Ny repertoar!

Här är det fortsatt förkylt och full rulle. Dålig kombo. Eller egentligen är det väl inte fullare rulle än vanligt men förkylningen suger musten ur mig. Men kolla vilka fina födelsedagsblommor vi fick av sväronen!

I tisdag masade jag mig i alla fall iväg till kören. Eftersom vi hade konsert i helgen skulle den gamla musiken återlämnas och vi få ut en ny repertoar -- julmusik! Vi fick en röd pärm med traditionella julsånger för carolling det vill säga gig med julmusik. Så kul att få gigga! Måste kolla i kalendern, hoppas jag kan. De fyra vi fått veta hittills är i alla fall innan vi åker till Sverige, så det finns hopp. Jag trivs social sett bra i min nya kör, och jag tror lite giggande kan vara bra för att få sjunga ihop sig lite mer. Om ni bra visste vad allt det där efterkör- och festsjungandet gör för den musikaliska sammahållningen.

Julens repertoar består i alla fall av något gammalt, något nytt, något traditionellt och något mer modernt. För er som är nyfikna hittas hela repertoaren hittar ni som en youtube-playlist här. Irriterande nog sjunger vi också tre stycken som inte finns på youtube!

Det blir i alla fall väldigt vackra O Magnum Mysterium, Pärts Bogoroditse Devo och en Stilla Natt. På det stora hela är jag postiv, och jag kanske kan uttala mig mer nyanserat när jag har sjungit lite mer. I tisdags gick jag hem i pausen, så det blev inte så mycket med det. Men nu: lyssna lyssna lyssna på musiken. Så sätter den sig snart.

Byta grejer: körkonsert mot halsinfektion!

Jag skulle ha sjungit konsert i lördags, men i torsdags, strax före lunch, behagade en förkylning av modellen halsinfektion träda in i mitt liv. Riktigt usel tajming. Jag var osjungbar fredag, lördag, söndag. Idag hade det nog gått fint.

Johan och jag var i alla fall och lyssnade på konserten, och efteråt var det bubbel och cupcakes för att fira in körens 40-årsjuileumsår. Alla i kören var hemskt rara och sa att de hade saknat mig och att jag skulle krya på mig. Förhoppningsvis kan jag vara med på julkonserten den 13 december!

Boston dag 1 och bröllop

Vi kom fram till Boston, kanske inte riktigt så utvilade som vi hade hoppats. Vi bor på ett Air B&B i Sommersville, som är väldigt trevligt. Han som bor här är biolog.

På förmiddagen tog vi en promenad längs någon som heter Freedom trail. Vi köpte en liten guidebok och guidade oss själva längs denna rutt kantad av platser viktiga för USAs frigörelse från britterna. Höjdpunkten trodde vi skulle vara en bokhandel, men den hade blivit en snabbmatsrestaurang.

Istället såg vi viktiga hus där de hållit mötet innan det blev Boston Tea party, en kyrkogård där folk låg begravda (jättegamla folk), en fin mosaik utanför en kyrka och en staty av frihetskämpen (och ölnamngivaren) Samuel Adams. Johan hittade en ny hatt också.

Sen åkte vi tillbaka till vårt boende för att fixa oss i ordning inför festen, men först sov vi en timme och då inte sittandes i ett tågsäte. Det var skönt.

Själva bröllopet var också väldigt trevligt och det bjöds på venezuelanska mat, eftersom bruden spenderat mycket tid där och uppskattade deras mat. Det var mycket gott.

Sen fick vi en lektion i dansen the Virginia Real. Det påminde lite om square dance och var svettigt. Men kul! Sen hade vi förtjänat både ett glas vatten och en tårtbit.

Festen slutade ganska tidigt. Tidigt som i vid 8.30. Men vi hade trevligt och är ändå rätt trötta. God natt!

Bulgarer och ett tåg till Boston

Det ser ut som att Johan har skrivit det här inlägget, men det är bara för att jag lånar hans dator för att blogga när jag inte har med mig min egen.

