Singing by the Circle

Jag har ju inte varit helt nöjd med min kör under våren. Den är så stor att hur jag sjunger varken gör till eller från och jag önskar lite mer ambition. Skillnaden mellan första repet och konserten ska vara större. Så igår var jag och provsjöng för Thomas Circle Singers. Jag hade span på dem redan i vintras men då hade de ingen antagning. Så hörde jag av mig i söndag och provsjungning var redan två dagar senare. Tur att jag inte väntade längre med att höra av mig!

Jag fick först sjunga en amerikansk folkvisa i några olika tonarter för att värma upp. Jag kände väl till melodin -- den har tjänstgjort som snapssång vid diverse Chalmerssittningar tillsammans med texten "Hell dig du lille vän...". Det sist berättade jag inte för han som höll i provsjungningen. Jag fick också skryta lite om att min senaste dirigent i Sverige sjunger med Svenska kammarkören, som så klart är känd inom körkrestsar även här.

Sen gjorde vi några skalövningar, det obligatoriska a vista-provet (det var inte så farligt) samt att göra cresc och dim på åtta slag vardera på en given ton. Den sista var en ny övning. Jag fick även sjunga med så långa fraser, utan att andas emellan, som möjligt, samt sjunga den lägre av två han spelade på pianot. Det mesta gick bra, om än inte perfekt. Jag var lite nervös och ringrostig och kom nog inte högre än ett G. Jag har inte sjungit sen vår konsert i juni, så jag var lite orolig att jag inte skulle kunna klassas som första sopran. Det finns alltid för gott om sopraner.

Efter den dryga kvarten av provsjuning tackade vi för oss och jag fick beskedet att han skulle höra av sig i slutet av veckan. Så nu, alldeles precis, fick jag ett mail om jag är erbjuden en plats som första sopran i Thomas Circle Singers! Jag ska nog suga på karamellen och vänta med att svara till i kväll.

Weekend

Så har det varit helg igen. Igår, lördag, tog vi en sväng på "stan" – dvs ner till centrala Silver Spring – för att göra några ärenden. Vi besökte det nybyggda biblioteket som öppnade för ungefär en månad sen, gick på marknaden där vi fick våra blodtryck tagna (de var utmärkta), och köpte glass respektive iskaffe. Som "tack" (läs reklam) för att de fick ta våra blodtryck fick vi påsar med gelékulor som man kyler eller värmer för att kunna kyla eller värma sig själv sen. Just nu är det främst kyla som gäller..

Johan behövde köpa lite nya kortärmade skjortor (eftersom han ska till Hawaii snart – lyxliraren!) så vi gick en sväng på H&M också. Medan Johan kollade på skjortor kollade jag på bijouterier. Och seriöst, jag hittade roligaste örhängena. Först tänkte jag att de var lite småkul men sedan visade jag Johan och tillsammans insåg vi vilken oändligt potential de har!

I går blev det FEZ, imorgon blir det nog YES, och sen ser jag alla nördiga jobbförkortningar framför mig som SNL. Och så klart TLA.

Idag, söndag, var vi en sväng till den lokala bryggeripuben där det var stå-upp-kväll. Det var, hmm, ganska roligt. Vissa var bättre än andra och spegel av amerikansk, vit, normkultur.

Varsågod för jättenärbild på mitt öra.

Silverpilen

Lite sen från jobbet och så missar jag precis en metro hemåt. Men tröttheten byts genast mot entusiasm när den här silverfärgade skönheten glider in på perrongen.  Jag har spanat på den en tid, men detta är först gången det blir närkontakt. Jag ringer genast maken för att berätta och han förstår precis. Så nu sitter jag här. Det luktar nytt och utropen är automatska. Nu kan helgen börja.

Tankar för dagen

På busshållplatsen nära metron vid jobbet där jag kliver av varje vardag är det ganska ofta en jättelång kö av människor med resväskor. Det går en buss till New York där. Tur att jag tycker bra om mitt jobb, annars skulle jag kanske bli frestad att hoppa på den där bussen istället för att promenera de 10 minuterna till kontoret.

Jag har stickat en kofta (min första!), och en sjal med tardisar, och två yllemössor eftersom den första blev för stor (de sa att det var kallt i San Francisco). Mössan på bilden är den som är för stor. Den andra har ljusgrått band och mörk kulle. Synd att jag tyckte att färgkombon blev snyggare på den som blev för stor.


