Jag har en plan

Det blir ett lugnt infirande av det nya året här hemma i år – december har varit så full av upplevelser att vi behöver hämta andan nu. I går åkte jag till en saluhall några stationer bort. Den låg mitt i vad som kändes som ett industriområde, trots det var inte långt från metron. Och själva saluhallen kändes både rolig, fräsch och lite hipster. Där köpte jag ost till den ostbricka som ska vara kvällens efterrätt – mums!

Industriområdet på väg till saluhallen.

Det har varit ett långt år. Det började med att vi flyttade in i Kortedala och höll inflyttningsfest. Vi trodde faktiskt att vi skulle bli kvar ett tag i alla fall. Johan var arbetslös efter disputationen men fick tillfälligt jobb på Onsala. Sen fick han även tre olika jobberbjudanden – Göteborg, Tokyo och Washington. Jag skrev mitt exjobb och mina sista tentor. Vissa av dem två gånger. Vi hade utflyttningsfest och flyttade till USA. Jag sökte jobb. Mina sista kurser blev godkända och precis innan jul ansökte jag om examen.

Målet nästa år får väl vara att hitta ett jobb också. Medan jag letar efter det så tänker jag vidareutveckla min stickning och lära mig fler japanska kanji. Troligen hittar jag på ett programmeringsprojekt också – kanske något med Python eller databaser av något slag. Jag måste hålla mig sysselsatt så att inte hjärnan skrumpnar bort.

Så nyårslöften har jag inga, däremot storslagna planer. Jag får se om de går lättare att följa. Vi siktar mot stjärnorna! Vad minns ni främst från det gångna året? Och vad ser ni mest fram emot med nästa?

Chicago – turisterna slår till igen!

Vi turistade lite till i Chicago! Och träffade mer av Carlas släktingar – de var jättetrevliga! Nu är vi äntligen hemma och internett är tillräckligt stabilt för överföring av foton och bloggande.

I lördags blev det, enligt plan, först besökt på Svensk-amerikanska museet, med utställning om hur de flyttade, varför de flyttade och hur det gick för dem sen. De hade en liten broschyr för själv-guidening som fanns både på engelska och svenska.


Det fanns ett stort rum för barn också, som verkade väldigt populärt. Och i den välförsedda shoppen köpte jag grötris, så nu ska det bli försenad risgrynsgröt! Det rätt risiga vädret gjorde att vi avstod från någon längre utflykt i Andersonville.


Istället åkte vi till Carla för att äta lunch. Vi fick även träffa några fler av hennes grannar och fick tips om några bra jazzklubbar. En av dem låt inte så långt ifrån vårt hotell. Middag blev sedan den kända deap-dish Cicago-style pizza och sedan jazzpub! Den där pizzan var farligt god och motsatsen till hälsosam.

Om jag har förstått det rätt så är det något slags pan-pizzabröd bakat i en panna med höga kanter, ett tjock lager mozzarellaost, eventuellt någon fyllning och sen tomatsås toppat med mer ost. Mums!

Jazzpuben var också trevlig även om ölutbudet inte riktigt föll oss i smaken. Deras Mojito var desto bättre.

Söndagen var vår sista hela dag och på eftermiddagen åkte vi tillsammas med Carla och hälsade på hennes kusin och dennes dotter. De var mycket treliga. På förmiddagen hann vi också med en tur till piren och ett varv i deras pariserhjul.

Där hade man en fin utsikt över både staden och sjön. Sjön är Lake Michigan och den är till ytan ca 10 gånger större än Vänern. Rätt stor med andra ord.

Om Chicago är blåsigt? Visst är det kallare än Washington men inte värre än vad man kan vänta sig hemma i Göteborg några dagar innan nyår. Visst kan det bildas som vindtunnlar längs vissa gator mellan skyskraporna där det blåser på ordentligt men sitt smeknamn ska staden ha fått av andra anledningar. Carla berättade att det kom från New York-bor som inte tyckte att Chicago var något att ha (kanske var de avundsjuka för att de fick världsutställningen, inte bara en utan två gånger), och inte alls har något med vädret att göra. När vi var där bjöds det dessutom på sol tre av fyra dagar!

Nu har vi kommit hem igen. Det ska bli skönt att få återgå till vardagen och få sova i sin egen säng, med ett eget täcke, äta frukost utan en massa andra i närheten och i smälta alla intryck.

Chicago som turist

Igår, juldagen, åt vi jullunch med Johans extramormor Carla och några av hennes väninnor på hennes seniorboende. Det var mycket gott! På kvällen var vi bjudna till Carlas cousin once removed, det vill säga hennes kusinbarn, på middag. Det var mycket trevligt (hon är ingenjör).

Här är Carla och Johan på en balkong vid Carlas boende, med utsikt över sjön.

Idag har vi ägnat oss åt turism. Först besökte vi Millenium-parken. Där finns bland annat den kända skulpturen the Bean – Bönan. Den är troligen stans bästa plats för ett självporträtt.

Sedan gick vi på konstmuseet. Det är gigantiskt och hyser konst av många slag, från många delar av världen och från olika tidsåldrar. Det har nyligen utsetts till världens bästa av TripAdvisors användare. Det var bra. Restaurangen också.


Det kändes som att de hade mycket mer information om verken och konstnärerna än många andra museer. Jag gillar speciellt den nutida konsten, men de hade också en mycket fin utställning av en konstnär som jobbar med vävteknik.

På eftermiddagen gick vi en av arkitekturförenings guideade turer. De har många olika men den vi valde handlade om skyskrapornas utveckling: från den första som byggdes till Trump-huset som bara har några år på nacken. Det var mycket intressant.


Hittills tycker vi mycket om Chicago. I morgon blir det svensk-amerikanska museet, svensk-kvarteren Andersson-ville och kanske besökt på en jazzpub!

Skum tomte

Detta är den mest otraditionella julafton jag någonsin haft. Dagen inleddes med Skype-samtal till tre olika destinationer på andra sidan Atlanten, samt julklappsöppning.

Sedan blev det lunch, se bilden. Lunchen bestod av amerikansk senapssill (definitivt inte lika bra som Klädesholmens, men helt okej) och rester – några kokta potatisar, brysselkål, en klick keso och en tomat. Till detta "snapsades" den japanska spriten shochu. Det var det mest snapsliknande vi hade i skafferiet och det fungerade förvånansvärt bra.

Efter lunch bar det iväg till flygplatsen. Vi hade tur och trots varningar för oväder med tillhörande förseningar och inställda flyg både kom vi iväg och fram i tid.

Nu har vi landat och efter en promenad genom ett vackert julupplyst Chicago har vi hittat fram till hotellet. Det blir ingen konsert, som vi först tänkt, det är vi både för trötta och hungriga för. Men Johan verkar ha hittat en bra pub där man kan få både burgare och öl. Det blir en bra avslutning på inte bara den ovanligaste utan också den längsta julafton jag någonsin haft.

Årets julpalm – Olof!

Är jag tankspridd eller? Idag när jag skulle gå och tvätta hittade jag inte tvättkortet. Detta är andra gången jag får gå ner och be om ett nytt. Men förhoppningvis sista, för nu har det blivit större och kan hängas i hallen när jag inte tvättar och om halsen när jag går till tvättstugan. Tack, svärfar Håkan, för nyckelbandet!

Utöver tvätten gjorde jag all julstädning igår. I morgon eftermiddag åker vi till Chicago för att fira jul där. Vi har redan två körkonserter inplanerade, och vi har hört att det ska finnas många av bra jazzpubar (även om de säkert inte är lika bra som BNF:s). Först tänkte vi dock köra ett litet minifirande här och Skypea med familj och släkt hemma i Sverige. Det var ingen idé att skaffa en gran när vi är så lite hemma och istället har vi en julpalm. Eventuellt springer vi ner till snabbköpet sen och kirrar lite glitter. Det blir festligt! Och så glögg och svenska pepparkakor.

God jul önskar Ylva och Johan!

ps. Vi kör en lite tävling på Facebook, jag och Johan, vem som får flest gillanden på sitt julkort. Gilla mitt mest!

