Julen, var är du?

Ikväll ska vi ha julkonsert med vår kör. Eller vinterkonsert, alla låtar är inte jullåtar. Men de flesta. Ändå lyckas inte julkänslan riktigt infinna sig. Jag funderar på vad det kan bero på.

Är det det fina vädret? Allt detta dagsljus som får mig att få så bra ger ingen julkänsla. Regn, rusk och mörker får mig att tänka att det snart är jul. Nu är det ljus när jag går upp och sol på dagen och allt. Jag är inte vinterdeppig, men är bristande julkänsla priset jag måste betala?

Eller är det bristen på de svenska julsångerna och julmaten, julpyntet på stan och hemma? Det blev inget luciatåg i år heller, och inget adventsfirande har jag besökt – två saker som brukar vittna om den annalkande högtiden.

Kanske kan det bero på att jag inte har något tentastress? Detta är ju ett relativt nytt jultecken, endast sen 2008, men ack så framträdande. Tröttheten, tentaångesten, stressen att kombinera plugg med julförberedelser. För första gången sedan jag började på Chalmers är jag fri från detta – jag fick besked att jag är godkänd på min sista kurs idag och så snart den är inrapporterad är det jag som ansöker om examen! Så nu är jag glad och har köpt bubbel att fira med – men julkänslan låter ändå vänta på sig.

Jag har inte heller konspirerat med min mor om vilket julgodis som ska bakas, eller försökt bestämt vilka dagar som ska spenderas hos vems föräldrar. Jag tror vi får en fin jul i Chicago och jag är jätteglad att Carla har bjudit in oss att fira med henne, men det är ju inte hemma hos familjen. Det är självvalt, men lite vemodigt. Det bidrar nog också till att jag verkligen inte fattar att det är mindre än en vecka kvar till jul!

Just nu står en sats saffransskorpor ugnen som jag ska ha med till kvällens mottagning efter konserten. Vi sjunger i alla fall Bereden väg på dalamelodi, som är så fin. Och även om de ibland glömmer prickarna över ö och ä kanske jag kan få lite känsla av annalkande helger.