"Cute accent!" Det är verkligen skummaste komplimangen. Ibland är det inte "cute" utan "intresting". men det är ändå något jag får höra såå ofta. Amerikaner är besatta av dialekter och accenter och tycker det är superspännande. Johan har också fått höra att han borde förstärka sin för att framstå som mer intressant. Jag tycker att det är jättemärkligt.
Jag var i alla fall på call-back för kören jag provsjöng för förra veckan. Vi fick vara med på ett rep och jag vet inte exakt vad de kollar efter men de skulle höra av sig i alla fall.
Det är en ganska ung kör, den har funnits i sex år och folk verkade vara ungefär i min ålder. Vi sjöng Engelska folksånger och Brahms kärlekssånger och valser från höstens repertoar, samt låtar från gigpaketet. Det burkar främts vara bröllopsgig som jag förstår det, så mycket smöriga kärlekssånger.
Generellt klingade det fint om kören. Det är så klart svårt att avgöra när alla sitter och läser direkt från notbladet men jag är inte avskräckt än i alla fall. 35-40 sångare, vilket är en ganska lagom storlek. Namnet, Six Degree Singers, hade fått från den här teorin och att mycket av rekryteringen har varit för att någon känner någon som känner någon som vill sjunga.
Något som dock var lite läskigt var när vi skulle börja på en ny sång och istället för att bara sjunga utan ord skulle vi sjunga på doremifasolatido, med do på grundtonen. Jag har förstått att det är ganska vanligt att man använder den här metoden i USA och det är möjligt att den förenklar, men för mig gjorde den allt hundra gånger svårare och jag satt mest och tänkte på vilken stavelse jag skulle sjunga istället för på hur musiken lät. Att det var halvvägs in i repet och att huvudet redan började bli ganska fullt av nya noter och nya människor gjorde inte saken bättre. Uj uj. Tur att vi inte gjorde så med de andra låtarna.
Så nu sitter jag här och väntar på att få vet om det blir en eller två körer i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar