Chicago – turisterna slår till igen!

Vi turistade lite till i Chicago! Och träffade mer av Carlas släktingar – de var jättetrevliga! Nu är vi äntligen hemma och internett är tillräckligt stabilt för överföring av foton och bloggande.

I lördags blev det, enligt plan, först besökt på Svensk-amerikanska museet, med utställning om hur de flyttade, varför de flyttade och hur det gick för dem sen. De hade en liten broschyr för själv-guidening som fanns både på engelska och svenska.


Det fanns ett stort rum för barn också, som verkade väldigt populärt. Och i den välförsedda shoppen köpte jag grötris, så nu ska det bli försenad risgrynsgröt! Det rätt risiga vädret gjorde att vi avstod från någon längre utflykt i Andersonville.


Istället åkte vi till Carla för att äta lunch. Vi fick även träffa några fler av hennes grannar och fick tips om några bra jazzklubbar. En av dem låt inte så långt ifrån vårt hotell. Middag blev sedan den kända deap-dish Cicago-style pizza och sedan jazzpub! Den där pizzan var farligt god och motsatsen till hälsosam.

Om jag har förstått det rätt så är det något slags pan-pizzabröd bakat i en panna med höga kanter, ett tjock lager mozzarellaost, eventuellt någon fyllning och sen tomatsås toppat med mer ost. Mums!

Jazzpuben var också trevlig även om ölutbudet inte riktigt föll oss i smaken. Deras Mojito var desto bättre.

Söndagen var vår sista hela dag och på eftermiddagen åkte vi tillsammas med Carla och hälsade på hennes kusin och dennes dotter. De var mycket treliga. På förmiddagen hann vi också med en tur till piren och ett varv i deras pariserhjul.

Där hade man en fin utsikt över både staden och sjön. Sjön är Lake Michigan och den är till ytan ca 10 gånger större än Vänern. Rätt stor med andra ord.

Om Chicago är blåsigt? Visst är det kallare än Washington men inte värre än vad man kan vänta sig hemma i Göteborg några dagar innan nyår. Visst kan det bildas som vindtunnlar längs vissa gator mellan skyskraporna där det blåser på ordentligt men sitt smeknamn ska staden ha fått av andra anledningar. Carla berättade att det kom från New York-bor som inte tyckte att Chicago var något att ha (kanske var de avundsjuka för att de fick världsutställningen, inte bara en utan två gånger), och inte alls har något med vädret att göra. När vi var där bjöds det dessutom på sol tre av fyra dagar!

Nu har vi kommit hem igen. Det ska bli skönt att få återgå till vardagen och få sova i sin egen säng, med ett eget täcke, äta frukost utan en massa andra i närheten och i smälta alla intryck.

Chicago som turist

Igår, juldagen, åt vi jullunch med Johans extramormor Carla och några av hennes väninnor på hennes seniorboende. Det var mycket gott! På kvällen var vi bjudna till Carlas cousin once removed, det vill säga hennes kusinbarn, på middag. Det var mycket trevligt (hon är ingenjör).

Här är Carla och Johan på en balkong vid Carlas boende, med utsikt över sjön.

Idag har vi ägnat oss åt turism. Först besökte vi Millenium-parken. Där finns bland annat den kända skulpturen the Bean – Bönan. Den är troligen stans bästa plats för ett självporträtt.

Sedan gick vi på konstmuseet. Det är gigantiskt och hyser konst av många slag, från många delar av världen och från olika tidsåldrar. Det har nyligen utsetts till världens bästa av TripAdvisors användare. Det var bra. Restaurangen också.


Det kändes som att de hade mycket mer information om verken och konstnärerna än många andra museer. Jag gillar speciellt den nutida konsten, men de hade också en mycket fin utställning av en konstnär som jobbar med vävteknik.

På eftermiddagen gick vi en av arkitekturförenings guideade turer. De har många olika men den vi valde handlade om skyskrapornas utveckling: från den första som byggdes till Trump-huset som bara har några år på nacken. Det var mycket intressant.


Hittills tycker vi mycket om Chicago. I morgon blir det svensk-amerikanska museet, svensk-kvarteren Andersson-ville och kanske besökt på en jazzpub!