Shenandoah [Chanenåå-ah]

Vi var i Charlottesville. På vägen hem åkte vi genom Shenandoah (ja, jag var tvungen att googla för att få stavningen rätt, det uttalas typ Chanenåå-ah). Det var väldigt fina vyer med utsikt över berg och dalar, men eftersom det ligger så högt upp i bergen hade våren inte kommit så långt där. Jag blev väldigt sugen på att åka dit om några veckor eller så och vandra. Vädret var extremt omväxlande – från sol, till mulet, till regn, till hagel och sen tillbaka igen. Då är det skönt att åka bil snarare än att vandra. Här kommer några bilder:

Long time no fickparkering

OMG! Jag fickparkerade! Det gick bra! Det blev snyggt! Wo-ho!

Okej, long time no see, och så dyker jag upp och börjar prata om fickparkeringar? Well, ibland är det att lyckas med något nytt som kändes lite läskigt som behövs för att bloggnistan ska komma tillbaka.

Vi, jag och Johan alltså, är i Charlottesville, VA. Johan är här för en konferens och jag åkte med som sällskap och för miljöombyte. Vi hyrde en bil och körde ner igår. I morses var jag tvungen att parkera om, eftersom där vi stod bara var två timmar på vardagar. Det fanns en plats precis utanför huset där vi bor – en fickparkering. Vi har hyrt en liten Nissan så det var inte det att den inte skulle få plats, men först så körde jag runt kvarteret, fram och förbi luckan, gjorde rattomslag och började backa in. Men så blev jag nervös, det kändes helt konstigt, jag fattade inte var jag hade bilen eller hur långt det var till bilen bakom (en Ferrari), och så kom det andra bilister bakom på gatan som vill köra vidare. Jag fegade ur och körde iväg. In på någon liten gata för att kunna köra runt och försöka igen. Funderar på hur det ska gå – försöker minnas vad de sa på körskolan ≈ senast jag fickparkerade.

Så ser jag en bilist framför mig försöker fickparkera. Jag saktar in istället för att försöka köra om och kollar in hur hen gör. Hen verkar bli lite nervös av att jag väntar och vinkar förbi mig när hen kommit lite mer ur vägen. Jag fattar, men jag vill bara säga tack för demonstrationen! Jag kör runt resten av kvarteret, kommer tillbaka till platsen jag spanat in. Det är ingen mer trafik nu. Jag kör fram. Tänker att nu jävlar ska det gå (jag kan ju inte köra runt här hela dagen), gör ratt utslag, backar, har is i magen, kollar backspeglarna, backar lite till. Lägger i växeln (eller "D" då, eftersom det här är USA och hyrbilen en automat), gör rattutslag och andra hållet.  Swop! Så är jag inne. Det känns bra! Jag lägger i parkeringsbromsen och stänger av motorn för att gå ut och kika. Som en smäck! Lagom avstånd till bilen framför och bilen bakom, lika nära kanten som alla andra. Och det på första andra försöket (även känt som försök 2.0). Gôtta mig!

Så bra att ha en man som inte har tid att göra det, så att man faktiskt måste utöka sitt bekvämlighetsområde. Nästa gång kommer det så klart också vara nervöst, men då kan jag tänka på hur bra det gick den här gången och så känns det lättare.

Sötebrödshelg

Efter repet i lördags gjorde vi en utflykt till Sugar Shack i Alexandria. Jag hade nämligen fått nys om att de skulle vara landets bästa donutställe. Så vi åkte till andra änden av stan bara för att fika. Men åh så mumsigt! Johan åt en med jordgubbsglasyr och jag en med jordnötter. De var väldigt färska och goda, och så många roliga toppingar! Jag ville helst köpa mig med en hel låda.


På söndagen bakade vi semlor. Inte lika färgglada men ack så goda. Johan gick till Whole Foods och köpte grädde som inte är UHT för att slippa bismaken. Lyxigt värre. Det blir nog semla till efterrätt i kväll också.


På kvällen gick vi ut och firade en kompis födelsedag. Det var också väldigt trevligt.

Jubileum och lunchrum

Det var roligt att träffa kören igen! Jag sa ju att vi skulle göra en "Fyra under 40"-konsert men det blir inte förrän till jubileumskonserten i maj. Först ska vi ha en födelsedagsfest i mars med en tillhörnande kortare konsert med mer lättsam musik. Det vill säga madrigaler och lite jazzigt. Lättinlärt och inte så mycket. Vi kommer nog börja även med jubileumsmusiken snart, eftersom den är mer krävande.

Från det ena (kör) till det andra (jobb). Det har under vintern emellanåt varit ganska trångt vid lunchen. På sommaren brukar vi sitta på uteplatsen och äta men vårt lunchrum är verkligen dimensionerat och utformat för att man ska äta vid sitt skrivbord. Det har ca 8 sittplatser, vi är ca 20 bara i junior staff. Det har heller inga fönster eller mobilmottagning och det är ganska trångt att röra sig i om det är fullt. Dessutom finns det inga bestick och bara en micro. Rätt deppigt faktiskt.

Vädret är också deppigt. Grått och trist. Möö möö mööh.

Återtagande av det försakade

Var det någon som sa försakta?

Jaja, ny månad nya tag. Kort recap:

- Vi var i Sverige hela julen. Och nyår. Och lite till. Totalt tre veckor där vi umgicks med släkt och vänner i en understundom intensiv kakafoni. Det var roligt då, och skönt att komma hem till sin egen säng.

- För drygt en vecka sedan var det snökaos. Det snöade i ca 36 timmar och vi fick ungefär 70 cm snö. Allt var inställt och vi passade på att kolla teveserier, sticka, leka i snön och allmän "jobba hemifrån". Det var tre dagar plus helgen som vi inte kunde gå till jobbet. Nu är det massa plusgrader och varmt och det är bara högar kvar. Men fint var det, i typ två dagar och då passade vi på att njuta!


- Nu i helgen var första repet med orkestern. Johan spelade med dem förra våren och nu skulle de spela Schuberts Ofullbordade bland annat, så då är vi med båda två. Kul att damma av fiolen igen. Jag fick, efter önskemål, spela andrafiol. Andraviolinister är helt enkelt lite skönare människor än förstaviolinister. Överlag alltså.


- I söndags besökte vi museet för asiatisk konst. Det var sista dagen att se utställningen med den japanske konstnären Tawaraya Sōtatsu.
De visade hans konst, och de efterföljare som hade inspirerats av hans stil. De beskrev även olika tekniker som han arbetat med, med bläck kombinerat med färg för att få fram vissa effekter. Han samarbetade även med en poet och tillsammans gjorde typ vykort med dikter på. Jättefina. Tyvärr fanns ingen översättning.

De visade även bilder där Sōtatsu målat helt vanliga saker som barn och hundvalpar men med en otydligare stil. Det var för att visa på den, inom buddismen vanliga tankegången, att värden är förgänlig, otillförltlig och inte som den ser ut. Väldigt intressant. Vi insåg även att de hade ett museum för afrikansk konst precis intill som vi missat. Det får bli en annan helg.

- Igår var vi på konsert med det brittiska rockbandet Muse. Vad gör man inte för att piffa upp februari? Det var en spektakulär, fräck show som man kan vänta sig. Mycket bra.

- Idag är första repet med min kör för terminen. Det skulle varit förra veckan men snö, se punkt 2. Kören har 40-årsjubileum och ska framföra verk av fyra kompositörer under 40, det vill säga som är yngre än kören. En hel del nyskrivet om jag förstår det rätt. Bland annat ska vi jobba med den norske kompositören Ola Gjeilo. Yay!

Hemma, var ligger det nånstans?

Nu har vi landat på Orust.

I onsdags kväll flög vi från USA till München där vi träffade min bror. Vi hade en 20 timmars layover som bestod av ca 14 h hänga med brorsan, och 6 h transport + sömn. Nu är vi äntligen framme hos min mor i stugan på Orust, men det känns ändå som att det var rätt prioriterat.

När vi åkte i onsdags kände jag mig rätt krasslig, som om en halsfluss var på gång, så jag var lite orolig att jag inte skulle orka ordentligt i München, men det gick bra. Först fick vi se Emils lilla lägenhet ovanpå teatern där han jobbar, sen drog vi ut på stan och kollade på julmarknader. Till kvällen hade han fixat biljetter till en cirkusshow med Cirque Éloize. Från början var det tänkt att Emil skulle ha jobbat och vi skulle ha sett hans show, men sen fick han huxflux ledigt just den kvällen vi skulle komma, och dessutom fixade fribiljetter till en annan show, så det var ju väldigt trevligt. Vi drack glühwein, åt tysk mat och fick umgås med min bror, så det var en mycket bra tillbringad layover.

Nu är jag så trött, så trött men för att bli av med jetlagen får man inte sova förrän kl 21. Så är det.

Jultradition och julbrunch men inget julväder

Idag har vi haft julbrunch på jobbet. Vi fick typ matpaj, bagels och fika. Dricka till var apelsinjuice och mousserande vin. Framför allt pajen kändes konstig för mig, men det är tydligen inte helt ovanligt att det serveras vid jul här i USA, eftersom det är enkelt att göra till många.

Sen var det någon slags julklappsbyteslek som heter White Elephant. Jag deltog inte utan stod vid sidan av och lät mig underhållas. Sedan var det prisutdelning till årets "Rising Start" samt två utmärkelser som är namngivna efter medarbetare som varit här länge. Och pris för fulaste "ugly christmas"-sweater.

Jag har med andra ord fått ta del av flera nya amerikanska traditioner idag. Något annat som kännts ovant, också för mina amerikanska vänner är vädret! Vi hade 20 grader och sol i helgen och både igår idag har det varit över 15. Solen skiner men det är lite blåsigt, tänk typ försommar dag i Göteborg. Knasigt. Men i morgon bär det av mot Europa och då hoppas jag på kyla, mörker och rusk! Hoppas ni kan leverera!