Igår, fredags, hade Johan konsert med sin kör på ett arrangemang med bulgariska kulturföreningen. De sjöng två sånger – en bulgarisk (bra) och en amerikansk (meh). Det var flera andra som uppträdde också, bland annat en jätteduktig bulgarisk damkör. Ja, de var inte bulgarer, utom deras musikaliska ledare, men de sjöng traditionell bulgarisk musik och hade traditionella bulgariska dräkter på sig.

Efter konserten skyndade vi oss till Union Station och hoppade på ett tåg till Boston. Nu är klockan 7.17 och vi har kört i in Massachusetts. Det är inte ett speciellt sovvänligt tåg: inga liggplatser, tutat har det gjort hela natten, kall AC och högljudda stationsutrop. Vi bokade i alla fall business class och har haft gott om plats. Mysigt med tåg men hem blir det flyg.

Inte ett monument men nära på

Igår innan våra respektive körrep sågs vi för middag på berömda Ben´s Chili Bowl. Det är ett landmärke i stan och både Obama och Bill Cosby går hit. Deras grej är snabbmat, burgare och korvar, toppade med en fantastiskt god chili. Vi delade även på en korg pommes med ost och, just det, chili.

Det var mysigt och mumsigt. Trevlig personal och bra läge från Johans kör. Deras rep börjar en kvart innan vårt och det är ungefär en kvart att gå från hans rep till mitt.

Jag var lite tidig så jag tog en sväng förbi afro-american civil-war memorial på vägen. Det ligger i närheten. Det var också fint, men kanske inte så spännande. Så lite monument blev det ändå.

Svensk sill på tyskt café

Hittills går det bra med påven. Jag kom faktiskt till jobbet ovanligt snabbt i morses, på grund av tur med bytena. Jag noterade också att det finns t-tröjor med påven på att köpa här.

Igår innan kören hade jag rätt mycket tid så jag lyxade till det med middag på Café Mozart. En tysk pub/restaurang/café/matbutik/kondis i DC. Mycket gott och trevligt, även om jag avstod från öl den här gången. På väg ut kikade jag lite i butiken och vet ni vad? De har Klädesholmens senapssill. För er som inte känner till denna eminenta sill så kan jag berätta att det är den bästa senapssillen. Efter att ha provat den kommer all senapssill du äter bara inte vara som Klädesholmens. Jag önskar att jag vetat detta till midsommar. Well, bättre sent än aldrig. De hade dessutom (rätt dyr) mjukost och kalles kaviar. Och en massa tyskt så klart. Jag får bestämt gå hit igen, kanske med Johan i sällskap?

Tysk mat är god men inte så snygg så istället för en bild får ni föreställa er hur gått det var.

Påven, kunde du inte besöka typ inre Arizona eller nåt istället?

Min chef har nackspärr och är inte på kontoret.

Påven är på besök i DC och det förväntas störa ut stora delar av trafiken i stan -- biltrafik såväl som kollektiv dito, i ett par dagar. Jag har körrep i kväll och tänkte inte bli försenad. Tur att chefen inte är på kontoret så jag kan smita iväg lite tidigare idag.

Metron här är en anledning till att jag nog inte vill bo kvar här "för alltid". Det finns två websidor, utöver den officiella, för att kolla hur den går. Den ena heter "How fucked is the Metro", de andra "Is the Metro on fire". Japp, de är berättigade båda två. Och för detta betalar jag motsvarande 500 SEK i veckan. Precis -- i veckan. Tur att jag gillar att sticka. Mycket stickat blir det.

På en lite mer positiv not så kan jag berätta att jag har engagerat mig i fund raising för US Friends of Chalmers. Här i USA får man schyssta skatteförmåner om man donerar pengar (istället för att betala skatt bestämmer man själv vart pengarna ska gå, typ). Det kan vi tycka vad vi vill om men nu är det som det är och vi tycker de ska skänka pengar till forskning på Chalmers eller till stipendier för amerikanska studenter att göra sin mastersutbildning på Chalmers. Vi får se hur det går. Jag tror det kan vara lärorikt i alla fall.

Uppdatering: Något har tagit initiativ till en namninsamlig för att påven ska välsigna metron under sitt besök. Vi är desperata nu.