Sedan blev det lunch, se bilden. Lunchen bestod av amerikansk senapssill (definitivt inte lika bra som Klädesholmens, men helt okej) och rester – några kokta potatisar, brysselkål, en klick keso och en tomat. Till detta "snapsades" den japanska spriten shochu. Det var det mest snapsliknande vi hade i skafferiet och det fungerade förvånansvärt bra.
Efter lunch bar det iväg till flygplatsen. Vi hade tur och trots varningar för oväder med tillhörande förseningar och inställda flyg både kom vi iväg och fram i tid.
Nu har vi landat och efter en promenad genom ett vackert julupplyst Chicago har vi hittat fram till hotellet. Det blir ingen konsert, som vi först tänkt, det är vi både för trötta och hungriga för. Men Johan verkar ha hittat en bra pub där man kan få både burgare och öl. Det blir en bra avslutning på inte bara den ovanligaste utan också den längsta julafton jag någonsin haft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar