i stan ser nästan exakt likadana ut med grå betongplattor i ett valv ovanför spåren och perrongen. Man önskar kanske att de inspirerats lite av Moskva där. Säga vad man vill om kommunisterna men de är bra på storslagenhet – både monumenten och metrostationerna är pampigare.


På metron får man ha med sig cykeln så länge man går på i någon av ändarna på vagnen och inte mitt på. Jag vet inte om det kostar extra – jag har ingen cykel här. På bussarna finns en sån här anordning. Jag antar att det betyder att man kan ta med sig cykeln i mån av plats. Men det är inte heller något jag har undersökt.


Både på bussarna och metron finns så klart säten som i första hand är för rörelsehindrade och äldre, precis som i Sverige. Enda skillnaden är att de här inte bara informerar om det utan även hänvisar till lagen. Så här står det "PRIORITY SEATING Federal Law Requires that These Seats Be Available to Persons with Disabilities and to Seniors". Okej.


På det stora hela tycker jag att det fungerar ganska bra med kollektivtrafiken här, speciellt med tanke på att det är flera olika delstater, countyn och administrativa områden som delar på det. Och det är skönt att slippa köra bil inne i DC – vi provade det en gång och det räcker.

onsdag 24 september 2014

En tur till Bethesda

Idag tog jag en sväng till Bethesda – en ort något större än och till väster om Silver Spring. Det tog drygt 20 min med bussen.

Främsta syftet med turen var att besöka en hobbybutik som jag hoppades skulle ha den färg på broderigarn som jag saknade. De hade broderigarn men inte just den färgen (får väl beställa online då. Jag fattar inte vart den tagit vägen, jag hade den innan flytten) men de hade det mesta annat i pysselväg som jag kunde önska mig. Yay!

Jag har ju funderat ett tag på att lära mig sticka, och även gjort några små försök. Ju mer jag har lyssnat på underbara podden Rätt avigt desto mer sugen har jag blivit på att knåpa ihop egna mössor, vantar, strumpor, koftor... Så nu har jag köpt garn och stickor – både vanliga och rundstickor (alla roliga projekt verkar kräva rundstickor).



Efter besöket på hobbyaffären tog jag en sväng i Bethesdas centrum. Här fanns flera söta små affärer och en jättestor Barnes & Noble d.v.s. en bokhandel i två våningar med tillhörande Starbucks där man kan sitta och läsa. Det finns mest matställen och inte så mycket shopping här i Silver Spring, så det blir nog att åka dit fler gånger.


Jag såg även flera mysiga (brittiska, haha!) pubar så någon helg får jag ta med Johan hit också.

måndag 22 september 2014

(Almost) Green Broom!

Vår nya dammsugare har kommit och idag har jag invigt den. Det vill säga att jag har städat. Någon mer än jag som var ohälsosamt förtjust i Sabrina – tonårshäxan när de var yngre? I så fall förstår ni min förtjustning över att ha en upprätt dammsugare. Den är dessutom turkos.

Skämt åt sido vekar den faktiskt riktigt bra på heltäckningsmattan, trots ett ganska ringa pris. Skönt.


Idag har jag också hunnit med att baka bröd. Det är lite jobbigare utan hushållsassistenten men som arbetsfri har jag gott om tid och ork. Och brödet i affären här är ungefär som gäddhäng i konsistensen när man klämmer på det. Skogaholmslimpa är stabilt i jämförelse.

Men nu finns det grahamsrutor, snart i frysen (fryspåsar är ju annars ett ämne att återkomma till. Skärpning Amerika!). Gott!


Och till er som inte fattade vitsen i rubriken så kan det bero på att ni missade Chalmers Kammarkörs konsert i våras. Här sjunger utmärkta Svenska Kammarkören. Åh, jag måste hitta en kör snart!

söndag 21 september 2014

Rodeo!

Igår var vi på Rodeo! Det liknade inget jag sett innan, och jag gjorde så klart mitt bästa för att fånga det på bild och film för er.



Över hela arenan låg en svag doft av häst och friterat. Stämningen var på topp! Ljudnivån likaså och ibland var det lite svårt för ett otränat öra att höra exakt vad speakern sa på sin ganska breda södern-amerikanska. Det kan också bero på att jag, helt ärligt, knappt visste vad rodeo var för något innan det här. Det var Johans kollega som tagit initiativet och jag är glad att vi hängde på!

Först reds det med flaggor, bland annat den amerikanska, och så sjöngs nationalsången. Sen började det. Det var sju olika grenar, alla med sina regler och egenheter. Vi var kloka nog att investera i ett program (inte så stor investering) där alla grenarna fanns presenterade. De var bare back riding (barbackaridning på en häst som försöker kasta av dig), bull dogging (rid efter en kalv, kasta dig ner från hästen över den och vält den), tie-down roping (kasta lasso efter en kalv och fånga den), barrel racing (rid fortast möjligt runt tunnor utan att välta dem), steer undecorating (plocka av en sak som sitter på en kalvs rygg) och sist men inte minst bull riding (japp, rida på en tjur, precis som det låter). De hade även barn som fick rida på får, barbackaridning. Det såg hejdlöst roligt ut. Barn är till för att man ska skratta åt dem, eller hur?

Rodeo är en unisex-sport och här till vänster ser ni en slags stafett där de rider (det går riktigt fort) runt manegen, ett varv var. Bilden är tagen precis efter ett byte och de här lagen fanns båda könen representerade. Både cowboys och cowgirls alltså.

Det är riktigt imponerade att se deras skicklighet. Till och med jag som ägnat minimalt tid i ett stall fattar att detta är inget man lär sig på en kafferast.

Just den här rodeon, Bill Pickett Rodeo, grundades av en kille som heter Lu Vason eftersom han var less på att afroamerikaners del av Västerns utveckling konstant ignorerades. Istället för att sitta hemma och vara sur startade han Bill Pickett Rodeo, namngiven efter en framstående afroamerikansk cowboy. Nu, efter 30 år i branschen, anses den vara en av de bästa rodeo-showerna och de turnerar runt i hela USA.

Jag har tagit några korta videosnuttar också. Jag ber om ursäkt för den dåliga upplösningen – det är vad jag kan få till med min lilla digitala kompaktkamera. Hoppas att ni ändå kan få en uppfattning.

video

Här kan ni se när de rider med flaggorna precis i inledningen.

video

Här syns en cowboy som lyckas riktigt bra med barbacka-ridning. Målet är att hålla sig kvar i åtta sekunder.
video

Slutligen en videosnutt på stafetten.














Allt som allt en helt igenom o-hipster tillställning – och jätterolig!

fredag 19 september 2014

Grillkväll

Ikväll har vi provat vår fina uteplats för första gången. Den ligger vid det andra huset som tillhör samma område och är öppet för de boende i båda husen. Här finns två rejäla gasgrillar – toppen för man slipper vänta på att det ska bli varmt. Jag hade tänkt att grilla grönsaker och halloumiost. Sen hittade jag varken osten eller någon majskolv som inte var färsk, men så här blev det.


När jag kom in nu och skulle blogga insåg jag att det kanske hade kunna vara fint att få se bilder på själva uteplatsen också, och inte bra på min make och min mat. Men det är lite sent påtänkt nu, för nu är det nästan helt mörkt ute.



Pysseldags!

Vad ska man bota tristess med om inte lite gammal hederlig kreativitet! Idag har jag byggt en inramad karta med korktavla bakom så att vi kan markera med kartnålar de platser vi besökt.


Jag köpte en karta på en pappershandel inne i D.C. i lördags. Tyvärr kunde vi inte hitta någon anslagstavla som var stor nog att nåla upp den på och det är inte hållbart att sätta nålar direkt i väggen på alla platser vi besökt.

Jag hittade istället de här tunnare korkplattorna på "apoteket" och efter lite mätande och skärande kunde jag passa in dem i ramen från IKEA. Ta-da!

Hemma är…

Det börjar arta sig. Igår anlände de sista kartongerna. Idag kom dammsugare och wifi och jag har bryggt min första kopp kaffe här i lägenheten. Snart ska jag titta lite närmare på den där dammsugaren också.

Ikväll blir det grillning på den gemensamma uteplatsen. Det finns en finfin gasgrill där som vi tänkte prova. Tyvärr hittade jag ingen halloumi men det får bli grillade grönsaker och ekologisk kycklingkorv istället.

Och i helgen ska vi på Rodeo med Johans kollegor. Stay tuned för rapporter därifrån!

torsdag 18 september 2014

Hemma på vår gata i stan

Idag tänkte jag bjuda på några bilder på huset vi bor i, eftersom det kanske dröjer innan ni har möjlighet att se det i verkligheten. Lägenheten lovar jag att visa en annan dag, när vi fått upp lite gardiner och sånt.

Vi börjar längst upp längst in. Där ligger vår lägenhet. Jag vet att jag har sagt att det är på 18e våningen, men det är lite en sanning med modifikation. Häromdagen insåg jag nämligen att det inte finns någon våning tretton! Dessutom är det ett suterränghus, och entrén på ena sidan är på våning ett, men på andra sidan är entréplan våning tre, och det är åt det hållet vi har våra fönster.

Här är dörren till vår lägenhet. Den ligger längst bort i korridoren. Här nedan ser ni hela korridoren och hallen med hissarna. Vid hissarna ligger även soprum och tvättstuga, soprummet åt vårt håll och tvättstugan åt det andra.



Det finns fyra hissar så man behöver sällan vänta särskilt länge. I hissen sitter ett månadsschema över aktiviteterna för de boende. Bland de återkommande aktiviteterna finns yoga, zumba, möten för folk som vill jogga eller promenera, något slags sammankomster för folk med hund och så spelkväll respektive handarbeteskväll en gång i månaden. Vi är lite nyfikna på om spelkvällen är typ biljard, poker, schack eller ungefär sådana sällskapsspel vi brukar spela.




Väl nere på tredje våningen ser entrén ut så här. Det är entrén som vi använder mest. Från den kommer man närmaste vägen till metron, mataffären och de flesta restauranger och affärer.

På bilden här nedanför kan ni ana entrén mellan träden. Den är tagen från halvvägs till mataffären. Jag har ritat in var våra fönster är. Vi har några fönster på kortsidan också. Och, ja, det var rätt fint väder igår när jag tog bilderna.

Så om vi går in igen och åker ner till den andra entrén så finner vi vår front desk och en liten lounge med fåtöljer, en kaffemaskin och gratis wifi. Här har jag spenderat en hel del tid nu innan vi fått ordning på kaffekokare och wifi i lägenheten. Kaffekokaren kom idag och wifi kommer de förhoppningsvis med i morgon, så då kanske det blir lite mindre tid här nere.


De som jobbar här är i alla fall väldigt trevliga och hjälpsamma. Det är hit man går när man ska hämta sin post och eventuella paket som har kommit. Man får ett mail om man har paket + att det syns på en skärm vid postfacken. På den här våningen finns också ett litet gym.


Det finns ett lite större gym i byggnaden intill, men det här räcker för det mesta. Det brukar inte vara så mycket folk heller. Nu har jag inga ursäkter: inget jobb, gym i samma hus som jag bor som är öppet 24-7. Det är bara att se till att gå dit.

Så här ser det alltså ut i huset där vi bor.