Svensk sill på tyskt café

Hittills går det bra med påven. Jag kom faktiskt till jobbet ovanligt snabbt i morses, på grund av tur med bytena. Jag noterade också att det finns t-tröjor med påven på att köpa här.

Igår innan kören hade jag rätt mycket tid så jag lyxade till det med middag på Café Mozart. En tysk pub/restaurang/café/matbutik/kondis i DC. Mycket gott och trevligt, även om jag avstod från öl den här gången. På väg ut kikade jag lite i butiken och vet ni vad? De har Klädesholmens senapssill. För er som inte känner till denna eminenta sill så kan jag berätta att det är den bästa senapssillen. Efter att ha provat den kommer all senapssill du äter bara inte vara som Klädesholmens. Jag önskar att jag vetat detta till midsommar. Well, bättre sent än aldrig. De hade dessutom (rätt dyr) mjukost och kalles kaviar. Och en massa tyskt så klart. Jag får bestämt gå hit igen, kanske med Johan i sällskap?

Tysk mat är god men inte så snygg så istället för en bild får ni föreställa er hur gått det var.

Påven, kunde du inte besöka typ inre Arizona eller nåt istället?

Min chef har nackspärr och är inte på kontoret.

Påven är på besök i DC och det förväntas störa ut stora delar av trafiken i stan -- biltrafik såväl som kollektiv dito, i ett par dagar. Jag har körrep i kväll och tänkte inte bli försenad. Tur att chefen inte är på kontoret så jag kan smita iväg lite tidigare idag.

Metron här är en anledning till att jag nog inte vill bo kvar här "för alltid". Det finns två websidor, utöver den officiella, för att kolla hur den går. Den ena heter "How fucked is the Metro", de andra "Is the Metro on fire". Japp, de är berättigade båda två. Och för detta betalar jag motsvarande 500 SEK i veckan. Precis -- i veckan. Tur att jag gillar att sticka. Mycket stickat blir det.

På en lite mer positiv not så kan jag berätta att jag har engagerat mig i fund raising för US Friends of Chalmers. Här i USA får man schyssta skatteförmåner om man donerar pengar (istället för att betala skatt bestämmer man själv vart pengarna ska gå, typ). Det kan vi tycka vad vi vill om men nu är det som det är och vi tycker de ska skänka pengar till forskning på Chalmers eller till stipendier för amerikanska studenter att göra sin mastersutbildning på Chalmers. Vi får se hur det går. Jag tror det kan vara lärorikt i alla fall.

Uppdatering: Något har tagit initiativ till en namninsamlig för att påven ska välsigna metron under sitt besök. Vi är desperata nu.

Hemligheter och småkryp

Nu har Johan åkt iväg för konferens igen, men det blir nog sista gången han åker för den här säsongen. Kalifornien, Schweiz, Baltimore, Hawaii och nu… *drum roll* West Virginia! Inte så långt med andra ord. Vallfärd till världens största radioteleskop i USAs största radiotysta zon. Spännande. *gäsp*

Innan han gav sig av ägnade vi en stor del av förmiddagen åt att städa ur skåpen i köket, då vi upptäckte att några objudna smågäster hade krupit in i knäckebrödet jag tänkte käka till frukost. Hua. Slänga och packa in allt i plastpåsar. Ger de sig inte får vi väl bjuda hit Anticimexs amerikanska kollegor. Inte farligt men äckligt, och tråkigt att städa.


Igår gjorde vi roligare saker då vi besökte en tillfällig utställning på Postmuseet. Känner nu till sidan Post Secret? Folk skickar in vykort med sina hemligaste hemligheter och så publiceras de på sidan. En del av samlingen har nu blivit en utställning som visas månaden ut i DC. Även om ni inte har möjlighet att besöka utställningen tycker jag ni ska besöka websidan. Det är verkligen högt och lågt, sorgligt och glatt, argt och överraskande i en fin blandning. Många skriver också väldigt fint om hur de har blivit hjälpta av sidan, eftersom de inser att de inte är ensamma om att känna som de känner eller vara i den situationen de är, de har vågat leva ut sina drömmar och ta steget som var nödvändigt för att komma vidare. In och läs med er!

Kräftskiva

Igår vad det kräftskiva med svensk-amerikanska handelskammaren i House of Sweden. Trots att snapsen som bjöds var norsk (Linie är den som går att få tag på här) är jag rätt seg idag.


Maten var fantastisk god och jag orkade inte alls mingla lika entusiestiskt som jag borde. Det var massa viktiga typer där som ambassadören, en kongressledarmot och Volvos executive director. Såå... ganska stelt för att vara en kräftskiva, med kostym och slips på de flesta. Vi hade i alla fall en trevlig kväll. Nu ska jag gå och hämta en kopp kaffe till.

Kortsiktiga insikter i höstrusk

Jag brukar säga att jag försöker förstå det amerikanska samhället, och igår när vi satt vi köksbordet kom jag ett steg närmare. Jag fråga ofta, både mig själv och andra, varför det är som det är här, varför folk gör som de gör och varför samhället är organiserat som det är. Svaret är osmickrande, otrevligt, kanske orättvist, men det gav mig insikt. Svaret är dumsnål. Varför har vi enkelglasfönster, det är bullrigt för oss och dyrt för energiräkningen -- det sparade pengar i just då när beslutet togs. Varför är det så dyrt att åka metro, de gör ju bara att folk tar bilen istället -- det ger intrycket av att ge större inkomster. Varför röstar så många för sänkta skatter för de rika när de själva inte är så rika -- om de skulle bli så rika skulle de tjäna på det. Varför tar ingen ut semester även om de har, det leder bara till att de blir trötta på sitt jobb -- det ser bra ut för chefen just nu. Alla dessa saker verkade helt ologiska för mig tills jag insåg kortsiktigheten i tänkandet. Nu försöker jag bara acceptera att de flesta nöjer sig med att tänka ett och endast ett steg.

Vi fick föresten höst nu i veckan. Det är "bara" 20-25C på dagen, och i natt var det bara 12, vilket i alla fall jag räknar som höst. Det är så härligt! Jag övervägde till och med att ta på mig jacka idag, men insåg att det skulle bli bökigt i eftermiddag när jag ska hem och det är varmare. Istället blev det sjal och mina nya, tunna, vantar. Äntligen!

Återvinning

Den här mosaiken har inget med texten att göra, 

men visst är den snygg?

Jag vet vad jag kan lägga i behållaren märkt "papper", jag förstår vad "metall" betyder. Även "plast" är relativt självförklarande. Men vad fasen lägger jag i en låda märkt "återvinning"? Detta är något som tillämpas i vissa delstater här (jag tror både Virginia och DC, men åtminstone en av dem). Tanken är att det ska vara enkelt och att det sorteras på återvinningscentralen istället. Det används t.ex. på vårt kontor (utom för pappersåtervinningen vid kopiatorn). Allt jag slänger på kontoret är återvinningsbart -- matrester och kaffesump är kompost, en överbliven kesoburk är plast, en gratistidning jag fick med mig från metron är papper, och så vidare. Men "återvinningsbart" är inte riktigt så, för ibland finns det skyltar som säger vad som är återvinning och inte -- typ hårdplast och kartong. Ibland metall. Oftast inte matrester. Vidare brukar de här kärlen vara ganska dåligt uppmärkta så jag har oftast ingen aning om vad som är återvinning och vad som är sopor. Jag vill gärna källsortera, jag tycker det är bra och viktigt, och ändå lyckas jag inte. Till de som frågar sig varför amerikaner är så dåliga på att sopsortera -- jag tror jag har kommit på svaret.

Höstens repertoar

Höstens repertoar med Thomas Circle Singers består främst av amerikansk 1900-talsmusik. Vi sjunger flera verk av både Stephen Paulus, Aaron Copland och Randall Stroope. Jag har gjort en spellista på youtube att lyssna på som övning. Jag hittade alla utom ett stycke med tonsatta dikter av Emily Dickinson. Över lag tycker jag bra om repertoaren - vackert och stämmningsfullt blandas med mer fartfyllt och svängit utan att vara allt för dansant. Men man kan inte älska allt och som vanligt är det ett stycke som jag ogillar. Den här säsongen är det "Stomp your foot" av Copland. Inte nog med att den är klämkäckt och dansant (det finns en anledning till att jag aldrig övervägt att sjunga barbershop) utan dessutom nedvärderas allt kvinnligt arbete.

"Men must labor to be happy,
Plowing fields and planting rows.
But ladies love a life that's easy:
Churning butter, milking cows,
Gathering eggs, feeding sows.
Mending, cooking, cleaning, ironing, raising families.
Ladies love their fine amusement,
Putting patches on a quilt,
But men prefer to bend their shoulder
To something that will stand when built."

Att kärna smör, mjölka kor, samla ägg, mata suggor, laga mat, laga kläder, städa, stryka och uppfostra en familj, det låter inte som ett "a life that's easy" för mig. Ovanpå detta tokdissas kvinnligt handarbete som "fine amusement". Well, eller så såldes det fina hantverket till rika typer och man kunde sätta mat på bordet. Enligt texten så gillar tydligen män att bygga något bestående, till skillnad från lapptäcken som faller sönder när man tittar på dem då, eller?

Och precis när man har sjungit att kvinnors arbete inte är något riktigt arbete så ska man ska man "stampa sin fot och dansa runt i rummet". Nej, tack. Tur att sången är relativt kort i alla fall.

Verktygsbibliotek

Jag har tänkt på att det här skulle vara en så himla smart lösning – att man kan dela på saker man inte använder så ofta och som är relativt dyra i inköp, som typ verktyg. Och så har vår hyresvärd börjat med det – toppen juh! Synd att vi redan köpt alla verktyg vi behövt och satt upp allt vi tänkt sätta upp. Men bättre sent än aldrig!

Såå... tanden blir det inget foto på, men det är lagad nu i alla fall. Det är inte för att jag är pryd eller nåt, det är bara så svårt att fota en kindtand med mobilen. Jag provade när den var trasig och satt på jobbet och ville visa Johan. Nu ser den ändå ut ganska precis som en tand brukar göra. Inget att se – cirkulera.

Däremot ny frisyr är lite mer att visa, förutom att jag inte är så bra på det här med selfies. Lite kan skyllas på den ur usla kvaliteten på selfie-varianten av min mobilkamera, resten kan skyllas på bristande övning, så jag vet inte hur bra det syns på bilden här. Jag tog ingen före-bild heller. Men det var för långt. Nu kan i alla fall beskrivas som kort. Det är skönt. Det var 29°C när jag vid 20.30 gick till biblioteket och lämnade tillbaka några böcker. Höst snart, snälla?

Ny tand, ny frisyr

Jag jobbar hemifrån idag. Det är inget jag normalt gör. Jag har aldrig gjort det innan. Vi gör inte så på mitt jobb. Men det har gått en flisa ur min tand och jag måste träffa en tandläkare. Så när den enda tid de har är mitt på dagen vilket betyder att jag mest skulle spendera tid i metron, snarare än på jobbet om jag försökte åka och arbeta, och min chef dessutom är på jobbresa så var det den bästa lösningen. Jag har ägnat min "morgonpendling" åt sovmorgon och "kvällspendlingen" blir hos frisören, där ett besök också är tämligen akut.

Alltså, tanden, jag fattar inte hur det hände. Jag sitter och äter en mjuk och fluffig bagel när jag plötsligt skär mig på tungan. Först tror jag att det är ett fröskal (inte för att bageln innehöll något fröskal då) eller något som har fastnat mellan tänderna, men sen inser jag att det är en rätt stor bit av min ena kindtand som lossnat. Utan att jag märkt det. o-O. Men det gör inte ont i alla fall. Förutom när jag kommer emot med tungan på den vassa kanten. Vi får se vad tandläkaren säger.

Och så frisyren. Jag behöver seriöst något roligare. Kanske går jag wild'n'crazy och gör en undercut. Vi får se vad det blir.