Så mysigt ett kontorslandskap nu blir

För 8 veckor sedan fick jag några sticklingar av en arbetskamrat. De växte inte så bra på hennes rum utan fönster och jag behövde något för att piffa upp mitt skrivbord i kontorslandskapet.

Under de här veckorna har de rotat sig riktigt bra och när jag var på IKEA igår köpte jag krukor. Nu på morgonen tog jag med mig både krukor och jord och se så fint det blev!

Eventuellt sprider jag ut dem lite mer nu när fotosessionen är över. Jag funderar också på att skriva ut några bilder av fina svenska landskap på lite tjockare papper och sätta upp. Vad gör man inte för trivseln?

Här på kontoret har folk ändå lite av varje på sina skrivbord. Vissa mer än andra så klart, men några små plastfigurer eller prydnadssaker, en tavla eller två, någon blomma. Så klart har de som bor i kontor mer än oss som bara har ett skrivbord. Bilder på barnen och så vidare.

På ÅF hade vi precis flyttat in när jag var där så det var inte så mycket grejer. Dessutom fick man inte ha med sina egna växter eftersom de kunde sprida ohyra till de växter som hyrdes in. Men då fanns det ju i alla fall något.

Hur är det på ert jobb? Har ni pyntat mycket? Eller har ni någon kollega med hejdlösa mängder tingeltangel?

Ny frontdesk.

Jag kom iväg i rimlig tid från jobbet (chefen hade ju ändå inte tid för mig) så jag passade på att ta en sväng till IKEA för att köpa lite tyg. Det tar rätt lång tid att åka dit kollektiv eftersom de envisas med att ha sina varuhus i obygden. Jag hittade tyvärr ingen rabarbersaft till Johan och de verkar ha slutat med lakrisen som jag gillade så mycket. Istället har de börjat med det där. Ser det bekant ut, måhända?

Vi har också bytt personal i vår frontdesk den här veckan. De flesta av dem som jobbat där innan har varit rätt korkade och misslyckats med saker som att förklara var gästparkeringen ligger, något som ändå hör till deras huvuduppgifter, samtidigt som de varit ganska ointresserade. En kille som har jobbat där har dock varit toppen ända sen vi flyttade in. Smart, glad och trevlig. Så vi var lite oroliga att alla skulle bli dåliga nu, vi har inte så stort förtroende för amerikansk servicepersonal. Var jag så underbetald som de oftast är skulle jag inte heller anstränga mig.

Så idag när jag kom hem skulle jag hämta ett paket i just frontdesken och fick träffa den nya som börjat. Till min stora lättnad är hon både engagerad och trevlig. Dessutom verkar hon veta vad hon håller på med. Det här blir nog bra.

Måndag på jobbet

Om ni undrar så är alla på mitt jobb helt exalterade över den Clean Power Plan som Obama kungör idag. Själv sitter jag och pillar i excel, drömmer lite om hur fint man skulle kunna göra det i Matlab (eller Python eller...). Min chef skulle ha tid i morgon eller nästa vecka i typ två veckor nu, så jag jobbar väl på. Idag hette det att massor av andra småsaker har högre prioritet. Whatever.

Om Mexicos och Koreas matkulturer hade ett barn...

Det var food truck night här där vi bor nu i veckan. De arrangerar så att det kommer hit några olika, vi får en rabatt-kupong av vår hyresvärd och sen är middagen serverad. Vi har tidigare käkat jamaicanskt där, så den här gången provade jag ett ställe som hette Far East Taco Grille – mexicansk mat med koreansk kryddning. Jag käkade tre små tortillas med biff och kimchi. Det var fantastiskt gott! Förhoppnings springer jag på den här vagnen igen!

Singing by the Circle

Jag har ju inte varit helt nöjd med min kör under våren. Den är så stor att hur jag sjunger varken gör till eller från och jag önskar lite mer ambition. Skillnaden mellan första repet och konserten ska vara större. Så igår var jag och provsjöng för Thomas Circle Singers. Jag hade span på dem redan i vintras men då hade de ingen antagning. Så hörde jag av mig i söndag och provsjungning var redan två dagar senare. Tur att jag inte väntade längre med att höra av mig!

Jag fick först sjunga en amerikansk folkvisa i några olika tonarter för att värma upp. Jag kände väl till melodin -- den har tjänstgjort som snapssång vid diverse Chalmerssittningar tillsammans med texten "Hell dig du lille vän...". Det sist berättade jag inte för han som höll i provsjungningen. Jag fick också skryta lite om att min senaste dirigent i Sverige sjunger med Svenska kammarkören, som så klart är känd inom körkrestsar även här.

Sen gjorde vi några skalövningar, det obligatoriska a vista-provet (det var inte så farligt) samt att göra cresc och dim på åtta slag vardera på en given ton. Den sista var en ny övning. Jag fick även sjunga med så långa fraser, utan att andas emellan, som möjligt, samt sjunga den lägre av två han spelade på pianot. Det mesta gick bra, om än inte perfekt. Jag var lite nervös och ringrostig och kom nog inte högre än ett G. Jag har inte sjungit sen vår konsert i juni, så jag var lite orolig att jag inte skulle kunna klassas som första sopran. Det finns alltid för gott om sopraner.

Efter den dryga kvarten av provsjuning tackade vi för oss och jag fick beskedet att han skulle höra av sig i slutet av veckan. Så nu, alldeles precis, fick jag ett mail om jag är erbjuden en plats som första sopran i Thomas Circle Singers! Jag ska nog suga på karamellen och vänta med att svara till i kväll.

Weekend

Så har det varit helg igen. Igår, lördag, tog vi en sväng på "stan" – dvs ner till centrala Silver Spring – för att göra några ärenden. Vi besökte det nybyggda biblioteket som öppnade för ungefär en månad sen, gick på marknaden där vi fick våra blodtryck tagna (de var utmärkta), och köpte glass respektive iskaffe. Som "tack" (läs reklam) för att de fick ta våra blodtryck fick vi påsar med gelékulor som man kyler eller värmer för att kunna kyla eller värma sig själv sen. Just nu är det främst kyla som gäller..

Johan behövde köpa lite nya kortärmade skjortor (eftersom han ska till Hawaii snart – lyxliraren!) så vi gick en sväng på H&M också. Medan Johan kollade på skjortor kollade jag på bijouterier. Och seriöst, jag hittade roligaste örhängena. Först tänkte jag att de var lite småkul men sedan visade jag Johan och tillsammans insåg vi vilken oändligt potential de har!

I går blev det FEZ, imorgon blir det nog YES, och sen ser jag alla nördiga jobbförkortningar framför mig som SNL. Och så klart TLA.

Idag, söndag, var vi en sväng till den lokala bryggeripuben där det var stå-upp-kväll. Det var, hmm, ganska roligt. Vissa var bättre än andra och spegel av amerikansk, vit, normkultur.

Varsågod för jättenärbild på mitt öra.

Silverpilen

Lite sen från jobbet och så missar jag precis en metro hemåt. Men tröttheten byts genast mot entusiasm när den här silverfärgade skönheten glider in på perrongen.  Jag har spanat på den en tid, men detta är först gången det blir närkontakt. Jag ringer genast maken för att berätta och han förstår precis. Så nu sitter jag här. Det luktar nytt och utropen är automatska. Nu kan helgen börja.