Mina kollegor tycker att 3-4 (inte pyttesmå) koppar kaffe om dan är mycket, men det är de som har konstiga referensramar och jag som är normal, eller hur? Jag måste ju dessutom kompensera för att jag så sällan dricker kaffe på helgen och när det händer blir det sällan mer än en mugg.

Johan tycker, trots att vi känt varandra i över tio år att det är svårt att greppa hur jag kan vara så otålig och samtidigt så envis, men för mig bottnar det i samma egenskap. Jag gillar inte att vänta (otålig), så därför ligger jag på tills något händer (envis).

Vad tänker ni på idag?

Mellansnack

Det är äckelvarmt här. Både i söndags och igår var det 35 grader och i dag är det "bara" 28, men fuktigt som i en regnskog. Eller ett träsk, för att vara mer korrekt. Äckligt är ett annat ord att beskriva det med. Speciellt när det krävs minst en timme i en bil som vi inte har för att komma till typ baddugligt vatten. Tur att det finns AC. Med andra ord var det inte så mycket aktivitet i helgen.

Idag är min chef tillbaka från sin semester, som har varat sedan sent torsdag kväll för en dryg vecka sedan. Det är lite skillnad får i Sverige, där hela avdelningar stänger ner i flera veckor och det enda som diskuteras från april till augusti är semesterplaner, som sen övergår till vad man gjort på semestern fram till oktober ungefär. Å andra sidan fungerar det här med kvalificerade sommarjobbare mycket bättre när de som vill ha saker gjorda faktiskt befinner sig på kontoret.

Här får ni bild på några fina blommor som jag går förbi på vägen mellan metron och jobbet:


Kolla föresten på den här killen:

Jag har tusen saker som snurrar i huvudet, som vanligt, men inget har egentligen hänt. Så jag tror jag slutar här. Och kolla på klippet!

Blött söndagsnöje

I söndags började vi med brunch innan vi tog oss ned mot Navy Yard och kanotuthyrningen. Först försöka avgöra vilka som skulle paddla enkelkajak, vilka som ville dela eller om det skulle vara vanlig kanot. Det slutade med att jag och Johan delade en dubbelkajak. Vi var lite oroliga men tänkte att på de en eller två timmar som vi tänkt vara ute så skulle vi inte hinna bli så irriterade på varandra.


Vi fick en härligt tur i solen på Anacostiafloden. Tur att vi inte snålade med solkrämen. Johan hade till och med köpt en hatt dagen till ära. Johan påpekade ibland att det guppade och att det kändes insabilt men ingen trillade i.

Efter paddlingen var jag duktigt blöt ändå, framför allt om rumpan. Precis där som det är mysigast och snyggast att vara blöt. Vi gick och åt glass. Det fanns ett fancy ställe i närheten som hade roliga smaker, så som mango+habanero, blåbärspaj (se glassen på bilden till vänster), gin+tonic (jättegod!) och karamell+popcorn. Sen var klockan mycket så då åkte vi hem och torkade.

Det var väldigt trevligt alltsammans och vi kan tänker nog försöka hyra kanoter igen. Tyvärr var det lite sorgligt också, för detta var sista helgen som vår kompis Heather är här innan hon flyttar tillbaka till Europa. Kul för henne med nytt jobb, tråkigt för oss som inte får ses så ofta.

San Fracisco – resten.

På den andra dagen i San Francisco så besökte vi en stor katedral som låg bara ett kvarter uppförsbacke från där vi bodde.


Vi besökte även den stora fina botaniska trädgården som ligger i Golden Gate park. Vi konstaterade att vi vet extremt lite om växter med tanke på hur mycket vi uppskattar att besöka botaniska trädgårdar.

Sen shoppade vi loss på vad som kan vara en av de bästa boklådorna i världen – en skön blandning av gammalt och nytt och personliga omdömen från personalen på handskrivna lappar vid flera av böckerna. Trevlig personal också som hjälpte oss att välja två böcker var.


Vi gick en sväng tillbaka in i Golden Gate Park för att se resten. Det fanns ett fejkat vattenfall, fjärilar och en damm med sköldpaddor. Men det fanns mer att se, så vi åkte vidare mot Lombard Street, kanske världens slingrigaste väg. Kvällen spenderades i Chinatown med middag och drink.

Hur vi bodde? Vi hyrde ett rum via airbnb. Hon som hade lägenheten var inte hemma så vi delade den enbart med hennes urgulliga och jättekeliga katt. Hundra gånger bättre än hotell även om det var rätt stor risk för kattnappning där ett tag. Tack San Francisco för de här gången! Nästa gång vi behöver lite mer backträning kommer vi tillbaka!