Jobbsökning i ottan

I lördags morse åkte jag på ett jobbsökningsseminarium. Jag hoppas att alla potentiella arbetsgivare ser hur jag offrar min egen bekvämlighet och tid med familjen för att lära mig hur man söker jobb. För att jag skulle hinna dit ringde klockan 06.15. Kör man bli är lördag morgon en bra tid för det är inte så mycket trafik. Åker man Metro är det inte heller så mycket trafik men då är det istället ett problem. Givetvis var metron dessutom 25 min sen så hela min marginal försvann och jag sprang över den isiga trottoaren (yay, det fanns en trottoar!) och kom bara 2 minuter sent… till det som visade sig inledas med 30 min kaffe och mingel. Ingen fara på taket alltså. Föresten, är det någon som har någon bra variant av just det uttrycket fast på engelska? Fasligt användbart men en direktöversättning ger så många konstiga blickar.

Ska man mingla ska man vara i USA. Det är så mycket lättare än här. Jag blev dessutom introducerad för en trevlig herre som heter Bill och som (också) är ingenjör. Han har jobbat i ca 25 år som elektroingenjör och han hade många bra tips samt gav mig även snabb feedback på mitt CV! Guld värt med andra ord. Mötet som helhet var intressant, framför allt för att jag ska bilda mig en uppfattning om hur jobbsökandet i USA skiljer sig från jobbsökandet hemma. Givetvis handlade det en del om att ha rätt attityd vilket jag anser är kass på samhällsnivå men troligen nödvändigt på individnivå. Mötet var gratis, och drivs av volontärer. Dessutom avslutades det med lite kristen propaganda om hur en kille hade mött Jesus. Men det är något jag kan leva med. Jag är ju van vid kyrkan och jag skräms inte av religion. Känns ändå skönt att veta vad "haken är", enligt devisen Ingenting är gratis. Om du inte behöver betala är det du som är produkten. Cyniskt men ofta sant.

Jag tyckte i alla fall att det var givande och jag ska masa mig iväg till ett föredrag om att skriva CVn en rekryterare vill läsa på tisdag. Då går metron lite oftare (med prissättning därefter) men detta ligger längre bort och jag måste ta buss sista biten. Men men, vad gör man inte för en potentiell arbetsgivare?