Konsert med Kungliga Sångare

Vår körkompis mailade i fredags och frågade om någon hade lust att gå med honom på King's Singers julkonsert, för han hade en extra fribiljett. Klart man är! Det verkar inte som att de är riktigt så stora här som hemma, eller så har jag obildade körkompisar. Jag var i alla fall först på bollen och fick biljetten.

Så idag åkte vi iväg till National Cathedral i D.C. En präktig kyrka i gotisk stil, från början av förra seklet. Givetvis var det mörkt, så om ni inte ser ordentligt hur den ser ut från min suddiga mobilbild får ni väl googla.

Väl inne visade det sig att vår kompis biljetter var på första parkett – femte raden. Och vilken konsert sen! Stämningsfullt och alldeles ljuvligt! De gjorde bland anant Un soir de neige av Poulenc och ett par stycken av Howells, däribland favoriten Here is a little door.

Vi fick även höra ett par traditionella julsånger från Catalonien, lite 1500-talsmusik samt några kända julsånger i intressanta arrangemang. Smått och gott med andra ord. Att de sjunger fantastiskt bra och dessutom får det att låta superenkelt gör inte saken sämre.

Givetvis var det en av dem som gått och ställt sig i hörnet när jag tog mitt smygfoto, men så här såg det ut i alla fall:

Har du mot förmodan inte hört King's Singers så finns de på Youtube. Lyssna nu!

Julen, var är du?

Ikväll ska vi ha julkonsert med vår kör. Eller vinterkonsert, alla låtar är inte jullåtar. Men de flesta. Ändå lyckas inte julkänslan riktigt infinna sig. Jag funderar på vad det kan bero på.

Är det det fina vädret? Allt detta dagsljus som får mig att få så bra ger ingen julkänsla. Regn, rusk och mörker får mig att tänka att det snart är jul. Nu är det ljus när jag går upp och sol på dagen och allt. Jag är inte vinterdeppig, men är bristande julkänsla priset jag måste betala?

Eller är det bristen på de svenska julsångerna och julmaten, julpyntet på stan och hemma? Det blev inget luciatåg i år heller, och inget adventsfirande har jag besökt – två saker som brukar vittna om den annalkande högtiden.

Kanske kan det bero på att jag inte har något tentastress? Detta är ju ett relativt nytt jultecken, endast sen 2008, men ack så framträdande. Tröttheten, tentaångesten, stressen att kombinera plugg med julförberedelser. För första gången sedan jag började på Chalmers är jag fri från detta – jag fick besked att jag är godkänd på min sista kurs idag och så snart den är inrapporterad är det jag som ansöker om examen! Så nu är jag glad och har köpt bubbel att fira med – men julkänslan låter ändå vänta på sig.

Jag har inte heller konspirerat med min mor om vilket julgodis som ska bakas, eller försökt bestämt vilka dagar som ska spenderas hos vems föräldrar. Jag tror vi får en fin jul i Chicago och jag är jätteglad att Carla har bjudit in oss att fira med henne, men det är ju inte hemma hos familjen. Det är självvalt, men lite vemodigt. Det bidrar nog också till att jag verkligen inte fattar att det är mindre än en vecka kvar till jul!

Just nu står en sats saffransskorpor ugnen som jag ska ha med till kvällens mottagning efter konserten. Vi sjunger i alla fall Bereden väg på dalamelodi, som är så fin. Och även om de ibland glömmer prickarna över ö och ä kanske jag kan få lite känsla av annalkande helger.

Köraudition och ett juleträd

Jag var på provsjungning för Capitol Hill Corale i går. Det gick halvbra. De sade att jag hade fin tonbildning, sjöng rent och så där, men att min sight reading var lite sådär. Alltså att jag är kass på att läsa a prima vista, det vill säga att sjunga direkt från notera utan att ha hört musiken innan. Och så är det ju. Men dirigenten sa att han trodde att jag kunde om jag ville och jag fick två veckor på mig, över helgerna, att öva, och så skulle jag få komma tillbaka sen. Eftersom jag inte har någon traditionell musikskolning, så som man får om man läser till exempel musikestet på gymnasiet ligger jag efter med musikteorin. Det känns därför helt rimligt att det här är nästa steg för att utveckla min körsång.

Jag är dock inte helt säker på att det här är rätt kör för mig. På plussidan så verka de hålla en hög nivå och dirigenten sa att de gillar att sjunga körmusik som inte är allt för mainstream. Sånt gillar jag. Men å andra sidan är de många – över 100 personer – och de har en rätt hög medlemsavgift. Eventuellt kunde man få reducerad avgift om man hade speciella skäl (arbetslös, kanske) mot att man arbetade ideellt för kören, och det kan jag ju tänka mig. Så vi får se hur det blir med det. Det är svårt att hitta körer som överhuvudtaget har intagning på vintern och inte bara på sommaren, och jag vill inte vänta ett halvår till.

Så det var fint att dirigenten gav mig en chans till. Det var för övrigt bara han som var med på provsjungningen och han alena som bestämmer vilka som får vara med eller inte. Nu är det öva notläsning som gäller. Alla tips är välkomna! Borde jag lära mig kvintcirkeln så att jag vet om det är dur eller moll, eller finns det något annat smart sätt att avgöra det?

På väg hem åkte jag med metron från Union Station, och vad ser jag där om inte ett juleträd med norska flaggor! De matchar förvisso de amerikanska men det kan väl inte bara vara därför man gör så? När jag gick närmare såg jag att det fanns en skylt: "God Jul, Washington!" stod det, och jag fattade genast misstankar.



Och med mindre stil: "Merry Christmas, Washington! This Christmas tree is a gift from the Royal Norweigian Embassy to the people of Washington D.C. We wish you happy holidays and god jul." Tack, Norge! God jul till er med!

Tokyo – en sammanfattning

Nu är vi hemma igen. Jag fick några timmars sömn på planet men sov rätt dåligt i natt, troligen på grund av vätskebrist. Så vätskar jag upp, tvättar och funderar på om jag vågar tupplura eller om jag pajar dygnsrytmen ännu mer då. Jag har en provsjunging till en kör i kväll som jag hoppades att jag skulle vara piggare inför.

Lite souvenirer fick vi med oss hem. Japan är billigt och det finns massor av söta småsaker att köpa med sig. Jag vet att alla säger att Tokyo är en jättedyr storstad, men det beror nog lite på hur man ser det. Det är dyrt att hyra en lägenhet, men det är lätt att hitta billiga restauranger med bra mat och souvenierer behöver inte vara dyrt. Vi köpte mycket prisvärd, japansk alkohol av några olika sorter och en del porslin inte alls dyrt. Samt lite såser, te, gåbort-presenter, småprylar och braha-saker. Jag köpte japanskt garn och stickor också – en mössa ska det bli.

Praktiska saker som jag tänkte på:
Man hinner inte allt. Man orkar inte allt. Det finns så mycket att se och uppleva men jag råkade ägna en hel eftermiddag åt att sova, för det fanns ingen energi kvar just då. Det är okej.

Ha bekväma skor med dig, gärna två par så skorna får vila varannan dag. Det blir många dagar och mycket gående. Packa skavsårsplåster också, för säkerhets skull.

TripAdvisors app Tokyo City Guide (Android, iOS) har karta och recensioner av både sevärdheter och matställen som kan läsas även offline. Supersmidigt.

Metron är toppen, men det lönade sig knappast för mig att skaffa ett dagkort. Delvis för att det finns flera olika bolag som kör, där dagkort som täcker in alla är rätt dyra. Vi använde istället Pasmo-kort som köps i automat på station och sedan laddas med pengar. I metron finns nästan alla skyltar även på engelska/med latinska bokstäver, men det underlättar att veta vilken uppgång man ska till för speciellt vid de större stationerna är det underjordiska nätverket stort.

Det finns inga papperskorgar, det är bara att ta med sig och slänga på hotellet. Ingen slänger på marken. Om man köper tamedkaffe kan det vara bra att ha en extra plastpåse i väskan att lägga muggen i, eftersom det garanterat kommer vara några droppar kaffe kvar.

Roliga saker som jag tänkte på:
Sugamo anses vara "Old ladies Harajuku" men vi tyckte det var en rätt trevlig shoppinggata lite bortanför de större turiststråken. Kanske inte stället att leta mode på men perfekt för porslin och te. Dessutom hittade vi en trevlig 100-yen-butik.

Det mesta annat tror jag står i diverse guideböcker, eller om man googlar på tips för Tokyo-resan. Nästa gång jag åker till Tokyo kommer jag nog prioritera diverse museer mer. Det museet jag gick till, Nezu, var i alla fall väldigt trevligt!

Och en sista sak som står i guideböckerna men som tål att understrykas: bästa, och mest prisvärda sushin får man vid fiskmarknaden. Om man inte vill stå i kö i tre timmar kan man hitta andra bra ställen här, både för frukost och lunch. Det finns även många stånd som säljer allehanda snacks, t.ex. nygrillat ostron. Mums, eller hur?

Världsarvet med aporna

Vilka dagar vi har haft! Tokyo är en stor stad och trots att jag har gjort så mycket jag har orkat finns det fortfarande massor kvar att se och uppleva. Det är en anledning att komma tillbaka. En annan är att jag gillar Tokyo skarpt.

Eftersom Johan har varit i Tokyo två gånger tidigare ville han gärna göra en lite längre utflykt, så i söndags åkte vi till Nikko, världsarvet. Där finns det flera jättevackra tempel och helgedomar, se bilderna till vänster här nedan. Vi hyrde en audioguide och lärde oss lite om stället på kuppen.

Audioguiden var jättesmart – man fick en inplastad karta och så pekade man med en pekare på det objekt man ville höra om, se bilden nere till höger här ovan.

Det är härifrån den kända bilden med de tre aporna som håller för mun, ögon och öron kommer, se bilden högst upp till höger här ovan). De är en del av en berättelse på sex (sju?) olika paneler, där denna visar att om man varken hör, ser eller talar något falskt eller elakt under sin barn- och ungdom kommer man att bli en god och ärlig människa som vuxen.

Nikko ligger uppe i bergen, 500-700 m över havet och det var kallare än i Tokyo. Även om solen tittade fram emellanåt var det skönt med både mössa och vantar. Vi fick till och med se några små snöflingor singla ner.

Nu sitter jag på flygplatsen på väg hem. Det har varit fantastiska dagar i Tokyo. När vi landar är klockan mindre än när vi flög iväg, och vi får tillbaka den dag som togs ifrån oss på vägen hit.

Små helgedomar och stora tempel

Igår besökte jag det buddistiska templet Sensō-ji. Det är det äldsta i Tokyo och stort. Både själva templet är väldigt stort men också den omkringliggande trädgården med flera mindre tempel och buddahstatyer. Mycket turister också. Jag antar att gå hit och be är som att försöka gå till Sacré-Cœur och be. Men det viss små och större tempel och helgedomar lite var stans. Som en kontrast kan jag visa den här helgedomen som bokstavligen inte är mer än ett hål i väggen.

Jag tände i alla fall ett ljus och fascinerades av arkitekturen vid Sensō-ji.

Minimuseum för japansk kultur

Idag hade jag tänkt gå på National Museum. Men så ägnade jag hela förmiddagen åt att skriva på min inlämningsuppgift i Fastan, så på eftermiddagen gick jag på ett lite mindre museum Nezu istället. Det var varmt rekommenderade i appen TripAdvisor Tokyo.

De har en jättefin trädgård och utställningar om japansk och annan östasiatisk kulturhistoria. Museet är ganska litet men jag tyckte att det höll hög kvalitet och nästan all information fanns även på engelska.




Av förklarliga skäl fick man inte fotografera inte på utställningarna, men i trädgården gick det bra. Eftersom jag var där på eftermiddagen började jag i trädgården för att hinna med den innan det blev mörkt. Där fanns flera sten- och metallskulpturer, buddor, slingrande gångar, ett litet vattendrag med broar och flera bänkar för vila och filosoferande. Extra kul för den fotointresserade.

Utställningarna roterar men kommer alla från en större privat samling. Just nu var det en utställning med målningar på rumsavdelare (som det såg ut för mig) där man avbildat kläder som hänger på ställningar, liksom staket, där man hänger av sig när man inte har kläderna på sig (oj, vad tydligt det blev). Genom dessa bilder kunde man se hur modet såg ut på den här tiden. Ett verk som jag fastnade extra för var "Scenes In and Around the Capital, Kyoto", som bestod av två paneler som den nedan (bild från Brooklyn Museum).

Vidare visade de fantastiska brudkläder i olika stilar och färger, ett urval av tekoppar och tillbehör för te-fika i vintermånaden samt riktigt, riktigt gamla metallkärl från Kina.

Det är som sagt ett litet museum och jag spenderade kanske 1-1.5 h med utställningarna och ytterligare en halvtimme i trädgården. Är det varmare eller om man är mer fotointresserad kan man nog gå längre i trädgården. Jag tycker det är ett fint museum, väl värt entrén på ¥1000 (ca 63 SEK), som lämpar sig för en eftermiddagsvisit när man behöver en paus från storstadsbruset.

Helgedomar och Tempel

I Japan dominerar religionerna Shintoismen och Buddismen som används parallellt. Buddismen har tempel och Shintoismen har helgedomar och man kan springa på dem lite var stans. Jag hittade idag en jättefin helgedom in på en sidogata från ett stort shopping-kvarter.

Att gå genom portalerna betyder tydligen tur. De små träbitarna som är uppsatta i ramen är böner.

Jag hann med lite shopping i dag också. Bland annat har jag köpt en kalender med precis det formatet som jag misslyckats med att hitta både i Sverige och USA – en fickkalender med en vecka på varje uppslag där alla dagarna är lika långa även lördag och söndag. Jag vill inte att helgdagar ska vara kortare än vardagar. Vem vill det? Dessutom kan jag nu öva på de japanska tecknen för veckodagarna.

På kvällen blev det middag på ett jättemysigt ställe. Vi åt tunnskuret kött som man får grilla själv på en grill mitt på bordet. Det heter något på japanska som vi inte vet. Vi fick sitta i ett litet bås, där de drog för när de inte serverade.


Ursäkta de något suddiga bilderna – vi drack sake. Det var gott.

Park och stad

Idag har det också varit väldigt fint väder så vi passade på att besöka två parker. Vi fick dessutom sällskap av två av Johans kollegor från Köpenhamn. Först gick vi till Shinyoko Gyoen National Garden. Det ska tydligen vara Tokyos vackraste park. De hade ett växthus i modern stil (ovanligt!) som var väldigt fuktigt, och en traditionell japansk trädgård. Den var också fin och det var mysigt att strosa omkring.


Det var fint och många fotografer ute – till och med något som såg ut som en fotokurs traskade omkring där med sina stativ och stora kameror – men helt ärligt var det svårt att få vettiga bilder med så mycket sol!

Sen gick vi till Yoyogiparken, där finns det en stor helgedom och det verkade pågå ett bröllop.


När vi kände oss nöjd på parker blev det i stället lite stadsliv. En stor berömd korsning där alla får gå på en gång, samt utsikt från Tokyo Metropolitan Building.


Dagen avslutades med att kika på Tokyo Tower, fast bara nerifrån. Fint, va? Jag tog flera bilder på konstruktionen, som var väldigt fräck med sin orange-gula belysning mot den svarta himlen.

I morgon börjar Johans konferens och får roa mig helt på egen hand!

Promenadbilder

På eftermiddagen igår, lördag, åkte vi Tokyo Monorail – kollektivtrafik som går ovanför den vanliga trafiken – över regnbågsbron till andra sidan. Där hittade vi lunch och promenerade längs vattnet. Först var det väldigt soligt och fint men lite senare mulnade det på.


Det är väldigt fint här med många parker och intressant arkitektur. Vid sju var jag färdig för sängen, men då var det dags för middag och jag tvingade mig själv att inte somna förrän vid nio. Nu ska vi träffa Johans kollegor som också bor här på hotellet och käka frukost. Undrar om det blir västerländsk, eller den japanska med misosoppa, fisk och ris.